06 januari 2009

Bukowski vs. Regener.

Jag kör med gammal hederlig tandemläsning just nu. Det är så mycket jag vill läsa! Måste dela upp det. Min tågläsning är den tyska boken Herr Lehmann av Sven Regener:
Jag har inte hunnit så långt än, men trots meningar som ibland sträcker sig över tjugo (!) rader så är den (faktiskt!) lättläst. Och rolig! Fnissigt: herr Lehmanns föräldrar ringer och berättar att de ska komma på besök, en inte helt angenäm upplevelse då släkten är som George Costanzas päron i Seinfeld. Outhärdliga, alltså.

Höhö.

Måste hålla liv i min engelska också. Ju mer tyska jag lär mig desto mindre engelska kan jag. Mitt språkförråd har degraderats till hur min engelskalärare i fyran uttalade school nämligen [ski:jool]. Rysligt.

Åh! Min fina födelsedagsbok (tack Marc!) The captain is out to lunch and the sailors have taken over the ship är en helt fantastisk dagboks-bok av Charles Bukowski. Och teckningar av Robert Crumb! Yay!

Det är år 1991 och Bukkan är gammal. Sjuttioett år närmare bestämt. Han går till kapplöpningsbanan, dricker, röker, tittar på sina nio katter, pratar om hur han borde ha dött för 40 år sen och om hur mycket han ogillar sina fans, speciellt när de pratar med honom.

Bukowski är Bukowski helt enkelt.

Det genialiska är när han skriver om skrivandet. Det är alltid intressant att läsa om olika människors författande, och när det är Buk som skriver... jag vet inte varför jag gillar honom. Hade jag träffat honom i verkligheten skulle jag tyckt att han var en rälig fyllbult som luktade illa. Sån tur att jag aldrig kommer träffa honom dårå. Istället kan jag ha kvar min bild av honom som en ölmagad och poetisk farbror med de där ögonen.

Ögon som ser saker.

Inga kommentarer: