Donut.

Ohoj! Vilken dag, vilken dag. Jag lyckades småprata med en farbror, han såg glad ut men jag har ingen aning om vad han sa. Jag tror att han antingen gillade Margaret Thatcher, ogillade Bryssel eller hade åsikter om invandringen. Men sen sa han att han ville ha en deckare, och då fattade jag ingenting.

Min tyska mobil fungerar! Halleluja. Det är ett mirakel. Jag var på väg till mobilbutiken för att se argt på herr J. Neumann, kräva en förklaring till min belägenhet. Men! Då kom Anne till min räddning. Hon stängde av den. Sen satte hon på den igen. Och då funkade den.

Magic fingers.

Käkade lunch i påse idag. Hade köpt en smörgås (jag vet! jag som egentligen hatar bröd, men i det här landet smakar brödet faktiskt gott!) på morgonen, gick upp till övre planet och hade utsikt över hela Tegel flygplats (eller över Espritbutiken iallafall) medan jag åt min pappersservettinkletade mozzarellasmörgås. Japp, den hade gojsat in sig i servetten. Men vad tusan! Jag äter ju jämt aluminiumfolien på kebabrullen så det var ganska lättsmält idag.

Häromdagen käkade jag på Burger King. Varför äter man där? Så dumt. Nej, det är inte så gott som man tror det ska vara. Dessutom är man omgiven av folk som även de äter Burger King-mat. Det tar liksom bort all självförnekelse à la Jag kan äta pommes frites på ett classy sätt eller Det är nog ingen som märker att jag äter det dressingdränkta salladsbladet med fingrarna.

Sen köpte jag en donut och då kände jag mig som Homer. Doh!