Bitte, kommentieren.

Nu har jag fixat så att det är lättare att kommentera.

Spam, spam, spam, egg, sausage and spam.

U-bahn.

Ett tips:

Är du i Berlin och åker tunnelbana, samtidigt som du är lite trött och hungrig och har en tendens till att bli åksjuk - titta i så fall inte på sätena.

Det blir liksom inte bättre.

Das Regal und das Regel.

Första dagen på jobbet! Och jag kom tjugo minuter för sent. Först trodde jag att någon lastbil med apelsiner hade kört av vägen och alla stannade för att plocka åt sig så många som möjligt, men det visade sig att det alltid var trafikstockningar. Åtminstone med TXL-bussen. Häpp.

Butiken är så fin! Superklasse! Det var baske mig riktigt roligt att slänga upp böcker, nej jag menar förstås placera fint i hyllan. Harkel.

Tyskan går bra! Jag har skrivit min allra första "Wir mögen"! Och tja, tänker ni, kanske är det någon kool tysk författare så jag visar att jag är nere med den tyska litteraturen, eller tipsade jag kanske om Palahniuks senaste? Eller en lite smalare titel med kredd?

Fel, fel, fel.

Det blev Stieg. Såklart. Här följer min text som jag naturligtvis inte skrev utan hjälp. Tack, Wilfried.

"Stieg Larsson: Verblendung.

Mikael Blomqvist sucht Harriet Vanger, die seit langem verschwunden ist. 

Zu Mikaels hilfe kommt die supercoole Lisbeth Salander, aber was ist eigentlich wahr an ihrem Verschwinden...?"

Snabböversättning: Lisbeth äger. Läs.

En lite rolig grej var att jag upptäckte efter sex timmars butiksarbete att jag hade sagt fel på ordet hylla. Istället för att använda ordet das Regal så sa jag das Regel.

Snabböversättning på vanligt förekommande mening: Kan du vara snäll och ställa boken i menstruationen? 

Die Zwiebel und die Banane.

Utrikeskorrespondenten rapporterar: Tysklands grönsakssortiment är annorlunda än Sveriges. Notera skillnaden i storlek mellan den jättestora bananen och den pyttelilla gula löken.

Hundarna brinner!

Jag handlade förnödenheter tidigare (havregryn! lök!) och förvånades över hur många hundar som går lösa i stan. Utan något som helst koppel lufsar de omkring med sina ägare (?) gående på typ tio meters avstånd. Tyskarna verkar vara de som har allra bäst pli på sina husdjur. Intressant.

Under tiden som pastasåsen kokades nynnade jag tyska fraser och förvånade mig själv med mitt o-e-r-h-ö-r-d-a kunnande i det tyska språket. Jag pratade helt enkelt en felfri tyska. Blev nästan lite rörd över hur snabbt jag har tagit till mig det vackra språket.

Då ringde telefonen.

Jag tror jag lyckades säga: Det har inte hemma och: Det har du nummer? 

Jag är inte riktigt säker på att hon förstod.

Framme!

Då var man i Berlin dårå. Jisses vad stort det är. Försökte jämföra med Bagarmossen men det var svårt. Den tyska huvudstaden var något större.

Flygresan gick bra. Jag åt inte hela smörgåsen men däremot tog jag en bild på Disney-filmen de visade på små monitorer i taket. 

För er som undrar hur butiken ser ut så kan jag meddela att den är väldigt lila och väldigt trevlig. Bilder kommer senare, jag hade inte tid att knäppa så mycket kort idag. Vi satt på Starbucks (de har Starbucks i det här landet!) och gick igenom lite grejer inför öppningen. Anne (hon är butikschef, heter det der Schäfer?) hade bra nyheter och dåliga nyheter.

Den dåliga nyheten var att jag inte längre hade någon lägenhet. De som skulle hyra ut hade ångrat sig. Oops.

Den bra nyheten var att hon med superkort varsel och med Magnus hjälp hade fixat en som jag kan bo i oktober ut.

Well, jag är inte den som är den, tyckte faktiskt det var ganska spännande. Det känns ungefär som när man spelar Tetris och har kommit till level 9 och allt går skitfort och är färgglatt och man har kul med hjärtat i halsgropen. Jag gillar det.

Nu bor jag i Fhain (jag är ju redan inbodd dårå...) i en riktigt schysst lägenhet: badkar, balkong, bredband, banjospelande grannar... Kan det bli bättre?

Dagen b.

Klockan är natt och jag har precis våttorkat golvet/sparkat in den sista kartongen i förrådet/satt mig på resväskan.

Idag, om ungefär elva timmar, drar jag till Berlin.

Gudars skymning.