Jag tyckte verkligen om Skumtimmen av Johan Theorin. Den var annorlunda och fin och öländsk och jag gillade den på många sätt. Och jag tyckte om huvudpersonen Gerlof. Och språket. Sättet som Theorin berättade historien på. Skalmans ledord Skynda långsamt! känns närvarande. Johan Theorins senaste bok Nattfåk är inte annorlunda.
I början var jag ovan vid det något långsamma tempot, att boken var stämplad som kriminalroman utan att det hade skett nåt blodigt än och att jag inte riktigt kunde vänja mig vid att läsa på svenska igen. I boken är det en otrygg känsla av att något ska hända, eller har det redan hänt? Sorgen är närvarande redan i förtid. Jobbiga meddelanden. Allt blir fel. Samtidigt är det några inbrottstjuvar på norra delen av ön. Och det där andra, det som får den annars nedsläckta norra fyren att lysa i gryningen. Det där andra som är död.
Jag tycker om att den inte är så hysterisk. Den är fin. Faktiskt riktigt fin.
2 kommentarer:
Ja, visst är den fin. Och kuslig. Hoppas nästa del i serien (Blodläge) är lika läsvärd.
Åhå! Den måste jag ju läsa såklart. Är nog lite kär i Gerlof. Fin gubbe.
Skicka en kommentar