Viktoriapark + Schnitzelmassaker.

Utsikten från Kreuzberget i Kreuzberg (ligger i Viktoriapark) är fin. Man ser långt åt alla håll, utom åt det här hållet. Så därför tog jag en bild på det.

Marsipancroissant i solnedgången. Sorry, croissanten är uppäten, men håll tillgodo med solnedgången.

Tjusigt monument över preussiska befrielsekriget mot Napoleon år artonhundrafrösihjäl.
Sen såg vi en stekare som försökte hålla fast en kvastfening.
Bestämde oss för att käka schnitzel på kvällen. Dels för att det är gott, men mest för att det är ett roligt ord att säga många gånger i följd.
En ensam citronkärna på bord. En dikt i bildform. Jag väljer att kalla den för allegori över schnitzelväntan.
Jag har aldrig sett så mycket schnitzel på en och samma gång. Någonsin. Jädra gott var det dock. Och liksom lite knaprigt men ändå lite mjukt, men ändå lite knaprigt, men ändå... äsch. Det var smarrigt. Men nästa gång ber jag om en barnportion.
Ett plus i kanten för prioriteringarna på tallriken. Tre små potatisar till ett berg schnnitzel. Men ni vet vad de brukar säga såhär i juletid.

 - Potatis kan du äta hemma!