Det finns så mycket schyssta second handbutiker i den här stan! Var på jakt efter en snygg väska, helst en i läder som slits snyggt och inte en i plast som faller sönder. Hittade ingen idag, men fann andra schyssta grejor.
Jag provade en pälsbrämad grön kappa. Jag ville vara lite
Albrecht Dürer men kände mig mer som
Will Ferrell i filmen Elf (klicka på namnen så ser du vad jag menar).
Det finaste med second hand-kläder är alla brudklänningar som har rensats ut. Den ena kreationen hiskeligare än den andra. Men det är något vackert ändå. Jag kan inte låta bli att vara lite
Marla Singer-filosofisk och tänka på att de är klänningarna bars en gång av människor som kände sig vackra i dem. Det var det finaste plagget de kunde tänka sig att ha just den speciella dagen. Dessa rysliga, fantastiska, fula pärlbroderade klänningar.
Och nu hänger de slappt och lealösa på billiga plastgalgar och bara väntar på att förgylla någon annans dag. Kanske din?
Det är mycket få saker som kan kallas för street art lika mycket som det här. Det är en tavla. Och den hänger på gatan:
Det finns två anledningar att gå till Café Oberholz vid Rosenthaler Platz. Det ena är deras latte macchiato. Det andra är deras damtoalett. Kolla tuppkranen! Man vill tvätta händerna hela tiden.
Sen går ju inte Rosenthaler Platz av för hackor heller. 
Jag måste komma på en ordvits med det där namnet. Kanske:
Jag provade en pälsbrämad grön kappa. Jag ville vara lite Albrecht Dürer men kände mig mer som Will Ferrell i filmen Elf (klicka på namnen så ser du vad jag menar).
Det finaste med second hand-kläder är alla brudklänningar som har rensats ut. Den ena kreationen hiskeligare än den andra. Men det är något vackert ändå. Jag kan inte låta bli att vara lite Marla Singer-filosofisk och tänka på att de är klänningarna bars en gång av människor som kände sig vackra i dem. Det var det finaste plagget de kunde tänka sig att ha just den speciella dagen. Dessa rysliga, fantastiska, fula pärlbroderade klänningar.
Och nu hänger de slappt och lealösa på billiga plastgalgar och bara väntar på att förgylla någon annans dag. Kanske din?
Och nu: Tysklands roligaste namn på en ölsort:
Höhö.
Det är såna här bilder man letar fram ur sitt stash när man känner sig lite krasslig. Bilder man har tagit frusna januarikvällar och tänkt Den där kan jag komma att behöva nån gång och så har den dagen kommit. Den där helt vanliga dagen som började med en obehaglig sjukdom, förgylldes med skräck/gore-filmen Mother's Day från 1980 (ruggig, jag hoppade till några gånger), tillbringades i sängen och som nu är till ända.
