Det där med ironi är svårt. Jag har svårt att höra om folk hånar mig eller skojar med mig. Det låter likadant liksom. Ikväll när jag dammade kom det in två killar i kostym som sa en obegriplig harang. Det enda jag fattade var ordet staubig som betyder dammig. Sen sa de hö-hö och tittade på mig.
Okeeeej.
Vad gör man? Jag har inte fattat ett jota, står där som ett fån och försöker avgöra om de är taskiga eller roliga. Så jag gör det enda självklara. Jag ler pyttelite, säger: Ja? och fortsätter damma. Det funkar jämt! Om folk frågar efter något som låter som en maträtt eller kanske som en stad i Korea, säg Ja? och le sådär jättelite så blir de glada. Jag satsar hårt på att lansera mig som den gulliga svenskan.
Der Baader-Meinhof Komplex av Stefan Aust är sååå het just nu. Sjukt snygg bok också, ser argt tysk ut. Fin! En fabror i kostym (de kommer oftast i flock, men dettta exemplaret var ensamt) sa något till mig med ett ganska tydligt frågetecken i slutet. Ni vet, det går liksom upp lite där. U-ui? Typ.
- Ehm... Ja? sa jag, log litegrann och hoppades på att han inte frågade ifall jag gick på svamp. Han rynkade ögonbrynen lite (Ånej! Vad heter "Jag knarkar inte" på tyska?) och tittade ner på boken. Jag kom på då att jag kunde säga något fördelaktigt om boken, typ att den är sååå het just nu.
- En kollegerska läste den nu och han tycker bra. Den! sa jag och pekade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar