SM-guld!

Gött!

Sveriges godaste pickles hittar du hos LjusGrönt. Yeah!

Mina grannar är lesbiska.

En trettionånting kvinna lägger fram Alkemisten av Paulo Coelho på disken:

 - Den här, tack. Den ska väl vara bra? Många har rekommenderat den.

 - Den är väldigt populär, säger jag. Titta här, på framsidan står det att över trettio miljoner exemplar är sålda.

 - Oj, ja då måste den vara bra.

Kvinnan tar upp sitt betalkort och mumlar med en ytterst plågad min:

 - Mina grannar är lesbiska.

Lady Gaga på Gröna Lund.

Igår kväll var Lady Gaga på Grönan och uppträdde. Det är nåt med hennes heltokiga stil och danstrevliga musik som piggar opp. Sjukt kool och bra och grym artist på alla vis och sätt. Och så kommer hon hit och dansar och spexar i sin finfina bubbelklänning. Klart man måste dit och titta! Det är inte varje dag som det kommer en världsartist till Gröna Lund. Därför var det extra kul att vi hade fått så fina platser. 

Finfina platser var det.

Gröna Lund, Amy Mcdonald och jag.

Igår spelade Amy Mcdonald på Grönan. Finast var när hon sjöng Springsteens Dancing in the dark. Jag ville gå upp och dansa som Courtney Cox. 

Slänggungorna är fina. En gång per säsong utmanar jag ödet. Då åker jag runt, runt tills jag blir åksjuk och ramlar ur. Det är roligt.
Sen åkte vi hem och kollade på The Wire. 

Mitt sommarlov.

Mitt sommarlov var fint. Hittade en ko på ängen.

Sen åkte vi båt till nästan-Danmark. Vi cyklade på ön. På bilden ses en stor himmel.
På ön finns ett litet, litet hus. Och i det lilla, lilla huset finns förfriskningar. Man skulle kunna kalla det för ett minicafé. Nästan.
Sen lekte vi. 
Sommarlov är finfint.

Rosa gökur och ett orange handfat.

Vi var på Skansen. Jag såg en ren för första gången.

De luktade ganska fränt hos renarna. Inte alls gott. Till skillnad från björnarna som inte luktar något alls. Men det kan bero på att de är en halv kilometer bort, på andra sidan av ett pansarglas.
Det rosa gökuret har äntligen kommit upp på väggen. Hurra! Det tog bara två och ett halvt år, men nu är det på plats i köket. Fantastiskt fin. Tack A&M! Nu ska jag nog börja samla på gökur. Tips mottages tacksamt.

Nu måste jag bara skaffa mig ett orange handfat också. Man måste anstränga sig lite för att få enhetliga och lugna färger hemma. Som sjuttiotalsorange och knasceriserosa. Luuugnt och fiiiint.

Mobiltelefonlöshet: Experiment 1A.

Experimentets namn: Ett analogt sms.

Experimentets syfte: Att få kontakt samt föra ut budskap i kortfattad textform. 

Experimentets utförande: 

Phonecall to heaven.

Hej.

Jag har inte surfat på ett tag. Under de senaste veckorna har mitt internetanvändande varit obefintligt. Inga bloggar, inga mejl, ingen fejjan, inte ens ett litet nättidningsbesök har det blivit. Jag har varit inskrynklad i min analoga prova-på-prenumeration på papperstidningar. Glömt bort hur den däringa webben (uttalas: väbb-hen) funkar. Min enda kontakt med den interaktiva världen har varit min mobil.

Snacka om att utmana ödet.

Min allra käraste Nokia 5100. Jag har testat dig till de yttersta gränserna. Sedan hösten 2003 har du kastats i golvet, blivit dängd in i väggen, trampats ner i grus, halkat ner i gröttallriken, legat ute i regnet och - under några intensiva månader - marinerats i kanel.

Nu är det slut med sms:andet.
Här sitter jag på min kammare och klappar på den kalla, livlösa mobilen. Tänker på den o-e-r-h-ö-r-d-a mängd sms som jag missar nu. Textmeddelanden av typen:

Eyyy! Fest på slottet, klädsel: gorilla! Najs!

och

Grattis! Du har vunnit sexhundrasjuttiotolv miljoner! Men bara om du svarar på detta sms inom tre minuter. Skynda skynda!

Äh. Jag kanske kommer att gilla mitt nya telefonlösa liv. Det finns så mycket andra sätt som man kan umgås på. Som att sitta framför varandra och prata. Eller skriva brev. Eller att brodera små visdomsord på tavlor och sätta upp på stan.

Eller inte.

Siri Hustvedt.

Idag kom Siri Hustvedt till butiken. Inte varje dag man får amerikanska författare på besök. Alla var spända och nervösa och inte så lite uppe i varv. Själv höll jag på att studsa runt som en tennisboll i en torktumlare. Så långt ifrån svalt och förföriskt lugn som man kan komma.

Så ringde telefonen. Siri Hustvedt skulle hämtas och lotsas in och det blev av någon anledning jag som hamnade längst fram i välkomstkommittén. Jag ville säga något om hennes norska arv, om de fina skildringarna av det amerikanska samhället, jag ville visa mig som någon som hänger med, någon som är intressant och belevad och kanske skulle Den Stora Författaren tycka att jag var lite, lite ball.

Jag sträckte alltså fram handen och sade:

 - Hello, my name is Mads. Do you speak english?

Det mest romantiska inlägget någonsin.

Blommor. Finns det något mer romantiskt? 

Finfina blommor som man kan titta på och äta av och kanske stoppa in i näsan på någon man tycker om.

För att det här inlägget inte ska bli outhärdligt tussinuttigt infogar jag därför en bild på två män utklädda till sumos.

Jag älskar våren.

Att demolera en soffa.

En nersutten och sönderälskad soffa som har fyllt moppe. Klart som korvspad att vi var tvungna att se hur den såg ut inuti. Här följer instruktioner så att ni - företrädesvis under en regnig tisdag - kan samla era barn och ta isär tevesoffan. Har ni inget eget exemplar? Använd grannens. Då börjar vi!

Börja med att slita sönder klädsel och stoppning. Under denna process är mattkniv ett lämpligt redskap. Slickepott är ett något mindre lämpligt redskap.

Lossa på fjädrarna i underredet. Undvik att få dem i ögat. Det blir så kladdigt då.

Upprepa föregående moment på ryggfjädrarna. Försök att i möjligaste mån inte sprätta metalldelar på din partner. Dålig stämning kan uppstå.

Hamra loss bakstyckets spånplatta. Hårt.

En bra hammare är att föredra. Eller en galen man. Eller allra helst en kombination.

Färdigt! Typ. Nu är det bara att kasta ut resterna genom fönstret och inte öppna dörren när grannen ringer på och undrar var deras soffa är någonstans.

Installera nya fina soffan. Spill broccoligratäng på dynan under premiärmiddagen. Sov på den nya fina soffan de närmaste dagarna. I broccoliklegget, förstås.
Jag älskar att vara huslig.

Styrketräning?

Igår var det cellprov hos gynekologen. Vilken ångest jag hade innan! Vad skönt att det är över! Bara fyra veckors väntan innan provsvaren kommer. Som att vänta på en specialbeställd soffa.

Ringde lilsis från tunnelbanan för att berätta nyheten. Ville inte att hela vagnen skulle höra vad jag hade gjort, så jag sänkte rösten och viskade:

- Jag har varit på gyn.
- Va? sade lilsis.
- Jag har varit på gyn! väste jag lite högre.
- Jaha. Har du styrketränat?
- Nej, inte gym. GYN! Jag har varit hos gynekologen idag! vrålade jag .

Det blev tyst. Alla i vagnen vände sig om och tittade på mig. Bra där.

GB.

På väg till jobbet höll jag på att bli nersprungen av en hord galna GB-gubbar.

Ingen uppges ha skadats, en dog.

This is for you, Number Two.

Jag avskyr att dammsuga. Därför var det fint att Aldo städade bakutrymmet i helgen. Tyckte att han förtjänade en medalj. Gjorde en fet etta med veckat papper. Det är grejer det.

Ibland imponerar folk så mycket att man vill ge dem en eloge. Eller vad tusan, folk behöver inte ens göra nåt speciellt, de kan få eloger ändå. Hemma har jag en hel låda fylld med eloger. Häromdagen såg jag en eloge sitta på gatan och äta resterna av en mosad banan.

Eloger är nog det bästa jag vet.

Snygg räddning.

En man kommer in och frågar:

- Har ni Jan Guillous nya bok Inte utan min dotter?
- Ah, nästan rätt, den heter Men inte om det gäller din dotter.

Mannen får ett uttryck av uppenbarelse i ansiktet och säger:

- Visst tusan. "Inte utan min dotter är ju filmen där kärring... ehm, damen hamnar i knipa.