Det är ju inte klokt vad jag har svårt att prata efter några timmars arbete. Hela tungan bara svullnar upp och när jag ska tipsa kunder om böcker så låter det bara
gägrgrschökgr. Jag förlorar helt förmågan att kommunicera och får helt enkelt lita på charader. Det funkar till deckare eller kärleksromaner, men hur fasen beskriver man böcker med tungsinta relationsdraman med underliggande toner av psykiskt självplågeri?
Inte kan jag säga hur mycket böckerna kostar heller. Blandade ihop Euro och Uhr. Istället för att säga:
- Sju och tjugo euro, tack.
så sade jag:
- Klockan sju och tjugo, tack.
Mannen tittade oförstående på mig, höll osäkert fram den skrynkliga tian och frågade försynt:
- Vad händer då?
1 kommentar:
Jag bara älskar det här.
Skicka en kommentar