25 januari 2009

Exilsvenskarna och jag.



Fikade på Oberholz med Mange. Laxwraps + latte macchiato = mumma för själen. Lite svettigt dock. Eftersom de senaste dagarna har varit exempel på smällkall kontinentalvinter så hade jag garderat mig: vinterjacka, mössa, vantar, stickad sjal, icke-stickad sjal, kofta, skjorta och yllebyxor. Ja, jag har ett par yllebyxor, åkej? Sjukt snygga i sailormodell. Bara så ni vet.

Anyway, just idag har ozonhålet hamnat över Berlin för det var öppnad-jacka-varmt hela dagen. Slet av de mesta plaggen (yllebrallorna behölls på, thankyouverymuch) och gled gatan fram och knäppte kort.

Vilken gata jag var på? Ingen aning, skylten var blank:




Jag stod kvar i det här gathörnet och tittade på ljuset i en kvart. Helt fantastiskt ljus. Jag tog typ trettio bilder. Två blev bra:





De brandgula näspingvinerna häckar på Kastanienallee:





Jag stötte på en svensk skylt idag! Jisses, man blir ju tårögd för mindre. De saluförde Waffeln auf Schwedisch med sylt och grädde och skrev att det var smaskigt, wie man in Schweden sagt. Vi kanske ska skriva lite fler texter på svenska på jobbet?
Det var inte det enda exemplet på exilsvenskar. Jag stötte på den här fina taggen:
Å! Det är någon som har skrivit hej! Det tyckte jag var fint. Och såklart, eftersom det är svenskar vi pratar om så hade de även skrivit bajs.

Inga kommentarer: