07 november 2008

Die Autorin.

Jag har inte bara en oerhört vacker handstil. Jag skriver dessutom fantastiskt bra. Inte ett enda fel, inte en enda överstrykning, bara ett jämt flöde av perfekta ord.

Harkel.

Nu börjar det lossna i alla fall, det där skriveriet. Det har varit svårt, men jag tror jag har hittat berättelsens språk nu. Hittat tonen, orden, nyanserna. Allt är inte längre enfärgat och fult. Nu är det randigt och rutigt och prickigt också. Jädrar vad lång tid det tog den här gången.

Kaffet har varit ett stort problem. Eller snarare kaféerna. Det finns inte särskilt många sköna hak här. Jovisst, sköna om man vill fika. Men om man vill skapa? Näe, där står sig Berlin slätt. Antingen har fiket schysst kaffe men ful inredning, eller så har de sköna soffor men blaskigt kaffe.

Jag är kräsen. En finsmakare vad gäller nersuttna soffor och hästkaffe. En kaffehaks-connoisseur. Jag är en konditorisnobb och jag är stolt över det.

Vad ska en enkel flicka göra? Jag får helt enkelt hålla till godo med det som bjuds till den dagen Vurma öppnar i Berlin. Då jädrar ska det frossas i hallongrottor och bryggkaffe och smarriga mackor. Tjoho!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk vad du har "VURMAT" för detta bageri-cafe. Där du skulle ha fokusering på kakorna som "SKULLE" bli bäst. AJA BAJA om de blev brända när din telefon pingla. Det var tur att den inte åkte ner i degen- fast det var bra nära !!!! eller hur???
Ha det bra ditt bakmonster.

mads sa...

Det fina är att min mobil luktade kanel i säkert ett halvår efteråt. Det var som ett sånt där scratch-and-smell-klistermärke. Med kanel.

KrrraaaAAAaam!

Anonym sa...

åh vad vurma saknar dej madS! när kommer du & hälsar på oss???

massa krrr krrr till dej galning!

kärlek & respekt

/neta neta

mads sa...

I januari kommer jag och fikar! Då kommer jag köpa alla hallongrottorna och sen kan vi ha en tävling där jag äter upp dem på kortast tid. Det vore roligt!