Brandenburger Tor är tjusigt.
Men vägen är än lite mer tjusig.
Fast tjusigast ändå är flickan i fönstret.
Vi begav oss till Filmmuseet vid Postdamer Platz. Jädrar i min lilla låda! Jag har alltid undrat hur det känns att vara på holodeck i Star Trek, ni vet när de precis har stängt av holoprogrammet och det är snyggt grönt och lite galet i strukturen och man vet inte vad som är upp eller ner riktigt.Det ser ut såhär:
Jag har blivit besatt av Metropolis. Filmen alltså. Jag kan inte tänka på mycket annat. Och jag tittar på den här bilden hela tiden. Heja Fritz Lang!
Nä, nu ljög jag. Det finns en annan grej som jag har blivit besatt av också. Marlene Dietrich. Jösses amalia vilken människa! Större delen av utställningen strösslades med kärleksförklaringar från män och kvinnor och rika och fattiga och Hemingway och James Stewart och en tatuerad kvinna med rockabillyfrisyr som jag måste ta reda på mer om.
Jag har blivit besatt av Metropolis. Filmen alltså. Jag kan inte tänka på mycket annat. Och jag tittar på den här bilden hela tiden. Heja Fritz Lang!
Nä, nu ljög jag. Det finns en annan grej som jag har blivit besatt av också. Marlene Dietrich. Jösses amalia vilken människa! Större delen av utställningen strösslades med kärleksförklaringar från män och kvinnor och rika och fattiga och Hemingway och James Stewart och en tatuerad kvinna med rockabillyfrisyr som jag måste ta reda på mer om.
Marlene, vad var det som du hade som trollband alla dessa människor? Förutom en sjukt snygg frack, förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar