Drabbades av ett svårartat fall av låghet. Kände mig hängig, ledsen, gråten i halsen-nere. Allt var skit. Sen kom jag på att vi hade spelat Depeche Mode i två timmars tid. Det var kanske inte så konstigt att ingeting var roligt. Alltså, jag gillar Depeche Mode! Att dansa till, gråta till eller peta näsan till. Men inte regniga dagar på en dragig flygplats. Då är det Smurfhits som gäller.
Nä! Fram med Fatboy Slim istället! Fast det funkade inte riktigt det heller, kunderna blev alldeles prilliga. Michael Jackson gjorde folket glada och Amy Winehouse fick dem att klicka takten med bläckpennorna. Jo faktiskt! Farbrorn hade en fin grå mustasch och tittade i Spannung-hyllan samtidigt som han klicketi-klickade med pennan. I takt.
Hittade en paket med häftmassa på kontoret. Ah, jag upphör aldrig att förundras över med vilken påhittighet de stackars reklamstudenterna har suttit med sina uppgifter, och hur mycket de måste ha pysslat med sina minimala serveringsförslags-bilder. Sätta upp sladdar med häftmassa rekommenderas säkert av hantverkarna. Och så att sätta fast en häftmassekudde i varje hörn på en cd-skiva och sätta upp på väggen. Det känns väldigt 2008.
Hmmm... Hur ska vi få folk att använda mer häftmassa? Tja, värmeljus är ju sånt som kidsen gillar. Vi gör en bild där värmeljusen har häftmassa under sig! Funky and fresh!
Briljant.
1 kommentar:
Klart man blir glad över att lyssna på MJ; überglücklich faktiskt!
Skicka en kommentar