Döner mit alles.

Efter att ha arbetat elva dagar i sträck så kände jag för en myspysig hemmakväll. Köpte en badpuck (ja, en sån puck man lägger i badet) med smak av rosmarin och plumsade i vattnet. Aaaah... Underbart!

Och som sagt, det finns ju andra grejer som en mysig hemmakväll inte kan vara utan. Som en film med Bill Murray - har ni tänkt på att han har likadana kinder som Elvis? - och tjeckisk öl.
Men det är inte allt. En myspysig hemmakväll kräver mer än så. Den kräver chips. Och inte vilka chips som helst. Nä, den här kvällen kräver chipssmaken Döner mit alles = kebab med allt!
Jepp. Kebabchips. Notera just det där mit alles. Fast jag vet inte om det stämmer. Hur mycket jag än försökte bena ut chipsens smaksensationer så kände jag varken gurka eller rödkål. 

Schottis.

I Berlin är det så populärt med dans att de till och med har gjort en skylt med en schottisdansare.

Zeitung!

Bara för att du står ute i ankomsthallen, tittar in på mig som står och betjänar en kund vid kassan medan du - fortfarande på någon meters avstånd från butiken - skriker på gubbig, sydtysk dialekt:

 - Tidning? Tidning? Tidning? Tidning?

så betyder inte det att jag kommer att hjälpa dig. Lite hyfs får man fan ha.

Indestructable!

En engelskpratande kille fiskar upp sin plånbok och spiller ut färgglada sedlar på disken.

 -  Oh, what lovely colors!

 - Yeah, they're australian. Made of plastic! Indestructable! Here, try to rip it. Try it!

 - [Drar lite tvekande i sedeln] Uhm... yes, they're quite strong.

 - Not only are they strong, they're INDESTRUCTABLE!

[Han nyper tag i sedeln och sliter sönder den]

 - Oops.

Bitterfotze vs. Vaterland.

En man slänger upp Vaterland av Robert Harris på disken, betalar, avböjer vänligt plastpåse, ser mig i ögonen samtidigt som han säger hejdå och greppar sin bok.

Problemet var bara att han råkade missa Vaterland och istället grabba tag i Bitterfotze (a.k.a Bitterfittan) av Maria Sveland som var skyltad på disken. Tur att jag hann hojta till innan han sprang iväg. Kanske blir konstigt om han gosar ner sig i läsfåtöljen, tar en klunk av teet och tänker:

 - Härligt! Nu ska jag läsa min dystopiska alternativa framtidsroman där Tredje riket är en skrämmande verklighet! och istället börjar läsa Bitterfotze.

Ode till en take away-mugg som stod i ett litet fönster en helt vanlig förmiddag i mars.

Bokbyte.

Efter att ha kommit till sidan 94 i Wish you were here av Mike Gayle så gav jag upp.

Tre bleka britter på solsemester i ett partyparadis? Det är ungefär lika spännande som det låter. Hittills har de gnällt och suckat och petat och gnällt lite till. Jag står inte ut! Därför satsar jag på min nya passion: fossila fiskar.

Your inner fish av Neil Shubin är sjukt intressant om hur man kan spåra människans anatomi till fiskarna som för cirka 375 miljoner år sen bestämde sig för att ligga på stranden och lapa sol. Ni hör ju, det kan bli hur tråkigt och torrt som helst. Men inte då! Neil Shubin beskriver allting pedagogiskt och framförallt väldigt roligt. Som att de kallar en gen för Sonic the Hedgehog. Och hur han smyger in små kommentarer om nördiga fiskforskare som får mig att frustfnissa på tåget.

Fiskar, nördar, anatomi, gener, paleontologi, passionerade forskare och humor. Den här boken är grym!

I would like to call it a found object.

Man kan hitta så roliga saker på fönsterbräden i Berlin. Som en orange bok om Mozart:

Eller vad sägs om det färgmatchade cigarettpaketet med inbyggd Jägermeister? Nån har haft en mysig eftermiddag.

Räcket.

Vi har inget lunchrum på jobbet så under de här månaderna har jag intagit mina luncher på ett räcke utanför herrtoan. 

Man kan säga att jag börjar få räckesröv. Efter alla dessa timmar på räcket så har det har bildats en naturlig grop i min bak som gör att jag inte ramlar av. Alltså är jag grym på att sitta på räcket med benen till vänster, medan det är stört omöjligt att sitta med benen till höger. Själva platsen är kanke inte den mysigaste men den har tre viktiga fördelar:

 - Det är gratis.

 - Det är förhållandevis lugnt.

 - Det är typ inga människor som går där. Förutom kissnödiga män. De brukar springa där titt som tätt.

Det var alltså mina lunchraster: balanserande på ett räcke vid en herrtoa. Tills idag. För idag upptäckte jag himmelriket.

En lounge i miniformat med mjuka fåtöljer, lagom stora bord och inte en människa så långt ögat kan nå.

Bye, bye räckesröv! Hello soffpotatis!

Paket!

Hurra! Jag har fått paket hemifrån! Och det är ätbara grejor!

Surdegsbröd, fruktbröd, morotsfrallor, mullbärssylt, squashmarmelad, hallon & paprikamarmelad samt världens godaste hembakta mandelmassebullar. Allt från mors och Lars-Görans gårdsbutik Ljusgrönt! I julas hade vi framme både jordgubbssylt och squashmarmelad till ris á la Maltan, men det var faktiskt squashmarmeladen som tog slut först. Grymt smarrig! Passade lika bra ihop som tomat med basilika. Eller ägg med sill. Eller squashmarmelad med ris á la Malta.

För att komma till Ljusgrönts hemsida och beställa en egen burk med squashmarmelad så kan ni klicka här.

Der Urlaub.

En herre strosar runt i butiken, frågar mig om lite tips, hugger en av böckerna som jag rekommenderat, betalar mig i kassan, hejdar sig och frågar mig:

 - Var kommer du ifrån?

 - Sverige.

 - Åh. Är du här på semester?

O Lucky Man.

Den här är till dig.

Rückseite vs. Hinterseite.

När folk frågar om jag har läst en speciell bok så händer det att jag svarar:

 - Nä, jag har bara läst på baksidan och bläddrat lite, men den verkar bra!

Och ordet för bokens baksida är ju Hinterseite. Det vet ju alla. Och det har jag gått omkring och sagt i fem månader. Tills igår. För igår fick jag höra att det inte alls heter Hinterseite. Det heter Rückseite. Så vad är det då som jag har sagt till höger och vänster i fem månader?

 - Nä, jag har bara läst på rövsidan och bläddrat lite, men den verkar bra!

S.P.O.C.K.

Såhär i melodifestivaltider måste jag bara posta den ultimata schlagerlåten. S.P.O.C.K. har gjort många fina örhängen, jag tänker främst på Astro Girl och Never Trust a Klingon såklart, men den här är nog deras bästa. Tonartshöjning och glassig video. Och extremt Star Trek-nördigt. Underbart.

Diebsicher.

En kostymklädd herre - till förväxling lik George Lucas - lade upp en bok på disken. Sen stoppade han ner handen innanför linningen på kostymbyxorna och började rota runt.

 - Herregud, är det en blottare? tänkte jag och försökte gå igenom olika flyktplaner i huvudet. 

Till slut halade han fram en plånbok som satt i ett snöre. Han plockade upp en tjuga och gav till mig. Jag försökte att inte tänka på att sedeln hade kroppstemperatur. Det var svårt. Jag gav honom växeln, han stoppade ner den i plånboken och petade ner den i byxorna igen. Sen tackade han för sig och gick.

Jag antar att han genom att ha plånboken innanför byxorna slog två flugor i en smäll: både stöldsäkert och ett hederligt gammalt raggningsknep, fast uppdaterat. Istället för att ha strumpor i kalsongerna så har han stålar.

Märkliga män.