Semester.

Det har varit en fin vecka. Träffade nära och kära. Mycket slappa och läsa och äta och spela Wii och leka och dansa och skratta. Vi var vid havet.

Mina ben blev begravda i sand. Man kan även kalla det budgetpeeling.
Vi köpte glass på Glassbåten i Åhus. När det står "2 kulor" betyder det egentligen "så mycket glass att du inte behöver äta kvällsmat". Och "3 kulor" betyder "så gigantiskt mycket glass att du inte tror dina ögon och faktiskt svimmar litegrann". Knäckglassen och jordgubbslyx var sjukt goda. Chokladglassen var inte lika poppis:
Vi klappade katter. En av dem försvann men kom till vår stora lycka tillbaka efter ett dygn. Vore pinsamt att tappa bort en tredjedel av husdjuren vi vaktade. Tror inte vi hade fått spela mer Wii ifall det hade hänt. Här är förresten katten som tror den är en hund:
En söt liten humla som tre timmar senare jagade mig genom köket. Blodtörstig liten rackare.
Vi lekte med Darth Vader i Legoformat. Är han en legosoldat då? Höhö.
En mycket trevlig semester.
Puss!

Finsk afton.

Eftersom det är Eino Leino-dagen idag så har jag den stora glädjen att utlysa finsk afton! Det är bara att ta på sig bästa vit-blå-randiga klänningen, värma upp dragspelet och sätta igång med den ljuva tangon.

Och vad passar bättre än finska tjärpastiller? Det perfekta godiset som till och med är smarrigt ihop med öl, och det får vi väl ändå erkänna att det inte tillhör vanligheterna. Gott!

Hittade den här godbiten på Hemköp: finsk råglimpa från Finska Hembageriet i Eskilstuna. Precis lagom syrlig och riktigt god tillsammans med salt smör och vällagrad ost.

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett örhänge med Helena Siltala, nämligen Ranskalaiset korot från 1959. Det är bara att hugga in på råglimpan och njuta av musiken.

Visping.

Det är varmt. Vid den här årstiden är det inte bara kubbspelare och mästergrillare som vaknar till liv. Rätt vad det är dyker man på den här lille rackaren.

Vispingen är fin. De vackra färgerna, de känsliga spröten, vingarna och morrhåren som antagligen har ett enormt vetenskapligt och oerhört latinskt namn. Kan man överhuvudtaget kalla det för morrhår på ett djur som inte morrar? Nu kan jag förvisso inte svära på att vispingen inte morrar. Men jag har aldrig hört det. Å andra sidan så har jag aldrig hört en mus pipa, men jag förmodar att den gör det ändå. Det står trots allt:

- Pip! säger musen.

i varenda barnbok. Fast jag kan ju inte säga att det står i varenda barnbok eftersom jag inte har läst varje barnbok på hela planeten. Å andra sidan kan jag säga att det kanske inte är av betydelse för det här resonemanget. För det jag egentligen vill säga är:

- Kolla! En visping! I ett glas! Shit va fräckt asså!

Knäcken.

Jag gjorde knäck.

Det tog knäcken på mig.

Tuttifrutti!

Jag kände för att pyssla lite såhär på kvällskvisten. Himla massa bokstäver blir det.

Heja Tuttifrutti i tablettask!

Godis-GW;

Imorgon torsdag jobbar jag min sista dag på Pocket Shop TXL. Jag ska som planerat dra hemåt till gamla Schweden och jobba i en lattjo lila butik i Stockholm istället. Tänkte pigga upp mina kollegor med lite godis. Ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram närmare bestämt.

Det är ju knappt att man ser att det är Leif GW Persson som sticker upp näsan i korgen. Sjukt mycket godis. Det gör sig bättre i verkligheten. Då är det verkligen ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram. Eller kanske något mindre, för jag åt två smörkolor när jag stängde butiken.

Sån är jag. Ger bort saker som jag själv kan äta upp. Jojomensan. Man får inte vara dum.

Special delivery.

Knökfull butik idag, alltid roligt. Står och bränner mig på teet när en man kommer fram till kassan:

 - Madde?

 - Ja?

 - Jag har en grej till dig. Du kommer fatta vem den är ifrån när du ser den.

Och så fiskar han upp ett paket ur jackfickan. Ett ganska gojsigt paket från världens bästa fik. En specialleverans från Vurma!

Tack Neta! Du är grymmast i världen, vet du det? Och tack till Surdegs-Erik som lämnade paketet till mig!

Vår!

Det är vår! Hurra! Kolla, pajaserna blommar i gruset. Helt fantastiskt fint.

Här sitter jag och odlar fräknar. Grymt skönt med sol och värme. Jag gillar det där friska med en bitande vind och varmt solsken. Känns som höst, fast bättre, för nu blir det varmare och varmare. Yeah!
Årets utomhusfika är härmed invigd med glyttakaffe och husbakta muffins på Wörtherstraße. Nä, det var inte i mitt hus muffinsen bakades. Men de har bakats i ett hus. Det är jag nästan säker på.

Det blev nästan att jag slog till på det här gökuret. Skulle göra sig bra bredvid det rosa i plast som jag fick av A&M förrförra julen. Kanske en hel gökursvägg? Det vore nåt det. Och ett zebraskinn på golvet till.

När jag ändå befann mig på Wörtherstraße passade jag på att smita in på St. George's boklåda på 27:an. Pillade på den där boken om Berlins dekadenta nattliv under Weimarrepuliken, kollade in seriehyllan och hittade den här:
Origins of Marvel Comics av ingen mindre än Stan (the Man) Lee! Ni hajar, serienörden skuttade till och började rajraja på bredaste skånska.

Det fina är att boken får mig att tycka bättre om Hulken, en seriehjälte som jag annars har väldigt svårt för. En grön gubbe som har tagit några för många ryssfemmor och går runt i lila capribrallor. Jag har liksom inte hajat grejen. Men nu. Ojojoj. 

Det är ju skönhet. Den moderne mannen. Action. Inre sorg. Fyrfärgstryck. Allt vackert på en och samma gång.

Nu jädrar i mig blir det badkarshäng med Spiderman. Eller för att citera ljudeffekten ovan:

 - Bok!

Besök!

Christina är på besök! Hurra! Och presenter hade hon med sig: prästost, Ahlgrens bilar och ett relikarmband från fina mamman. Tack!

Såklart blev det tulpanfika och öl i Kreuzberg:
Skönaste hänget är på Schlesische Straße. Lagom fint och grant. Very nice.
Kaffe är gott som fan men är inte jättefint på bild. Det ser alltid ut som mögel.

Berlin har de snyggaste toaletterna. Och då har jag inte ens nämnt kranarna. Ojojoj. Där snackar vi stylish. Släng dig i väggen, Marcel Duchamp.

Döner mit alles.

Efter att ha arbetat elva dagar i sträck så kände jag för en myspysig hemmakväll. Köpte en badpuck (ja, en sån puck man lägger i badet) med smak av rosmarin och plumsade i vattnet. Aaaah... Underbart!

Och som sagt, det finns ju andra grejer som en mysig hemmakväll inte kan vara utan. Som en film med Bill Murray - har ni tänkt på att han har likadana kinder som Elvis? - och tjeckisk öl.
Men det är inte allt. En myspysig hemmakväll kräver mer än så. Den kräver chips. Och inte vilka chips som helst. Nä, den här kvällen kräver chipssmaken Döner mit alles = kebab med allt!
Jepp. Kebabchips. Notera just det där mit alles. Fast jag vet inte om det stämmer. Hur mycket jag än försökte bena ut chipsens smaksensationer så kände jag varken gurka eller rödkål. 

Räcket.

Vi har inget lunchrum på jobbet så under de här månaderna har jag intagit mina luncher på ett räcke utanför herrtoan. 

Man kan säga att jag börjar få räckesröv. Efter alla dessa timmar på räcket så har det har bildats en naturlig grop i min bak som gör att jag inte ramlar av. Alltså är jag grym på att sitta på räcket med benen till vänster, medan det är stört omöjligt att sitta med benen till höger. Själva platsen är kanke inte den mysigaste men den har tre viktiga fördelar:

 - Det är gratis.

 - Det är förhållandevis lugnt.

 - Det är typ inga människor som går där. Förutom kissnödiga män. De brukar springa där titt som tätt.

Det var alltså mina lunchraster: balanserande på ett räcke vid en herrtoa. Tills idag. För idag upptäckte jag himmelriket.

En lounge i miniformat med mjuka fåtöljer, lagom stora bord och inte en människa så långt ögat kan nå.

Bye, bye räckesröv! Hello soffpotatis!

Paket!

Hurra! Jag har fått paket hemifrån! Och det är ätbara grejor!

Surdegsbröd, fruktbröd, morotsfrallor, mullbärssylt, squashmarmelad, hallon & paprikamarmelad samt världens godaste hembakta mandelmassebullar. Allt från mors och Lars-Görans gårdsbutik Ljusgrönt! I julas hade vi framme både jordgubbssylt och squashmarmelad till ris á la Maltan, men det var faktiskt squashmarmeladen som tog slut först. Grymt smarrig! Passade lika bra ihop som tomat med basilika. Eller ägg med sill. Eller squashmarmelad med ris á la Malta.

För att komma till Ljusgrönts hemsida och beställa en egen burk med squashmarmelad så kan ni klicka här.

Spegelmustaschtisdag.

Igår var vi helt slut efter helgens strapatser - att fika tre gånger om dagen är mycket slitigare än vad man kan tro - så vi slappade omkring i Alexa hela dagen. Men först var vi tvungna att ta en bild på övervakningskamerans monitor i tunnelbanan. Säga vad man vill om övervakningssamhället, men varje gång jag går förbi en kamera med monitor så måste jag dansa skojigt. Tror det hänger i sen jag lyssnade på kassettbandet "Sune är på banken". Se upp där borta där kommer han!

Alexa - rosa, svenskritat och ganska fulfintfult. Varmt iallafall.
Nota bene: det är apfelschorle i muggen. Och Fernsehturm är utanför fönstret. Så grant.
Jag ser väldigt casual ut när jag äter glass. Det ligger mångårig träning bakom. Och just i denna bilden är det en namnlös rumpa bakom mig. Titta så fint den petar ut från min axel.
Den här Brandtväskan får mig att tänka på söndagshäng på Överskottsbolaget i Visby och knuspriga Brandtskorpor med soltorkad tomat-gojs på. Fantastiskt gott.
Så här ser jag ut när jag sitter i en provrumslobby och chillar:
Jag märker att jag har satt en trend med hårmustaschen. Nu har Moschino apat efter mig så det är inte mer än rätt att jag apar efter dem som apade efter mig så ser vi vem som är apan på Apornas planet. Typ.

Sen kollade vi på The Royal Tenenbaums. Lika bra som alltid.

Mastermind.

Helt vanlig slappsöndag. Hade byggt upp förväntningarna för marknaden i Kreuzberg, talat vitt och brett om maten, tygerna, paljetterna, människorna och den syltade ingefäran. 

 - Den ligger här, precis runt hörnet, kolla hä... Neeeejjjj...

Jomenvisst. Det var stängt och tomt. Inte ett endaste litet marknadsstånd fanns där. Istället för en myllrande folkhop syntes bara en grådassig parkeringsplats.

Så vi tittade på svanar istället.
Begav oss till Transit och långfikade istället. Det var fint. God och slabbig hommustallrik och schysst cappucino och framför allt det fina spelet Mastermind! Åh, jag minns den där gubben från min barndom! Hur han satt där och verkligen personifierade en Mastermind. Fast den där jäntan i bakgrunden fick man inte samma bild av. Varför står hon där? Hon känns inte som en Mastermind. Bara som en rest från kolonialismen. Eller så råkade hon bara gå förbi gubben när fotot skulle tas och hon bara Grymmans! Nu smyger jag bakom farbrorn och ser snygg ut! och det blev the shot.
En liten besvikelse när vi började spela: jag vet inte om vi är för dåliga strateger eller fantastiska Masterminds, men det tog bara tre drag innan vi hade listat ut varandras kombinationer.
Det kan ju också bero på att det här spelet inte är anpassat för vår oerhörda intelligens. We outsmarted the Mastermind. Yeah!

Deutsche Touristen!

Jag har semester och besök! Tjoho! Igår gjorde vi stan enligt den gamla Mads/Caroline-traditionen Deutsche Touristen. Alltså vi går omkring och pratar enbart tyska med varandra och låtsas vara turister. Denna lek blir än mer intressant nu när vi faktiskt befinner oss i Berlin.

De där blåa rören är krazy. Det här fotot är knäppt vid Alexander Platz, finns en hel del rör vid Potsdamer Platz också. Vad är det i dem? El? Vatten? Gas? Känns lite osäkert om det är gas i dem. Och lite I take a walk on the wild side.

Fina Berliner Dom speglar sig i vattnet. Så grant så.
...och min fascination över händer går vidare. Nu är det bronshänder som är på tapeten. Eller ja, dörren i detta fallet.
Hej pelargång! Vad roligt att se dig!
Dickes B an der Spree!
Titta här. Det är inte en pamplemousse. Det är en psykopomp. Och det ser ut som att han har sålt smöret och svalt pengarna.
Här kan man tänka på hemskheter om man vill:
Två trägubbar på gränsen till verklighet.
Givetvis knäppte jag ett kort där bibliotekarien Caroline går in i personalingången på Berliner Staatsbibliothek. 
Fantastiska innergårdar finns även i Berlin. Denna vid Münzstraße.

Vi kände oss lite suddiga i kanten så vi tog en canneloni på ett hak. Det var nice.

Det är ju inte klokt vad trött man blir av att gå och knäppa kort på allting. Vi satte oss i varsin fåtölj på Dussmann. Det var skönt.
Två timmar senare hittade vi ett kalsongmärke som antagligen aldrig kommer slå i Sverige.