10 december 2008

Der Witz.

En äldre herre kom in i butiken och pratade helt obegripligt. Snabb, sluddrig dialekt, frampressad mellan sammanbitna gubbtänder. Fattade ingenting. När jag bett honom prata lite långsammare (bitte, nicht so schnell!) så lyckades jag förstå vad han ville. Ett boktips.

Då! Helt plötsligt börjar han prata mycket snabbare igen, rösten går liksom upp i falsett, han tokstirrar på mig, sluddrigheten vet inga gränser, det låter bara:

 - Rorrorrorrschrrrorr! Rorrorrschra-rrrorschrrrorrr!

och jag börjar svettas, Herregud han får en stroke! tänker jag och försöker erinra mig vad skolsyster lärde oss i åttan. Först luftvägar och sen... nej fasen, var det blod först eller? Det går en kort minimal bit av ett ögonblick, den känns evig, oändlig, tiden har inget slut och då, precis då börjar gubben skratta.

Jaha. Han försökte bara berätta en vits.

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Bitte, nicht so schnell!" Haha! Du kunde ha kontrat med den där "tyska" vitsen jag testade på Anne. :)

Vilken dag åker du hem för julfirande? Det börjar närma sig! Hurra!

mads sa...

Ja just det! Men jag minns inte hela, det var nåt med brorsan va? Kan du inte säga den igen?

Fredagen den 19 december lyfter planet till Danmark! Nej, jag är inte dansk, bara nästan. Det finns en anledning till att jag inte besökte den svenska huvudstaden förrän jag var 20 bast.

För att den danska är mycket koolare.

Anonym sa...

Ok, das hier ist der deutscher Witz:

- Wie viel uhr ist es?
- Das ist kein filur, das ist mein bruder.

katsching!

mads sa...

Jaaaa! Bra där!

Nästa gång flåsiga farbrorn kommer in och mumlar så ska jag dra den.