I mångt och mycket är min vistelse här i Berlin en enda stor jakt efter salmiak. Jag klarar mig inte utan det. Jag blir nervös, snabbpratande och får klåda om jag inte får min dagliga dos med salmiak.
Och nu befinner jag mig i en stad där varje godishylla har sexhundranittiotre chokladsorter och kanske, om man har tur, nån äcklig sötlakrits som inte alls är god.
Mitt begär måste stillas.
Igår köpte jag salta fiskar på IKEA, men de räckte knappt till den korta tågresan hem. Och så! Jag tar en promenad i mitt hood, det är grått och ruggigt väder, soundtracket till The Life Aquatic with Steve Zissou piggar upp.
Helt plötsligt står jag framför en dörr. Jag tänker: Vad kan det här vara för en trevlig butik då? och trycker på handtaget, plingeling, jag står framför en hylla helt smockpropptokfylld med lakrits. Halleluja.
Jag kan dö lycklig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar