Herr Korv.

Dagens felhörning:

- Här korkas det upp!

blev någonstans mellan ytterörat och hjärnbarken i mitt huvud:

- Herr Korv kastar upp!

Frågan är: vem är Herr Korv och varför kastar han upp?

Keyser Söze.

Igår blev jag bjuden på middag på Kalaset Strand i Alvik. Rackarns gott och trevligt med världens bästa sällskap och finfin utsikt över vattnet. Och himla trevlig kypare, så jag kikade lite extra noga på notan för att se hans namn. Kolla under datumet:

Aha! Keyser Söze jobbar i Alvik!

Finsk afton.

Eftersom det är Eino Leino-dagen idag så har jag den stora glädjen att utlysa finsk afton! Det är bara att ta på sig bästa vit-blå-randiga klänningen, värma upp dragspelet och sätta igång med den ljuva tangon.

Och vad passar bättre än finska tjärpastiller? Det perfekta godiset som till och med är smarrigt ihop med öl, och det får vi väl ändå erkänna att det inte tillhör vanligheterna. Gott!

Hittade den här godbiten på Hemköp: finsk råglimpa från Finska Hembageriet i Eskilstuna. Precis lagom syrlig och riktigt god tillsammans med salt smör och vällagrad ost.

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett örhänge med Helena Siltala, nämligen Ranskalaiset korot från 1959. Det är bara att hugga in på råglimpan och njuta av musiken.

Världens finaste stamkund!

Åh, vilken härlig dag! En av mina trevliga stamkunder kom in igår. Vi brukar prata mycket författare och litteratur när hon är inne, alltid lika roligt. Igår kom hon direkt till kassan och fiskade upp en flaska rosévin ur väskan.

- Jag blir alltid så glad när du jobbar. Så varsågod - spanskt rosévin! Den ska drickas iskall! Och den är lagom stor att dela med någon. Men man kan dricka den själv också utan att skämmas, sade hon och fnissade.

Vad underbart! Hela dagen gick jag runt och skrattade och kände mig som månadens anställd. Kära stamkund: den kommer att avnjutas iskall, i solskenet på den här ängen.
Tjoho!

Victoria hjärta Daniel.

Hurra! Äntligen gifta! Oj oj oj vad det var mycket folk vid Lejonbacken. Vi väntade och väntade och väntade. Och vissa blev lite trötta på att vänta:

Fördelarna med att stå på ett tak är många. Jag valde att inte utforska dessa. Tyckte det räckte med att förfäras över de som vågade. Hiskeligt högt!
Och titta där! På balkongen nederst i bild, precis ovanför sängkläderna som någon har hängt ut till vädring, där står Kronprinsessan och Prinsen och hånglar. Jag grät en skvätt åt det pampiga. Det var så fint.
På vår jakt efter en god prinsesspizza sprang vi på musikkåren. De hade trumppinnar i stövelskaften. Jag tror det betyder tur.
Precis då susade polisen förbi. Jag förmodar att de inte hade instrument i sina stövelskaft.
Glada och bröllopsyra åkte vi till Gullmarsplan och åt pizza. Det var en fin dag.

Dekadens!

Nu är det dags! Min fascination för det syndiga levernet i Weimarrepublikens Berlin är omättligt. Tills nu. Om det är något som kan stilla min nyfikenhet är det boken Voluptuous Panic: The erotic world of Weimar Berlin av Mel Gordon.

Så stor! Så dekadent! Så fantastisk!

Och den gör sig så bra bakom min pelargonstickling!

Ett annat fynd är det vackra nothäfte jag hittade på Myrorna för en spottstyver. Och vad kan det vara för ett rasande grant omslag? Jorå, Karl Gerhard är det allt, och från 1923 års nyårsrevy till på köpet. Enastående!

1920-talet är så hett just nu. Dags att skaffa fransklänning och ha en vettskrämd apa på huvudet, precis som tidsenliga flappers. Funkar bollfrans?

Tuttifrutti!

Jag kände för att pyssla lite såhär på kvällskvisten. Himla massa bokstäver blir det.

Heja Tuttifrutti i tablettask!

Öl-slush.

Gjorde pannbiff med svampsås och stekt lök. Tänkte att det skulle vara gott med lite öl till. Lite härligt, svalkande, iskall öl.

 - Jag ställer in ölen i frysen så länge.

 - Men du, de kommer bara att frysa till is och sprängas. Vi kommer få öl i hela frysen.

 - Hahaha! Som om jag skulle glömma ölen i frysen! Hahaha!

Harkel.

Gröna Lund, Amy Mcdonald och jag.

Igår spelade Amy Mcdonald på Grönan. Finast var när hon sjöng Springsteens Dancing in the dark. Jag ville gå upp och dansa som Courtney Cox. 

Slänggungorna är fina. En gång per säsong utmanar jag ödet. Då åker jag runt, runt tills jag blir åksjuk och ramlar ur. Det är roligt.
Sen åkte vi hem och kollade på The Wire. 

Det mest romantiska inlägget någonsin.

Blommor. Finns det något mer romantiskt? 

Finfina blommor som man kan titta på och äta av och kanske stoppa in i näsan på någon man tycker om.

För att det här inlägget inte ska bli outhärdligt tussinuttigt infogar jag därför en bild på två män utklädda till sumos.

Jag älskar våren.

Påskjesus och flugägg i Bagis - the musical.

Jomenvisst. Lite påskfeelinki blev det. Vilken stockholmsförort är den bästa äggmålarförorten? Why, Bagis såklart!

Skrapade fram varenda kitschig Jesusbild som det gick att uppbringa. Det blev tre. Vi ställde dem i klunga. Flammande hjärtan och guldramar är bara så påskigt.
Givetvis blev det tysk dansbandsmusik med duon Rolf & Roland. Fantastiska örhängen om hjärta, smärta och en och annan tallrik med surkål. 
Då kunde äggmålandet sättas igång! Jädrar vad det målades. Oj oj oj. Blod, svett och tårar. Eller ja, mest svett faktiskt. Våren ger alla klimakterievallningar. Som en skock nymornade hundvalpar satt vi där och flåsade. Det var fint.
Mustasch!
Lite ägg:
LIte mera ägg:
Och slutligen: ett broccoliägg av Peter Torsk. Tummen upp.
Sen kom tåget så då åkte vi hem.

Istället för godisregn.

Godis i regn:

Sasaya och den lila glitterkaninen.

Nu har man lämnat ifrån sig jobbnyckeln dårå. Lite synd, den är ju så jädra klatschig i sin färg.

På kvällen blev det hurra-middag med jobbet på japanska restaurangen Sasaya på Lychenerstraße 50. Små låga bord, inga stolar, very authentic. Det där med att sitta på golvet och äta ser jättelätt ut på film, men när man sitter ihopknölad i ett hörn och förbannar att man tog kort klänning på sig så inser man: jag ser fånig ut.
Men vad tusan. Maten var grym!
Mycket nudelsoppor och grytor och sushi. Jag åt grismage på en bädd av ris. Sjukt gott!
Såklart hade de Asahi! Lagom snäll och trevlig japansk öl. 
Det skrevs lite i presentboken:
The funky bunch! Yeah!
Roligt: de hade traditionell japansk efterrätt med pulverte och specialiteter, verkligen überjapanskt och klassiskt och passade alldeles utmärkt in i atmosfären.

Och så hade de crème brülée.
Jag beställde modigt den japanska desserten. Det gröna pulverteet smakade nyponsoppa och gojskakan smakade som en blandning mellan turkish deilght och refried beans. Mycket intressant. Om det var gott? Ehm...
Sen såg vi några glittriga kaniner och då gick vi hem.

Godis-GW;

Imorgon torsdag jobbar jag min sista dag på Pocket Shop TXL. Jag ska som planerat dra hemåt till gamla Schweden och jobba i en lattjo lila butik i Stockholm istället. Tänkte pigga upp mina kollegor med lite godis. Ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram närmare bestämt.

Det är ju knappt att man ser att det är Leif GW Persson som sticker upp näsan i korgen. Sjukt mycket godis. Det gör sig bättre i verkligheten. Då är det verkligen ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram. Eller kanske något mindre, för jag åt två smörkolor när jag stängde butiken.

Sån är jag. Ger bort saker som jag själv kan äta upp. Jojomensan. Man får inte vara dum.

Besök!

Christina är på besök! Hurra! Och presenter hade hon med sig: prästost, Ahlgrens bilar och ett relikarmband från fina mamman. Tack!

Såklart blev det tulpanfika och öl i Kreuzberg:
Skönaste hänget är på Schlesische Straße. Lagom fint och grant. Very nice.
Kaffe är gott som fan men är inte jättefint på bild. Det ser alltid ut som mögel.

Berlin har de snyggaste toaletterna. Och då har jag inte ens nämnt kranarna. Ojojoj. Där snackar vi stylish. Släng dig i väggen, Marcel Duchamp.

Döner mit alles.

Efter att ha arbetat elva dagar i sträck så kände jag för en myspysig hemmakväll. Köpte en badpuck (ja, en sån puck man lägger i badet) med smak av rosmarin och plumsade i vattnet. Aaaah... Underbart!

Och som sagt, det finns ju andra grejer som en mysig hemmakväll inte kan vara utan. Som en film med Bill Murray - har ni tänkt på att han har likadana kinder som Elvis? - och tjeckisk öl.
Men det är inte allt. En myspysig hemmakväll kräver mer än så. Den kräver chips. Och inte vilka chips som helst. Nä, den här kvällen kräver chipssmaken Döner mit alles = kebab med allt!
Jepp. Kebabchips. Notera just det där mit alles. Fast jag vet inte om det stämmer. Hur mycket jag än försökte bena ut chipsens smaksensationer så kände jag varken gurka eller rödkål. 

Russendisko!

Vi blev inbjudna till ett födelsedagsparty via killen jag bor med. Åkte ut till Karl-Marx Allee, Berlins paradgata som back in the days hette Stalinallee. Svängde in på en sidogata, väste lösenordet Black Jack und Nutten (=Black Jack och horor) och klättrade ner i källaren.

Caipirinha i Berlin är verkligen antingen jättegott (som på Erdbeer) eller jätteäckligt. Kolla på caipirinhan till vänster. Lägg märke till det två centimeter tjocka lagret med socker i botten. Rysligt. Cuba Libren till höger var tusen gånger godare.
Åh vad trevligt det var! Toaletten hade saloondörrar som vi poserade framför.
Krazy!
Källarlokalen kändes lite som en blandning mellan högstadiedisco och svartklubb. I början spelades Abba och Seeed, lite senare blev det enbart rysk/georgisk/polsk musik eftersom alla andra på stället var från Ryssland/Georgien/Polen. Vi hade hamnat på ett äkta Russendisko!

Jajamensan, kosackdans och hela grejen. Jädra grant!