Stockholm, kåkarna och allt det där.

Häromdagen var vi i Sigtuna för att kolla på en utställning med stickade tröjor. Solen sken och himlen var molnfri och utställningen var fantastisk och allt var soligt och finfint.

Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att himlen är blå. Det är en extremt märklig upplevelse för mig. Under mitt halvår i Berlin var det klarblå himmel under ungefär fyra dagar, utstpridda under sex månader. Det kunde vara gnistrande blå himmel fram till klockan sju på morgonen, sen svävade ett tjockt molntäcke in över Berlin och lade sig tillrätta över Alexanderplatz, precis som de där UFO-molnen i Independence Day.

Och nu i Stockholm: vilken grej. Jag tittar uppåt hela tiden. Vill äta det blåa. Kolla bara in Hötorgsskraporna:
Aaaah! Det är blåttblåttblått! Jädra fint. Och jag har hittat ett ställe med en massa kranar också:
Ja, huledanemej. Höga hus, stora kranar och blå himmel över hela skiten. Jag kommer nog att trivas i den här stan.