Jag ska berätta för er vad jag tycker om svenskar i Berlin. Det är ett inte helt oproblematiskt ämne. Mest på grund av att jag själv är just det. En svensk i Berlin. Fast det är annorlunda med mig. Jag är inte som de där andra svenskarna. De substanslösa.
Titta på den här killen:
Han är en typisk berlinsvensk. Han har: - Cheap Mondaybrallor (gudars, vilken svensk har inte Cheap Monday-brallor? Jag bor i mina)
- påsig jacka
- krazy nördglasögon
- ironisk frisyr
- MacBook
och sist men inte minst:
- en dryg attityd
Han är en av dem. Svenskar som flyter runt, turistar, lever i Berlin, går på fester med andra svenskar som också har påsig jacka, nördglasögon och ironiska frisyrer. De som bara pratar med dig om de kan snylta på ditt kändisskap. Som pratar högt och skränigt om hur fritt det är i Berlin, tills de snor dina tavlor och kastar ut stereon genom fönstret. För det är ju rock 'n roll. Det är ju Berlin. Och det är så man ska göra här. Tycker de.
Och sen kommer de tillbaka till Stockholm. Och de flyter runt, går på fester med andra svenskar som också har påsig jacka, nördglasögon och ironiska frisyrer. Och de glömmer fortfarande ditt namn. Och de pratar bara om hur fritt det är i Berlin, vilka grymma fester det var och vilka fantastiska tavlor de hittade där.
För de är substanslösa. Och jag är glad att de inte ingår i min umgängeskrets.
4 kommentarer:
Hihi! Vänta bara tills du har träffat svenskarna i München.
De finns alltså på fler ställen? Oh Dear God.
Jo du! Här nere gör de sitt bästa också. Existerar inte ödmjukhet uppe i norr? Suck.
Jisses. Snart tar de över världen med sitt bajsnödiga namedroppande. Aaah! Vik hädan!
Skicka en kommentar