Åldersnoja.

Det lackar mot födelsedagen/jul/nyår och därmed den årliga månadslånga funderingen/utvärderingen/navelskådningen som kan sammanfattas med ett ord:

Åldersnoja.

Ja, det ska ju börjas i tid. Tror nog att mitt skrivande har en del i det här eftersom jag förra året bestämde mig för att ha ett färdigskrivet bokmanus nu.

Harkel.

Det blir ju inte bättre för att vi har fått in Rebecca Martins bok Frühling und so (= vår och sånt):

Inte nog med att det är butikens mest fantasilösa omslag (ja, färgerna är så dassiga i verkligheten också), bokens författare är född (håll i er nu)...

... 1990!

Hallååå! Är det bara jag som tycker att det är heeelt kockofläng? Nu kommer nittiotalisterna och tar över. En åttiotalist som jag trodde att det fanns tid för mig också, men nä! Där fick jag fikon!

Rackarns.

Åkej, åkej, men nästa år är det dags. Då är det jag som sitter på en allergiåker i Alperna och ser finurlig ut.