Boken Fucking Berlin av Sonia Rossi är så het just nu. Alla köper den. Hipsters, fula gubbar, barn, mattanter och guldfiskägare. Alla vill läsa om matematikstudentskan som finansierar studierna med prostitution. Jag har ingen aning om hur den är skriven. Är den rolig? Tragisk? Sexig? Sorglig? Knäppkul?
Inte den blekaste. Snygg är den dock. Fast alla verkar inte tycka det. En farbror köpte den, betalade, gick ut ur butiken, kom strax tillbaka med nåt papper i handen som han bad mig kasta. Jag kollade på det. Nämen?
Han hade rivit bort omslaget från boken. Konstigt. Det som är så fint.
Lite senare på kvällen kom en trevlig brasiliansk kvinna in och sökte en bok av F. Scott Fitzgerald som hon hade råkat slarva bort. Boken alltså. Inte F. Scott Fitzgerald himself. Vi hamnade i en intressant diskussion om klassiker och klichéerna som köper vissa böcker (t ex en ung kedjerökande man köper On the road).
Jag tipsade om Charles Bukowski som jag ohejdat älskar i all hans sunkighet. Åh! Jag måste införskaffa den där boken med illustrationer av Richard Crumb, The captain is out to lunch and the sailors have taken over the ship heter den om nån vänlig själ vill ge mig den i julklapp.
Hon tittade på Fucking Berlin och frågade på engelska:
- Är det en kärlekshistoria?
- Nja, inte direkt. Den handlar om en prostituerad i Berlin, sa jag.
- Men vilket sammanträffande, sa hon och fnissade glatt, jag jobbar som prostituerad i Brasilien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar