American Psycho.

Jag var ute och promenerade, det var vackert gråmulet och perfekt väder för att knäppa kort. Gick än hit och än dit och plötsligt såg jag den. Bilden. En rödklädd kille sitter på en bänk i en tvättomat. Snygga färger, och bra komposition. Det där perfekta fotot som jag enkelt skulle ha tagit om mina ögon hade varit två kameralinser. Blink, blink. Simpelt och bra. Istället fick jag smyga fram min kamera och pressa den till fönstret på tvättomaten. Surr. Klick.

Det är då jag ser att killen jag precis har tagit en bild av tittar på mig. Pinsamt. Jag försöker släta över mitt smygfotograferande genom att låtsas vara väldigt intresserad av tvättmaskiner. Jag smiter in i lokalen, ignorerar hans blick och tar foton av tvättmaskinerna på höjden och bredden. Fram och tillbaka. 

Jag vill verkligen inte verka som en galen fotograf som smyger på folk, så istället framstår jag som ett psycho som har nån sjuk dragning till tvättmaskiner. För det är ju så mycket bättre.