Bokberget.

Det är töntigt att bara läsa en bok åt gången. Därför håller jag just nu på med sex stycken.

 - Nice girls don't get the corner office: Unconscious mistakes women make that sabotage their careers av Lois P. Frankel.

Har egentligen läst ut den men kan inte låta bli att bläddra och läsa igen och igen och igen. Sjukt intressant om kvinnors beteende i allmänhet och framförallt på arbetsplatsen. Hon skulle kunna sätta samma tagline på sin bok som Neil Strauss. Don't hate the player, just hate the game.

 - Der Nasse Fisch av Volker Kutscher är så spännande, så intressant och så svårläst! Som att läsa ett pilsnerfilmsmanus, fast blodigare. Och på tyska. Noir och 30-tal och regniga städer. Allt det jag gillar, men språket sätter krokben. Får nog lägga den åt sidan ett tag och ta upp den igen till våren istället.

 - Der Erste Weltkrieg av Brigitte Hamann har inte bara en Edvard Persson-look-a-like på omslaget, utan är även något så trevligt som en samling propagandamaterial från första världskriget. Kontrasten mellan demonisering av fienden jämfört med roskindade soldater på väg ut i krigshelvetet... Mäktigt och märkligt. 

- Das ausgestellte Kind av Peter Härtling handlar om unge herr Mozart och hans flängande över hela Europa. Titeln betyder det utställda barnet och det är precis vad stackars lille fyraårige Woffe är: en freakshow i miniformat. Trodde inte att jag skulle gilla boken, men det gör jag. Och det beror inte bara på att den är 102 sidor lång. Faktiskt.

 - Xenophobe's gudie to the Germans är rolig och raljerande över Tyskland och tyskarna. Inga gapflabb precis, men det kan också bero på att det är min gå-till-sängs-men-ändå-läsa-i-fem-minuter-till-bok.

Och slutligen en svensk bok, inköpt på Kulturhusets rea efter ett tips från Astrid (tackar tackar!):

 - Tidernas fisk: jakten på kvastfeningen av Samantha Weinberg. Fantastisk bok! Jag gillar det populärvetenskapliga framställandet  kring den koolaste fisken jag vet (förutom smörbulten dårå), det vill säga kvastfeningen. Nej, förlåt, tofsstjärtfisken som är det korrekta namnet.

Jag bara ä-l-s-k-a-r förord av typen: "Bland annat framgår det klart att tofsstjärtfiskarna redan för 350 miljoner år sedan var utrustade med ett komplicerat sinnesorgan i nosregionen som reagerade för förändringar i elektriska fält och törhända också fungerade som biomagnetisk kompass. Detta elektroreceptiva organ och de övriga gemensamma specialiceringarna visar tydligt att de tidigaste tofsstjärtarna var högt organiserade anatomiskt och att de har förblivit praktiskt taget oförändrade under hela sin kända utvecklingshistoria."

Don't you just love it? Ett litet minus: redan i första kapitlet träffar vi på en kvinna som inte bara har ostyrigt hår utan även pigga, mörka ögon. Hej, utslitna fraser.

Vad är förresten ostyrigt hår? Är det hår utan körkort?