Här har vi en bok:
Och öppnar man boken ser man författaren i egen hög person:
Sergej Lukianenko (med tysk stavning) har fattat grejen. Det här med image. Att man som författare måste odla ett författarjag, något som läsarna kan relatera till men ändå se upp till. Som en polares äldre syskon. Det måste finnas någonting som gör att man vill fortsätta läsa författaren eftersom han är min kompis. Han röker pipa. Han har på sig en urtvättad motivtischa. Han ser ut som Kalle Moraeus yngre brorsa.
Vi är kompisar nu, jag och Sergej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar