Sushimania!

Allmän Bollywoood-dans utbröt i butiken vid ett flertal tillfällen idag. Heja Indien! Det ville vi fira genom att köra en gammal hederlig battle.

Bilden nedan ska läsas från höger till vänster. Först hade jag Rant av Chuck Palahniuk som dagens tips. Kände inte riktigt att det räckte med en rabiesberoende redneck på bordet, ville ha något mer också. Något dystert och vackert.

Cormac McCarthys bok The Road är världens bästa bok. Så då skrev jag det på lappen. Det var ungefär då battlen började.

Anne strök över min skylt och skrev "Den här är den bästa! /The Boss" och petade ner i Fool on the hill av Matt Ruff. The battle was on. Vi slog vad om vem som sålde flest exemplar av respektive favorit innan klockan slog fem.

Anne vann. Hon sålde en.

Efter jobbet blev det sushi för hela slanten. Trevligt hak, hajade inte riktigt vilken sort jag skulle ta (man fick kombinera själv), tog två sorter med lax, gnuggade händerna och tänkte:

 Nu blir det sushi så det bara visslar om det.

Ja, det blev det verkligen.

Jag har ätit mycket sushi i mina dar, men jag har aldrig varit med om att man har kunnat beställa ymnighetshorn. Hur äter man den? Med pinnar? Som en glasstrut? Eller slukar man den hel som de andra bitarna?

Ja, tacka vet jag Berlin. Där får man rejäla sushibitar. Och på vägen hem händer det att man hittar två glassbägare på en postlåda. Tjusigt värre.

Vet inte om jag har sagt det, men Berlin är dekadent. Och det är inget man hymlar med heller.

Vill man ha en väggalmanacka med stora bröst, då köper man helt enkelt The Big Breast Calendar. Kanske slinker Frida Kahlo-almanackan också ner i korgen. Vad vet jag.