Balla-balla.

Har varit lite balla-balla idag. Det är tyska och betyder att man är lite kokofläng. Det började redan i morse då jag höll på att göra ett numera klassiskt Pocket Shop-misstag. Jag hade tagit på mig tischan och strumpbyxorna och min fina glansiga innejacka och borstat tänderna och petat näsan när jag kollade på klockan.

 - Ojoj, nu brinner det i knutarna! tänkte jag och böjde mig ner för att knyta skorna. Det var då jag såg det. Jag hade inte tagit på mig nån kjol.

Vissa misstag är jag glad över att jag upptäcker själv.

I eftermiddags slängde en man upp två böcker på disken, pekade på den ena (Das erotische Tagebuch der Catherine T av Catherine Townsend) och mumlade något.

 - Förlåt?

 - [ohörbart mummel]

 - Jaa...?

 - [mummel + frågande blick]

 - Förlåt, jag hörde inte vad Ni sa. Lite högre?

 - [mummel + pekar på boken] ... samma typ?

Ach so! Jag fattade! Killen ville ha böcker som behandlar ämnet sex! Och jag trakasserade stackarn med mina döva öron och hetsade honom att prata högre. Väldigt professionellt. Verkligen. Harkel. Jag flängde runt i butiken och plockade på mig några titlar som jag lämpade över. Han mumlade och hummade lite till och jag fick gissa mig till vad han sa utifrån längden på meningarna - det gick över förväntan faktiskt. Tror jag.

Till slut valde han fem-sex stycken och betalade med en femtiolapp. Han mumlade nåt till men jag tänkte att det var nog inget viktigt. När jag skulle ge tillbaka växeln (en tia och en femma) så sa han:

 - Humm humm.

 - Förlåt? 

 - [viftar avvärjande, ler] Hmm, brr.

 - [tvekar] Förlåt, jag förstår inte riktigt...

 - [ler jättestort, pekar på kassaskärmen] Brumm hummelhum! Humblum!

 - [paniken kryper på] Eeh... jag är svensk. Förlåt, jag hör inte vad Ni säger.

 - [nyper försiktigt tian ur min hand, pekar på femman]: Till Er!

Mannen har alltså de senaste svettiga minuterna försökt dricksa mig fem euro och jag har inte fattat nånting. Jag är verkligen balla-balla idag.