Det är en smula löjligt med arga människor. Skrattretande. Nästan lite gulligt. Jag vet, för idag var jag arg.
Jag erbjöd mig att gå med soporna så jag kunde klampa hårt i trappan och svära lite på svenska nere vid soptunnorna. Den kattkissluktande tanten som brukar hänga där nere glodde inte ens, hon fortsatte bara rota i containern som vanligt. Hon kanske är van vid muttrande skånskor.
Insåg att det behövdes två saker för att åter bli mitt gamla vanliga solskensglittrande jag: socker och kaffe. Åh, Starbucks! Vad vore livet utan sex deciliter Dark Cherry Chocolate Latte med en donut vid sidan?
Sen satt jag och försökte räkna ut den matematiska formeln bakom flygplatsens takkonstruktion, men jag kunde inte få ordet fenylalanin ur skallen. Fenylalaninfenylalaninfenylalanin.
Julskyltningen på flygplatsen ser ut som om någon har tagit ett foto på en gäng svetsloppor och sen gjort en ljusslinga med dem som förebild. Varje gång jag tittar på svetsljusslingan så tänker jag på filmen Flashdance och får låten What a feeling i huvudet.Och det är ju juligt.
1 kommentar:
Ja, det är ju precis som om det sitter en massa dansare/svetsare uppe i taket! Där har de allt tänkt till, det finns ju inget som ger sådan julkänsla som flashdance... Jag hittade faktiskt den filmen igår så det blir kanske lite välbekanta toner i vårt vardagsrum idag. What a feeeeling!
Du, jag skickade ett meddelande till dig på fejjan. Läs det! :)
Skicka en kommentar