Du vet att det är dags att klippa dig när luggen fastnar i gylfen.

Jag ser ut som en skräckfilm i håret. Bokstavligen! Det här är en typisk morgonfrisyr:

Klipptid på fredag. Håret kommer förmodligen bli kortare. Hur ska man tackla detta? Genom att lyssna på skön musikalmusik såklart.

Keyser Söze.

Igår blev jag bjuden på middag på Kalaset Strand i Alvik. Rackarns gott och trevligt med världens bästa sällskap och finfin utsikt över vattnet. Och himla trevlig kypare, så jag kikade lite extra noga på notan för att se hans namn. Kolla under datumet:

Aha! Keyser Söze jobbar i Alvik!

Return of the Fly.

När värmen böljar och svettporerna översvämmas till den milda grad att man blir faktiskt torr när man går in i duschen. Då! Är det gött att kolla på en bra rulle. Som till exempel den här:

Det finns många fördelar med Return of the Fly (1959). För det första spelar Vincent Price en av huvudrollerna. Inte som fluga då, utan som olycksbådande farbror som strör varningar omkring sig. Han drog ju helt klart en vinstlott, då killen som spelar flugan ser ut så här:

När flugan inte springer runt och har ihjäl folk så går han omkring och ser lite hängig ut och går in i väggar. Det skulle jag också göra om jag hade ett jättestort flughuvud av papier-maché som skymde sikten.

Det är helt enkelt en grym film! Spännande, snygg och med en hel del koola effekter. Och för säkerhets skull pekar de ut den stora stjärnan:

Spring iväg och hyr den meddetbums! Och glöm inte det senaste modet från slutet av 50-talet: de radioaktiva glasögonen.

Hotet från underjorden.

Nu är det verklighet: Hotet från underjorden! Aaaah!

Och för er som inte hajar vad jag pratar om:

Hotet från underjorden med herr Bacon i huvudrollen!

Attacktipsaren.

Jag är trevlig. Hey, jag får ju vinpavor av nöjda kunder! Jag har även väldigt dåligt ansiktsminne. Det är inte alltid en bra kombination.

En vanlig dag på jobbet kan se ut såhär:

Jag: Hej!

Dam: Hejhej.

Jag: [håller upp en av böckerna] Åh, den är jättebra! Jag låg uppe inatt och läste till klockan två.

Dam: Ja, du sa det för fem minuter sen.

Jag: Hundrasextionio kronor tack.

Som sagt, fiskminne. Oftast lyckas jag komma ihåg människor genom att fokusera på annat (kläder, hår, brillor, sällskap) men det är inte lätt.

Igår kom en kund fram till kassan när jag hade lång kö och frågade om en bok vi inte hade. Jag ville ge henne några schyssta tips istället så jag arbetade undan kön snabbt. När kön var borta såg jag min chans. Jag gick snabbt och bestämt genom butiken, här ska tipsas, ojojoj vad hon kommer bli glad och nöjd, nästan framme, jag är så uppe i min tipsroll att jag på några meters avstånd, liksom i farten, ropar åt henne:

- Jaaa, vill du ha lite tips? samtidigt som jag grabbar åt mig en tre-fyra böcker från hyllan.

Hon tittar lite skrämt på mig och säger med världens räddaste röst:

- N-nej tack.

Och det är då jag ser den tipshungrande kvinnan stå några meter bort. Jaha. Jag attacktipsade fel kund.

Finsk afton.

Eftersom det är Eino Leino-dagen idag så har jag den stora glädjen att utlysa finsk afton! Det är bara att ta på sig bästa vit-blå-randiga klänningen, värma upp dragspelet och sätta igång med den ljuva tangon.

Och vad passar bättre än finska tjärpastiller? Det perfekta godiset som till och med är smarrigt ihop med öl, och det får vi väl ändå erkänna att det inte tillhör vanligheterna. Gott!

Hittade den här godbiten på Hemköp: finsk råglimpa från Finska Hembageriet i Eskilstuna. Precis lagom syrlig och riktigt god tillsammans med salt smör och vällagrad ost.

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett örhänge med Helena Siltala, nämligen Ranskalaiset korot från 1959. Det är bara att hugga in på råglimpan och njuta av musiken.

Hjärtäppelkärnan.

Det var ett magiskt äpple. Det vet jag, för när jag såg hjärtäppelkärnan så blev jag kär.

Världens finaste stamkund!

Åh, vilken härlig dag! En av mina trevliga stamkunder kom in igår. Vi brukar prata mycket författare och litteratur när hon är inne, alltid lika roligt. Igår kom hon direkt till kassan och fiskade upp en flaska rosévin ur väskan.

- Jag blir alltid så glad när du jobbar. Så varsågod - spanskt rosévin! Den ska drickas iskall! Och den är lagom stor att dela med någon. Men man kan dricka den själv också utan att skämmas, sade hon och fnissade.

Vad underbart! Hela dagen gick jag runt och skrattade och kände mig som månadens anställd. Kära stamkund: den kommer att avnjutas iskall, i solskenet på den här ängen.
Tjoho!