Byråkratihelvetet.

Gick upp med tuppen för att gå till Bürgeramt och säga till att jag flyr landet. Surtanten i luckan gav mig några blanketter, jag gissade vad de svåra tyska glosorna betydde och fyllde i min nya adress och lite andra viktigheter. Jag lämnade över dem till den desillusionerade damen och sade:

 - Då antar jag att mina deklarationspapper kommer till min svenska adress?

 - Nej. Det måste Ni gå till Finansamt för att ordna.

 - Men... alltså...

 - Varsågod nästa! sade tanten och blängde mot dörren.

Jaja. Bara att åka till Storkower Straße dårå. Och där fanns det såhär fina hus:

Precis när jag gick i gångtunneln från S-bahn Storkower Straße öppnade en tjej ett fönster i sagda tunnel och hoppade upp på fönsterkarmen.

 - Herregud, ska hon hoppa? tänkte jag förskräckt. Sen såg jag att hon gömde några limpor smuggelcigg under stuprännan. Då blev jag glad. Det blev nästan en solskenshistoria.

Nåväl. Jag upptäckte ganska snart att jag egentligen skulle ha hoppat av vid Landsberger Allee, så jag begav mig dit istället. Vilka kåkar! Vissa var trasiga:
Andra var målade i fyra nyanser av blått. Det var grant.
Så kom jag äntligen fram till Finanzamt. De hade två nummersystem, jag tog det säkra före det osäkra och tog en lapp av varje. Det var först när jag hade gått in hos tanten som jag såg att jag hade tagit lapp för fel stadsdel.
Efter sju sorger och åtta besvärjelser kom jag äntligen fram till den rätta tanten. Jag lämnade över mina papper och började prata om deklarationen. Kvinnan mitt emot mig log vänligt och sa:

 - Jag ser här i dina papper att du inte behöver deklarera. Det är frivilligt för dig.

 - Förlåt? Frivilligt?

 - Ja, det är för att [obegriplig harang på tyska].

 - Eh... åkej. Men alltså... Jag blir inte skattetjuv eller så då?

Ja, jag menade såklart skattesmitare, men det är inte någon glosa som jag lärde mig i skolan. Tanten verkade kunna sin sak och när hon sa:

 - Varsågod nästa! och nickade mot dörren så fattade jag att det var bäst att dra medan läget ännu var till min fördel.

Tjoho! Jag behöver inte göra en tysk deklaration! Grymt skönt!

På vägen ut passerade jag blankettväggen. Hur många krångliga byråkratipapper som helst med sammansatta gammeltyska ord.

Jag kommer att drömma mardrömmar om den här väggen.