Ringde ett WG efter jobbet, jodå det gick bra att komma och titta. Mötte upp Magnus vid U Vinetastrasse (faktiskt så hittade vi varandra direkt denna gången), promenixade till rätta numret, kom fram precis i tid och ringde på dörren.
En dam runt 50 år gömde sig bakom dörren och skickade in oss i köket utan att hälsa.
Ånej, har vi ringt på hos en kidnapperska, tänkte jag. Sen började hon prata. Och prata. Och prata. Det tog liksom aldrig slut. Enstaka hummande och nickande från vår sida var det enda som kunde möta hennes svada. Vad hon pratade om?
Först frågade hon om jag verkligen var svensk, eftersom hon tyckte jag var så kort. Hade jag polska anfäder? Tyckte jag om fisk? Vad åt jag till frukost? Sen berättade kvinnan (som egentligen hette Iris men kallade sig för Sandra) att det fanns en park utanför som man kan ligga topless i för den är fotograf- och hundfri. Kvarteret kryllade av polisfamiljer, och längre nerför gatan fanns FBI som har hand om terrorismen och prostitutionen.
Här inflikade hon en utläggning på ungefär tio minuter angående prostitutionens historia, om hur sexarbetarnas arbete är organiserat och skillnaden mellan de som vill och de som inte vill prostituera sig.
- Det finns många kvinnliga professorer som tre gånger i veckan ägnar sig åt att sälja sado-sex. De har så mycket undertryckta aggressioner som de vill få utlopp för, sa hon och nickade. Hon pekade åt ett håll och sa:
- Finansministern klär ut sig till transa och hänger där borta.
- Hur hinner han det? tänkte jag för mig själv. (Senare förtydligade Magnus och sa att hon egentligen hade sagt att transorna hänger vid finansministeriet, och inte att ministern extraknäcker som transa.)
Hon pratade ganska mycket om det norska landskapet och om hur mycket hon gillade kultur, och att hon vill att den som bor hos henne också gillar kultur. Hon namedroppade nån skådespelare som jag inte kände till och sa att det var väldigt mycket underground och inte alls mainstream.
- I helgen åker jag på Bornofilmfestival, så ska vi skriva kontrakt på rummet får vi göra det på söndag, om jag inte är för bakfull, sa hon och spärrade upp ögonen. Nä, vi får ta det på måndag istället, det är fyra dagar Borno. Fyra dagar!
Det var ju väldigt vad hon pratar om Borno, tänkte jag. Undrar var den staden ligger? Det var inte förrän hon berättade om förra årets Küssworkshop (alltså kyss-workshop) som jag började bli lite fundersam. På workshopen kom det skådespelerskor och lärde folk att kyssas på ett korrekt sätt, bara 50 € kostade det. Och vem som helst fick komma. Synd att hon missade det, menade hon.
Det var då jag äntligen fattade. Det var inte nån Bornofilmfestival, det var en Pornofilmfestival. Hon var en porrälskare av stora mått. Eller förlåt, kulturälskare.
Efter 45 minuters svettig, tysk porrsvada kom vi äntligen därifrån. Hon öppnade dörren, knuffade ut oss och sa - med skön tysk brytning - adios.
Nej, jag kommer inte flytta dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar