Två kostymklädda herrar i fyrtioårsåldern kom in i butiken. Jag stod på pallen och dammade hyllor, sa glatt Hallo! men de var inbegripna i ett samtal på schweizertyska och såg transittrötta ut så de hörde mig inte. Jag klev ner från pallen, etablerade ögonkontakt och sa Hallo! en gång till. Jomenvisst, nu hälsade de avmätt. Jag log och frågade:
- Vill Ni ha ett boktips?
Mannen med det tjusiga skägget - en ganska nätt herre, någon centimeter kortare än jag - tittade inte på mig när han med halvslutna ögon sa:
- Nåt spännande.
- Åkej, kolla in Jo Nesbø och Stieg Larsson, bla bla bla... sa jag och räckte honom två böcker.
Det var då han gjorde det. Han ställde sig väldigt nära mig och med en suck satte han upp ena foten på pallen som jag nyss hade stått på. Hans italienska kostymbyxor smet åt över benet på ett inte helt smickrande vis. Och jag märkte att det var med viss ansträngning som han stod med benet i denna höga position eftersom han - som sagt - var någon centimeter kortare än jag och pallen är ganska hög.
Jag kände mig som en jänta i nån svartvit västernfilm där James Arness precis hade satt upp benet på en stol och antingen sagt: Now look mister... eller om det var en film som utspelas på femtiotalet så hade han satt upp benet på bildäcket och sagt: Gosh, you're swell.
Men det här var inte nån femtiotalsrulle, och han var inte James Arness. Det här var en lilafärgad bokbutik på en flygplats, och schweizarens kostymbrallor smet runt hans knä som om de vore målade på honom.Nåja. Han köpte böckerna i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar