Handduksgitarren.

 - Varför har gitarren en handduk på sig?

 - För att den precis har kommit ut ur duschen.

Spegelmustaschtisdag.

Igår var vi helt slut efter helgens strapatser - att fika tre gånger om dagen är mycket slitigare än vad man kan tro - så vi slappade omkring i Alexa hela dagen. Men först var vi tvungna att ta en bild på övervakningskamerans monitor i tunnelbanan. Säga vad man vill om övervakningssamhället, men varje gång jag går förbi en kamera med monitor så måste jag dansa skojigt. Tror det hänger i sen jag lyssnade på kassettbandet "Sune är på banken". Se upp där borta där kommer han!

Alexa - rosa, svenskritat och ganska fulfintfult. Varmt iallafall.
Nota bene: det är apfelschorle i muggen. Och Fernsehturm är utanför fönstret. Så grant.
Jag ser väldigt casual ut när jag äter glass. Det ligger mångårig träning bakom. Och just i denna bilden är det en namnlös rumpa bakom mig. Titta så fint den petar ut från min axel.
Den här Brandtväskan får mig att tänka på söndagshäng på Överskottsbolaget i Visby och knuspriga Brandtskorpor med soltorkad tomat-gojs på. Fantastiskt gott.
Så här ser jag ut när jag sitter i en provrumslobby och chillar:
Jag märker att jag har satt en trend med hårmustaschen. Nu har Moschino apat efter mig så det är inte mer än rätt att jag apar efter dem som apade efter mig så ser vi vem som är apan på Apornas planet. Typ.

Sen kollade vi på The Royal Tenenbaums. Lika bra som alltid.

Mastermind.

Helt vanlig slappsöndag. Hade byggt upp förväntningarna för marknaden i Kreuzberg, talat vitt och brett om maten, tygerna, paljetterna, människorna och den syltade ingefäran. 

 - Den ligger här, precis runt hörnet, kolla hä... Neeeejjjj...

Jomenvisst. Det var stängt och tomt. Inte ett endaste litet marknadsstånd fanns där. Istället för en myllrande folkhop syntes bara en grådassig parkeringsplats.

Så vi tittade på svanar istället.
Begav oss till Transit och långfikade istället. Det var fint. God och slabbig hommustallrik och schysst cappucino och framför allt det fina spelet Mastermind! Åh, jag minns den där gubben från min barndom! Hur han satt där och verkligen personifierade en Mastermind. Fast den där jäntan i bakgrunden fick man inte samma bild av. Varför står hon där? Hon känns inte som en Mastermind. Bara som en rest från kolonialismen. Eller så råkade hon bara gå förbi gubben när fotot skulle tas och hon bara Grymmans! Nu smyger jag bakom farbrorn och ser snygg ut! och det blev the shot.
En liten besvikelse när vi började spela: jag vet inte om vi är för dåliga strateger eller fantastiska Masterminds, men det tog bara tre drag innan vi hade listat ut varandras kombinationer.
Det kan ju också bero på att det här spelet inte är anpassat för vår oerhörda intelligens. We outsmarted the Mastermind. Yeah!

Russendisko!

Vi blev inbjudna till ett födelsedagsparty via killen jag bor med. Åkte ut till Karl-Marx Allee, Berlins paradgata som back in the days hette Stalinallee. Svängde in på en sidogata, väste lösenordet Black Jack und Nutten (=Black Jack och horor) och klättrade ner i källaren.

Caipirinha i Berlin är verkligen antingen jättegott (som på Erdbeer) eller jätteäckligt. Kolla på caipirinhan till vänster. Lägg märke till det två centimeter tjocka lagret med socker i botten. Rysligt. Cuba Libren till höger var tusen gånger godare.
Åh vad trevligt det var! Toaletten hade saloondörrar som vi poserade framför.
Krazy!
Källarlokalen kändes lite som en blandning mellan högstadiedisco och svartklubb. I början spelades Abba och Seeed, lite senare blev det enbart rysk/georgisk/polsk musik eftersom alla andra på stället var från Ryssland/Georgien/Polen. Vi hade hamnat på ett äkta Russendisko!

Jajamensan, kosackdans och hela grejen. Jädra grant!

Deutsche Touristen!

Jag har semester och besök! Tjoho! Igår gjorde vi stan enligt den gamla Mads/Caroline-traditionen Deutsche Touristen. Alltså vi går omkring och pratar enbart tyska med varandra och låtsas vara turister. Denna lek blir än mer intressant nu när vi faktiskt befinner oss i Berlin.

De där blåa rören är krazy. Det här fotot är knäppt vid Alexander Platz, finns en hel del rör vid Potsdamer Platz också. Vad är det i dem? El? Vatten? Gas? Känns lite osäkert om det är gas i dem. Och lite I take a walk on the wild side.

Fina Berliner Dom speglar sig i vattnet. Så grant så.
...och min fascination över händer går vidare. Nu är det bronshänder som är på tapeten. Eller ja, dörren i detta fallet.
Hej pelargång! Vad roligt att se dig!
Dickes B an der Spree!
Titta här. Det är inte en pamplemousse. Det är en psykopomp. Och det ser ut som att han har sålt smöret och svalt pengarna.
Här kan man tänka på hemskheter om man vill:
Två trägubbar på gränsen till verklighet.
Givetvis knäppte jag ett kort där bibliotekarien Caroline går in i personalingången på Berliner Staatsbibliothek. 
Fantastiska innergårdar finns även i Berlin. Denna vid Münzstraße.

Vi kände oss lite suddiga i kanten så vi tog en canneloni på ett hak. Det var nice.

Det är ju inte klokt vad trött man blir av att gå och knäppa kort på allting. Vi satte oss i varsin fåtölj på Dussmann. Det var skönt.
Två timmar senare hittade vi ett kalsongmärke som antagligen aldrig kommer slå i Sverige.

Zur Rose.

Effektiv dag! Har löst två korsord, städat hela lägenheten, skrivit brev, ringt farmor och farfar, fixat presenter och fikat på Zur Rose. Stötte på Anna och Sara, fikade med dem i några timmar. Då såg det ut så här:

Huvudet som skymtar till vänster är Anna. Hon var lite sömnig. Det tyckte jag var rart. 

Nicoffeine.

Fantastiskt namn, det där Nicoffeine. Som en hårdare variant av Coffee and cigarettes. Mindre poetisk, mer krävande.

Och visst är det så man ser ut när nikoffeinbristen infekterar en. Badabang! En babian i vargpäls.

Tegeltak.

Tegel Flygplats innehåller inte bara en lattjo lila bokbutik, den har även ett fint tak som gör sig speciellt bra mot blå himmel.

Popco.

Jomenvisst, Scarlett Thomas-turnén fortsätter. Har precis läst färdigt Popco, och jag kan inte bestämma mig om omslaget är jättesnyggt eller extremt fult. Blåfärgade sidor är det iallafall, vilket jag är ett stort fan av.

Jag sträckläste The End of Mr Y. på nyårsdagen och tokgillade den, blev rekommenderad Popco av Caroline. Nu var det dags! Jisses vilken bok. Var ska jag börja? Popco tar upp många saker som jag gillar: koder och chiffer, nördiga barn, udda specialintressen, korsordskonstruktion, leksaker, pirater, hemliga skatter och ännu mer koder och chiffer. Jag är inte typen som för anteckningar när jag läser, men nu var jag tvungen att göra det för att inte glömma bort matematikernamnen. Ska kolla upp alla chiffergubbar och -tanter sen. O, jag gillar nergrottande i för mig oupptäckta ämnen.

Men åkej: boken. Jag gillade när hjältinnan Alice Butler nördade runt och var okool och drack te och raggade upp män i skogen. Jag tror vi skulle kunna bli vänner, jag och Alice. Jag tyckte speciellt om partierna som handlade om Alices uppväxt: hur det är att vara ung och försöka passa in i nån slags grupp tills man inser att man är för udda. Så man skiter i det och bara är sig själv istället. Den totala friheten och samtidigt den extrema osäkerheten.

För att jämföra med en annan uppväxtsbok så känner jag igen mig mer i tonårs-Alice Butler än i tonårs-Lee Fiora från Prep av Curtis Sittenfeld. Jag stod inte ut med att tjejen i Prep var så jädra mjäkig. Scarlett Thomas hjältinnor är bättre för mig. Jag blir inte lika arg på dem.

Men Popco är inte bara en uppväxtbok med en massa smaskigt chiffer i. Den handlar mycket om storföretag, om konsumtion och om vilket ansvar man har som reklamare/leksaksföretagare/konsument. Och just de delarna drar ner helhetsbetyget lite. Jag har inget emot att lära mig saker från böcker eller att läsa om hur författaren ser på världen, men görs det på ett uppenbart sätt så storknar jag. Ni vet vad jag menar. Två karaktärer har en disskussion, den ena frågar nåt kort och den andra säger:

 - Jo förstår du, det är så här att... och sen följer världens harang och det är så uppenbart att författaren har tänkt:

- Hmm, hur ska jag få in den här samhällsupplysningen på ett naturligt sätt... Jag vet, jag låter två personer prata om det! Genialiskt! och oftast funkar det, men inte alltid. (Kuriosa: det är därför jag inte orkade mer än trettio sidor i Simon Kernicks Handel med döden - trots att den har världens snyggaste omslag)

Sammanfattning: jag gillar Popco. Jag kommer definitvt att hålla ögonen på Scarlett Thomas andra böcker. Och jag har redan pysslat ihop ett chifferhjul. Nån som vill skicka hemliga brev med mig? Jag kan göra ett chifferhjul till dig också. Så kan vi ha en hemlig klubb. Och dricka te.

No irony!

En kille med semesterskägg pillade på några böcker, plockade upp Rant av Chuck Palahniuk så jag var tvungen att säga hur bra den var. Tipsade även om Bad Monkeys, han tyckte den lät grym och valde den. När han hade betalat log han glatt och sa:

 - You give very good recommendations! And it's no irony! I mean it!

Yo!

Kreativitet klockan 06:37 på morgonen:

Feierabend.

Det finns så bra ord i det tyska språket. Ta till exempel ordet Feierabend. Direktöversatt blir det festkväll men det betyder mer än så. Inget som får plats i ett ord. Det blir hela meningar, som när de där vackra indiannamnen blir översatta till svenska. Istället för Feierabend kan man säga: 

kvällen som kommer efter en arbetsdag 

eller 

när man har jobbat färdigt för dagen 

eller 

den där tiden efter att man har gått från arbetet, snörat på sig bowlingskorna och slagit strike två gånger i rad men det blev en svår spärr tredje gången så det blev Leffe som fick bjuda laget runt fast lika bra var väl det, bara han inte var så mallig.

Fast det är klart, man kan ju säga frikväll också.

Vårtecken.

Den senaste tiden har jag pratat vitt och brett om hur varmt och ljust det är i Berlin och om alla vårtecken som har kommit. Jag köpte till och med en ny vårjacka. 

Jag borde ha vetat bättre.

Jag vill sitta bredvid ålen, tack.

 - Du, hur säger man egentligen "Jag vill sitta vid gången" på engelska? Kan man säga "I want to sit by the gang"?

 - Vill du sitta med gänget? Haha! Näe, är det inte nåt med ro... ro... road? I want to sit at the road?

 - Det låter inte heller rätt.

 - Nä.

[paus]

 - Men du, heter det inte "isle"? Typ... I want to sit by the isle. Eller?

 - Just det ja! Det kan inte vara så svårt att komma ihåg. Åkej, I want to sit by the eel.

 - Öhm... nu sa du att du vill sitta bredvid ålen.

 - Åh. Jaja. Jag får väl säga "Not by the window, please!" istället.

Street art F-hain + Kreuzberg + ett kassettband i Prenzlauer Berg.