Håller på med tre böcker samtidigt.
Emmas Glück av Claudia Schreiber är rolig och knasig, jag gillar grejen med att två kufar träffas och hänger med varandra ett tag. Lite Kehlmann. (Åh! Vore det inte grymt om Daniel Kehlmann var namnet som föll från Horaces mun imorgon?)
Der nasse Fisch av Volker Kutscher har jag än så länge bara läst ett kapitel av. Titeln betyder den blöta fisken. Höhö. Den utspelar sig i Berlin under 20- och 30-talen, när allt var dekadent och efter-kriget-sorglöst. Hittills har en man blivit avskyvärt torterad och mödosamt tagit livet av sig genom att bita sönder en glaskapsel med gift - och då har jag bara läst tre sidor. I love it already.
Den hemlige kocken är lika beroendeframkallande som raffinerat socker. Jisses! Mats-Eric Nilsson, jag vill käka middag hemma hos dig! Ju mer man läser desto mer äcklad blir man över fusket och fejkandet i livsmedelsindustrin. Blä! Helt klart mer aktuell än Fast food nation av Eric Schlosser, eftersom alla redan vet att man äter slaktavfall om man äter korv och sånt. Men i bröd? Gudars skymning. Läs, läs, läs!
Jag gillar de tyska blurbarna. Hör bara vilken klang det finns i meningen på baksidan av Der nasse Fisch, skrivet av Bücher:
- Der beste deutsche Hardboiler des Jahres.
Mickey Spillane, jag tror att din värdige arvtagare är hittad. Och han har ett outtalbart namn. Volker Kutscher.
2 kommentarer:
Åh, Emmas Glück. Jag har sett filmen. Jürgen Vogel spelar mannen som hon träffar. Åh vilken man!
Är precis hemkommen från min deutschkurs. Idag fick vi b la lära oss klockan. Hihi. Fortsätt ha det bra vännen!
Puss och kram.
Jisses! Den filmen måste jag se! Jag är ju kär i de där kufarna redan nu.
Puss!
Skicka en kommentar