Du vet hur det är. Du går gatan fram. Funderar på om du ska köpa mellanmjölk eller standardmjölk till pannkakorna. Armbågar dig fram, stör dig på människomassan som såklart också ska gå till affären just nu. Och så helt plötsligt fångar du en blick i folkvimlet. Ögon som kisar mot solen, ett leende, du fastnar, vet inte vad du ska göra för att fånga det där, och medan du överväger att le tillbaka så är den där andra personen borta. Och du har glömt vad du skulle handla. Du tänker på de där ögonen istället. Och leendet. Det där leendet som du vill ska blänka mot dig fler gånger. Hela tiden, helst.
Kanske kommer du gå hem och göra dina pannkakor och äta vid ditt köksbord som går att duka för två, fast du dukar det alltid bara för en. För det är så skönt att kunna breda ut dagstidningens alla bilagor över hela bordet. Tänker du. Och ändå kan du inte sluta tänka på de där ögonen.
Kanske sitter du i ditt vardagsrum i den lite för mjuka soffan. För det är så skönt att kunna sjunka ner ordentligt. Tänker du. Och du slötittar på tevereklamen och ser de där ögonen igen. Det där leendet. På den där personen. Och du blir kär.
2 kommentarer:
Åh, jag älskade den här reklamen innan jag visste att någon jag känner älskade den ännu mer. Den är så fin!
Jag skulle vilja att Markus var med i en reklamfilm så att jag kunde titta på honom på youtube om jag var utomlands...
Jag blir lika pirrigt kär i magen varje gång jag ser den! Det bara bubblar och tjippar. Mycket kärlek blir det.
Kan inte Markus spela in en reklamfilm för Frosties och sen posta den på youtube? Som en akt av kärlek. Och för att sockrade flingor har fått oförtjänt dåligt rykte.
Gört!
Skicka en kommentar