Die Wörter.

Det här med tyskan alltså. Det är svårt.

Jag kan stå ut med att jag blir grammatiskt rättad av tanten i fruktdisken. Jag tycker det är helt okej att mina frågelappar först blir rättade med rödpenna och sen, eventuellt, hinns själva frågorna med. Jag kan klara av att jag som svar på frågan: "Varför är det 'der' framför det här ordet och inte 'die'?" får svaret: "Det bara är så."

Men den här språkfascisten jag bor med är banne mig för mycket.

Han är en trevlig datanörd med komplett avsaknad av pedagogiskt tänkande. När jag säger fel ändelse på ett ord himlar han med ögonen och suckar "Ojojoj" och fortsätter röra om i sin pasta. Utan att svara.

Igår sa han att hans dricka innehöll nånting som lät som Wurst , alltså korv. Jag tyckte det var konstigt att han drack korvdricka så jag frågade:

 - Vad betyder det där, Wurst?

 - Men aaaaah, inte Wurst, jag sa Wurst!

 - Va?

 - Wurst! Wurst! Wurst! Fattar du inte vad Wurst betyder?

 - Korv?

 - Men hallå. [skrattar bullrigt] Tror du att jag dricker korvdricka? Jag sa inte Wurst. Jag sa Wurst!

Efter att ha övergått till engelska förstod jag att han inte sa korv, han sa rötter. Till saken hör att killen kommer från södra Tyskland. Dialektala ord frodas hejvilt hemma hos oss. 

Just det, när jag äntligen hade fattat att han menade rötter så frågade jag:

 - Då är alltså [tyskt ord för rötter] en synonym för [annat tyskt ord för rötter]?

 - Nej.