Räcket.

Vi har inget lunchrum på jobbet så under de här månaderna har jag intagit mina luncher på ett räcke utanför herrtoan. 

Man kan säga att jag börjar få räckesröv. Efter alla dessa timmar på räcket så har det har bildats en naturlig grop i min bak som gör att jag inte ramlar av. Alltså är jag grym på att sitta på räcket med benen till vänster, medan det är stört omöjligt att sitta med benen till höger. Själva platsen är kanke inte den mysigaste men den har tre viktiga fördelar:

 - Det är gratis.

 - Det är förhållandevis lugnt.

 - Det är typ inga människor som går där. Förutom kissnödiga män. De brukar springa där titt som tätt.

Det var alltså mina lunchraster: balanserande på ett räcke vid en herrtoa. Tills idag. För idag upptäckte jag himmelriket.

En lounge i miniformat med mjuka fåtöljer, lagom stora bord och inte en människa så långt ögat kan nå.

Bye, bye räckesröv! Hello soffpotatis!