Världens finaste stamkund!

Åh, vilken härlig dag! En av mina trevliga stamkunder kom in igår. Vi brukar prata mycket författare och litteratur när hon är inne, alltid lika roligt. Igår kom hon direkt till kassan och fiskade upp en flaska rosévin ur väskan.

- Jag blir alltid så glad när du jobbar. Så varsågod - spanskt rosévin! Den ska drickas iskall! Och den är lagom stor att dela med någon. Men man kan dricka den själv också utan att skämmas, sade hon och fnissade.

Vad underbart! Hela dagen gick jag runt och skrattade och kände mig som månadens anställd. Kära stamkund: den kommer att avnjutas iskall, i solskenet på den här ängen.
Tjoho!

Katt!

Gittan har skaffat två kattungar. De är ruskigt söta. Och väldigt uppmärksamma när man petar på draperiet.

Tror det är bra att klappa katter. Man blir lugn och glad och inspirerad. Har skrivit mer under de här två dagarna än vad jag har gjort den senaste månaden. Det är katterna som gör det. Och deras inspirerande uppsyn.
Gullegull.

Victoria hjärta Daniel.

Hurra! Äntligen gifta! Oj oj oj vad det var mycket folk vid Lejonbacken. Vi väntade och väntade och väntade. Och vissa blev lite trötta på att vänta:

Fördelarna med att stå på ett tak är många. Jag valde att inte utforska dessa. Tyckte det räckte med att förfäras över de som vågade. Hiskeligt högt!
Och titta där! På balkongen nederst i bild, precis ovanför sängkläderna som någon har hängt ut till vädring, där står Kronprinsessan och Prinsen och hånglar. Jag grät en skvätt åt det pampiga. Det var så fint.
På vår jakt efter en god prinsesspizza sprang vi på musikkåren. De hade trumppinnar i stövelskaften. Jag tror det betyder tur.
Precis då susade polisen förbi. Jag förmodar att de inte hade instrument i sina stövelskaft.
Glada och bröllopsyra åkte vi till Gullmarsplan och åt pizza. Det var en fin dag.

Visping.

Det är varmt. Vid den här årstiden är det inte bara kubbspelare och mästergrillare som vaknar till liv. Rätt vad det är dyker man på den här lille rackaren.

Vispingen är fin. De vackra färgerna, de känsliga spröten, vingarna och morrhåren som antagligen har ett enormt vetenskapligt och oerhört latinskt namn. Kan man överhuvudtaget kalla det för morrhår på ett djur som inte morrar? Nu kan jag förvisso inte svära på att vispingen inte morrar. Men jag har aldrig hört det. Å andra sidan så har jag aldrig hört en mus pipa, men jag förmodar att den gör det ändå. Det står trots allt:

- Pip! säger musen.

i varenda barnbok. Fast jag kan ju inte säga att det står i varenda barnbok eftersom jag inte har läst varje barnbok på hela planeten. Å andra sidan kan jag säga att det kanske inte är av betydelse för det här resonemanget. För det jag egentligen vill säga är:

- Kolla! En visping! I ett glas! Shit va fräckt asså!

Ko med bröd.

Ibland vill du inte tänka på vad du stoppar i dig. Du säger att fiskpinnar kommer från fabriken och isterband växer på träd. Men till slut kommer det en stund då du inte kan värja dig längre. Du måste fejsa maten. Bli en medveten konsument. Och det är i precis detta ögonblick som du beställer det hårdaste på menyn.

- En ko med extra senap, tack. Eller förresten, lägg på två.

Grönt är skönt.

Ibland tar det lite extra lång tid innan man har hajat. Att det är varmt. Och grönt. Och sommar.

Och då är det ganska skönt att titta på bilderna och säga:

- Se där, jag har upplevt körsbärsblommorna, minsann.

Det kan aldrig bli för många körsbärsblomsbilder.

Dagböcker på tork.

Letade fram mina gamla dagböcker. Den tidigaste anteckningen är från den 19 november 1992, jag är sju år och elva månader gammal. Jag antar att jag alltid har haft skrivandet i mig. Och jag antar att jag kommer behöva en egen bokhylla till dagböckerna sen.

Många böcker blir det.

De luktade lite instängt efter förvaringen, så jag hängde dem på torkstället och satte fyr i kaminen. Vissa hänger strumpor på tork - boknördar som jag låter tvättlinan prydas av ord.

Nu ska jag märka hela lägenheten med dymolappar. Hurra!

Stockholm är det nya Paris.

Det är så lite som behövs för att man ska känna sig som privatdetektiv i Paris. Lite dimma vid Strömgatan och saken är biff.

Tror det är bäst jag tar på mig basker och randig tröja och äter en snigel.

Bära kebaben.

Eftersom Sveriges godaste kebab - Palmyra! - finns på gångavstånd, så knallade vi dit i fredags. Gött! Alltså, kardemummakryddat ris, jag dör! Obegripligt gott.

På vägen hem hade vi följande briljanta konversation:

- Kan du Barack Obama?

- Va?

- Kan du bära kebaben?

En pelargonknarkares bekännelser.

Jag har blivit med pelargon. Det har pågått en längre tid, redan förra året köpte jag två trevliga röda pelargoner. Och sen vet jag inte... det eskalerade. Jag började besöka Weibulls. Jag köpte blomjord. Och jag köpte sticklingar.

Jag är pelargonberoende. Hur kan man inte vara det? Titta bara! Här slår den ut sina fagra blomblad. Notera barmarken i bakgrunden. Våren är kommen!

Men när jag vaknade i morse såg det ut såhär:
Jaja, struntsamma! Pelargonen har slagit ut ännu mer. Nu prålar Balthazar (som en äkta pelargonfanatiker så döper jag mina krukväxter) med sina skarpa färger mot allt det snövita.
Jorå, en till idolbild blir det. Klipp ut och klistra upp på fönstret, vettja!
Pelargoooooon...pelargooooooon...

Dubbelgurka.

Plötsligt händer det: dubbelgurkan.

It's a sign!

Publicerad! Hurra!

Nu har det hänt! Efter flera års författande och kämpande och stretande och gnetande har jag äntligen blivit erkänd som författare.

Den ljuvliga sidan Namn och Nytt som förgyller varje frukoststund i hemmet, har tidigare i veckan lyst ut en påskverstävling. Reglerna var enkla: det skulle rimma, vara max sex rader och allra helst gå att sjunga till någon trevlig melodi. Klart jag var tvungen att medverka. Här är resultatet. Se utskrift nedanför bilden:

Ur Namn och Nytt, Dagens Nyheter, 2010-03-19:

---

Kort men mäktigt drama

Sex rader är för lite! skriar frustrerade påskpoeter med anledning av den maxgräns vi satt i projektet "Påskvers".

För lite? Spana då in vad Mads lyckats åstadkomma med bara fyra rader. Nynna gärna melodin "Nu tändas tusen juleljus".

Nu knäckas tusen påskaägg.

Vi vackra färger ser

i fjädrat ris mot varje vägg

som katten kissat ner.

Va?! Notera hur Mads bygger upp en försåtligt glad och hoppfull stämning innan hon störtar oss ned i förtvivlan.

Mästerligt!

Men "påskaägg" heter det väl inte? Jo, i Skåne, varifrån Mads stammar.

---

Den dag jag förlänas Nobelpriset i litteratur kommer jag med skrynkliga händer och skumma ögon läsa den där versen. Jag lovar.

/Mads, skriftställare.

Jackson vs. Laxå.

Såhär i schlagertider när alla sjunger på engelska hit och dit så inser jag att jag saknar något. Jag saknar något alldeles speciellt. Något märkvärdigt. Du vet vad jag menar.

Jag saknar de svenska översättningarna på utländska hits.

Som den här fräna biten med Towa Carson och Mats Olsson. Den har tidigare sjungits av nån typ som hette Johnny. Eller om det var en tjej som hette June. Eller om det kanske var båda.

Enastående. När kommer en svensk översättning av Ring of Fire?

Dekadens!

Nu är det dags! Min fascination för det syndiga levernet i Weimarrepublikens Berlin är omättligt. Tills nu. Om det är något som kan stilla min nyfikenhet är det boken Voluptuous Panic: The erotic world of Weimar Berlin av Mel Gordon.

Så stor! Så dekadent! Så fantastisk!

Och den gör sig så bra bakom min pelargonstickling!

Ett annat fynd är det vackra nothäfte jag hittade på Myrorna för en spottstyver. Och vad kan det vara för ett rasande grant omslag? Jorå, Karl Gerhard är det allt, och från 1923 års nyårsrevy till på köpet. Enastående!

1920-talet är så hett just nu. Dags att skaffa fransklänning och ha en vettskrämd apa på huvudet, precis som tidsenliga flappers. Funkar bollfrans?

Nu får det vara nog!

Nu är jag trött på allt det vita! Från och med nu ska jag vara så färgig som det bara går. Som tallriksmodellen, fast färgcirkeln. Alla färger på en gång, och allra mest orange. Tur att mor har sparat de fina klänningarna från förr, så att jag kan använda dem. Tackar!

Det är inte alltid så lätt att ta foto på sig själv. Särskilt inte när man vill ta en bild på både huvud, klänning och strumpbyxa. Då ser det ut såhär:

Just det ja, strumpbyxan måste också få komma med på ett hörn:

Får man hjälp med fotograferingen kan man göra håret så stort, så stort:

Det är gött att vara tosig.