Die Nachbarschaftkenntnisse.

Passade på att promenera lite i mitt hood på min lediga förmiddag. Gudars vad mycket fin street art! Helt fantastisk. Jag är svag för den kaotiska stilen, med tusen grejer som händer på en enda husvägg, men samtidigt är det ju snyggt med stylish också.

När jag gick runt på gatorna så kände jag märkligt nog igen mig. Det var nånting med de nerklottrade butikerna, regnet, det där skjulet på torget... Men! Det är ju Boxhagener Platz! Jag bor alltså endast ett kvarter från Boxhagener Platz!

Jag märker att alla inte hänger med i min uppsluppenhet. Låt mig förtydliga:

För ett år sen besökte Malin och jag Berlin. Första gången för mig! Hade därför mjölkat Erika på alla möjliga tips och roliga ställen, bland annat ville jag gå på sköna loppisar och fynda tyska kitschsaker. Erika tipsade om en grym loppis på Boxhagener Platz som hade öppet alla söndagar. Loppisen låg (från vårt vandrarhem Three Little Pigs sett) väldigt långt österut, men jag ville verkligen dit och kolla in den.

Söndagen var vår sista dag i Berlin. Vi gick från vandrarhemmet vid tiosnåret, bytte tunnelbana några gånger (det var strejk på S-bahn), åkte fel, åkte tillbaka, traskade runt i regnet och frågade folk om vägen, knäppte kort på byggnader i brutalistisk stil, gick vilse igen, fick till slut utpekat rätta vägen och anlände till Boxhagener Platz ungefär två timmar efter vår avresa från vandrarhemmet.

Det var stängt.

Dock var jag så inställd på att fynda så jag gick in i en bokaffär för att köpa vykort. Tjejen i kassan hade varit i Stockholm nyligen, och när jag på knackig tyska förklarade att jag också jobbade i bokaffär sken hon upp och sa att hon hade varit inne i butiken och handlat. Sen gick jag och Malin till ett libanesiskt ställe och åt en grymt god brunchbuffé, och åkte mätta hemåt, båda två med ett djupt minne inpräntat av det regnigt gråa men mytomspunna Boxhagener Platz.