Bagarmossens kyrka.

Åh, Bagis! Jag tycker om att åka dit. På väg till mitt gamla trapphus passerar jag kyrkan. Den ligger på bottenvåningen av ett höghus och ser ut såhär:

Säga vad man vill om Svenska Kyrkan, men konsten att lysa upp en gammal butikslokal, det kan de verkligen.

Rådjuret.

De på landet tycker att vi bor i stan, och de i stan tycker att vi bor på landet. Hursomhelst, det är sju minuters resväg in till Centralen, Stockholms bästa kebab ligger några kvarter bort och som om inte det vore nog så bor det rådjur nedanför sovrumsfönstret.

Bra läge, helt enkelt.

Världens finaste stamkund!

Åh, vilken härlig dag! En av mina trevliga stamkunder kom in igår. Vi brukar prata mycket författare och litteratur när hon är inne, alltid lika roligt. Igår kom hon direkt till kassan och fiskade upp en flaska rosévin ur väskan.

- Jag blir alltid så glad när du jobbar. Så varsågod - spanskt rosévin! Den ska drickas iskall! Och den är lagom stor att dela med någon. Men man kan dricka den själv också utan att skämmas, sade hon och fnissade.

Vad underbart! Hela dagen gick jag runt och skrattade och kände mig som månadens anställd. Kära stamkund: den kommer att avnjutas iskall, i solskenet på den här ängen.
Tjoho!

Victoria hjärta Daniel.

Hurra! Äntligen gifta! Oj oj oj vad det var mycket folk vid Lejonbacken. Vi väntade och väntade och väntade. Och vissa blev lite trötta på att vänta:

Fördelarna med att stå på ett tak är många. Jag valde att inte utforska dessa. Tyckte det räckte med att förfäras över de som vågade. Hiskeligt högt!
Och titta där! På balkongen nederst i bild, precis ovanför sängkläderna som någon har hängt ut till vädring, där står Kronprinsessan och Prinsen och hånglar. Jag grät en skvätt åt det pampiga. Det var så fint.
På vår jakt efter en god prinsesspizza sprang vi på musikkåren. De hade trumppinnar i stövelskaften. Jag tror det betyder tur.
Precis då susade polisen förbi. Jag förmodar att de inte hade instrument i sina stövelskaft.
Glada och bröllopsyra åkte vi till Gullmarsplan och åt pizza. Det var en fin dag.

Visping.

Det är varmt. Vid den här årstiden är det inte bara kubbspelare och mästergrillare som vaknar till liv. Rätt vad det är dyker man på den här lille rackaren.

Vispingen är fin. De vackra färgerna, de känsliga spröten, vingarna och morrhåren som antagligen har ett enormt vetenskapligt och oerhört latinskt namn. Kan man överhuvudtaget kalla det för morrhår på ett djur som inte morrar? Nu kan jag förvisso inte svära på att vispingen inte morrar. Men jag har aldrig hört det. Å andra sidan så har jag aldrig hört en mus pipa, men jag förmodar att den gör det ändå. Det står trots allt:

- Pip! säger musen.

i varenda barnbok. Fast jag kan ju inte säga att det står i varenda barnbok eftersom jag inte har läst varje barnbok på hela planeten. Å andra sidan kan jag säga att det kanske inte är av betydelse för det här resonemanget. För det jag egentligen vill säga är:

- Kolla! En visping! I ett glas! Shit va fräckt asså!

Ko med bröd.

Ibland vill du inte tänka på vad du stoppar i dig. Du säger att fiskpinnar kommer från fabriken och isterband växer på träd. Men till slut kommer det en stund då du inte kan värja dig längre. Du måste fejsa maten. Bli en medveten konsument. Och det är i precis detta ögonblick som du beställer det hårdaste på menyn.

- En ko med extra senap, tack. Eller förresten, lägg på två.

Grönt är skönt.

Ibland tar det lite extra lång tid innan man har hajat. Att det är varmt. Och grönt. Och sommar.

Och då är det ganska skönt att titta på bilderna och säga:

- Se där, jag har upplevt körsbärsblommorna, minsann.

Det kan aldrig bli för många körsbärsblomsbilder.

Grant.

Nu får man passa på att knäppa kort.

Snart är det juli och då börjar det töa.

Vinter och the chips of löööv.

Varför har vi inte sån här julskyltning i butiken? Det skulle onekligen passa med zombieböckerna och de onda vättarna. Eller förlåt, älvor menar jag.

Nu är det vinter. Håhå, jaja. Det är vitt ute och lite på fönstret. Det ser tjusigt och lite fejkat ut. Är så van vid att se det på film. När det väl är verkligt så säger jag:

 - Kolla! Snöflingorna ser helt CGI ut! Fräckt!

O, det är så vackert. Jag bryr mig inte ett dugg om att pendeltågen går var fjärde timme, eller att ungarna har börjat smälla raketer på Sergels torg. Har man en sån här fin utsikt är det svårt att tjura. Jag blir glad, helt enkelt.
Och då händer det: the chips of löööv.
Puss och kram.

Tummen upp!

En dag gick jag till jobbet och möttes av ett gäng glada tummar:

Sekunden efter gick fyra långfingrar förbi.

Kastanjemassaker.

Jag älskar kastanjer. De är så söta och rara och påminner mig om mormors tår. Tänkte därför ta in en liten bit av hösten. Plockade med mig en kastanj från marken. Och en till. Och en till. Och en till.

Nu har vi en hel kastanjemassaker i fönstret. Moahahahaa!

Var är vi?

Man och kvinna kommer in i butiken.

Kvinnan: Ursäkta en dum fråga, men är det här Sergels Torg?

Jag: Japp.

Kvinnan [boxar till mannen på överarmen]: Ha! Där ser du! Och du som trodde det var Medborgarplatsen!

Nils Ferlin tycker om öl.

Klart som korvspad att killen ska ha en Sofiero.

Pappa sökes.

Marc letar efter sin pappa. Det är som att leta efter ett häftstift i ett bollhav. 

Kanske vet du vem hans pappa är? Kolla in Marcs blogg här.

Den skrynkliga lappen.

Lysröret är orange och min guldklocka glänser vackert och jag hittade en skrynklig lapp i min ficka.

Världens bästa kattnamn.

Jag drömde att jag orienterade i skogen. Det var en stor tävling. Jag vann. Priset var en liten rödtufsig kattunge. Den hade en medaljong om halsen.

 - Vad heter katten? frågade pojken.

 - Jag ska titta efter på medaljongen, sa jag.

Medaljongen var av mässing. Med ingraverade bokstäver stod namnet Danne.

 - Danne? Heter katten Daniel? Vilket otroligt fånigt namn på en katt! Nej, jag ska döpa om dig, min vän. Från och med nu ska du heta Caspar David Friedrich.

Sen vaknade jag.

SM-guld!

Gött!

Sveriges godaste pickles hittar du hos LjusGrönt. Yeah!

Mina grannar är lesbiska.

En trettionånting kvinna lägger fram Alkemisten av Paulo Coelho på disken:

 - Den här, tack. Den ska väl vara bra? Många har rekommenderat den.

 - Den är väldigt populär, säger jag. Titta här, på framsidan står det att över trettio miljoner exemplar är sålda.

 - Oj, ja då måste den vara bra.

Kvinnan tar upp sitt betalkort och mumlar med en ytterst plågad min:

 - Mina grannar är lesbiska.

Lady Gaga på Gröna Lund.

Igår kväll var Lady Gaga på Grönan och uppträdde. Det är nåt med hennes heltokiga stil och danstrevliga musik som piggar opp. Sjukt kool och bra och grym artist på alla vis och sätt. Och så kommer hon hit och dansar och spexar i sin finfina bubbelklänning. Klart man måste dit och titta! Det är inte varje dag som det kommer en världsartist till Gröna Lund. Därför var det extra kul att vi hade fått så fina platser. 

Finfina platser var det.

Gröna Lund, Amy Mcdonald och jag.

Igår spelade Amy Mcdonald på Grönan. Finast var när hon sjöng Springsteens Dancing in the dark. Jag ville gå upp och dansa som Courtney Cox. 

Slänggungorna är fina. En gång per säsong utmanar jag ödet. Då åker jag runt, runt tills jag blir åksjuk och ramlar ur. Det är roligt.
Sen åkte vi hem och kollade på The Wire.