Ett inlägg tillägnat Kris Kristofferson.

Fladdrade runt i teven, hamnade framför TCM och den sköna gamla westernrullen Pat Garrett & Billy the Kid med en skägglös Kris Kristoffersson i titelrollen som den 21-årige Billy the Kid.

Blicken! Ärret! Det svettlockiga håret! För att inte tala om den nonchalant koola stilen. Jag dör!
Och vem är pågen till höger? Jomenvisst är det Bob Dylan i sin första filmroll. Tycker nog att det är ganska tydligt vem den stora stjärnan är.
Han ler blygtufft! Jag dör!
Sen rider han bort i solnedgången. Och kanske sjunger han en trudelutt också. Typ den här:

Å, Kris. Ända sen jag såg ditt välansade skägg i Blade har jag tyckt om dig. Fining.

Little Gerhard och almanackan.

Det hände en lustig grej i morse. Jag slog upp ögonen - PLOPP - och började sjunga på den här låten:

Juli / i bikini på en solig strand

Augusti / med en kräfta i din lilla hand

Du är så söt och så mild / att jag har blivit kär uti din almanacksbild

Så kär / så kär / i din bild

Det är magiskt. Little Gerhard är ett textgeni.

Grant.

Nu får man passa på att knäppa kort.

Snart är det juli och då börjar det töa.

Utmärkelse: Kreativ bloggare.

Jag blev lite röd om kinderna idag. Jag har fått en utmärkelse av Bokoffer! Jag är härmed en kreativ bloggare. Och egentligen avskyr jag kedjebrev, men nu är jag så löjligt smickrad och stolt över utmärkelsen och makten den innebär (makten!) att jag måste helt enkelt följa reglerna:

- Kopiera utmärkelsen till din blogg.

- Länka till den person som gav dig utmärkelsen.

- Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.

- Skicka utmärkelsen till 7 andra bloggare genom att länka till dem och skicka en kommentar i deras bloggar så att de inte missar att de har fått utmärkelsen.

Då kommer de sju små intressanta informationerna:

- Jag pratar i sömnen. Och jag gör det ofta. En gång spelade jag in mig själv. Då rabblade jag en massa arkitekturtermer samt fyra gubbnamn.

- För mig är det helt normalt att sticka och prata i telefon samtidigt. Särskilt på pendeltåget.

- I mitt hem finns två undulater. En dam och en herre. Eller två herrar. Vi vet inte riktigt.

- Jag klarar mig inte utan ost eller kaffe. Och jag vill inte ha nåt blaskigt glyttakaffe. Kärvt bryggkaffe med tjockmjölk ska det vara.

- Under ett års tid arbetade jag parallellt som bokhandelsbiträde och bagare.

- Jag skriver på en bok som kommer blåsa byxorna av er. Arbetsnamnet är: Boken som kommer blåsa byxorna av er.

- När jag var nio år tävlade jag och min bästis om vem som vågade hålla i smällarna längst. Min smällare exploderade i handen. Jag vann.

Nu till utmärkelserna, men först en värdig fanfar:

- Johan Wanloo. Ända sen jag öppnade mitt första album med De äventyrslystna karlakarlarna har denne göteborgare fått mig att fnissa. Jag menar: Videokväll. Jag dör.

- Fridas författardrömmar. När jag går in på Fridas blogg vill jag bara sätta igång och skriva femton sidor på studs. Tjoff! Hon är en författare att hålla utkik efter.

- Kurbits. Hemslöjd, bortaslöjd, nyslöjd. Det finns så mycket grymt där ute! Kurbits håller kollen.

- Alex Schulman. Mannen har inte bara skrivit den senaste boken som gjorde mig ledsen i ögat och varm i själen, han är även en produktiv bloggare. Finaste pappabloggen får till och med mig att vilja bli pappa. Och då är jag en tjej.

- Mitt Berlin. Om du vill veta nåt i Berlin - fråga Mange. Han vet. Ett vandrande Berlinwikipedia och grym fotograf i en och samma person.

- Mamma P handarbetar. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja slå frivoliteter förrän jag såg Mamma P:s vackra bilder. Traditionella och ultramoderna på en gång.

- Illusionernas blogg. För att jag tack vare denna blogg upptäcker nya och gamla bekantskaper i böckernas värld. Mycket bra!

Krattis, krattis. Nu har jag outat er kreativitet. Hoppas ni gör detsamma med andra!

Kalsongknark.

Genom familjens kontakter så har jag börjat få hem min gamla bygdetidning Skånska Dagbladet.

Eftersom Stockholm ligger i en annan tidszon så kommer tidningen först dagen efter utgivningen. Det gör inget. Jag gillar att läsa om vad som händer på hemmafronten. Internetbaserade upplagan? Bah! Då skulle jag inte få läsa den här rubriken:

Tacka vet jag uttråkade rubriksättare. Det blir så mycket mera kreativt.

Definitionen av skräck.

Häromdagen fladdrade (skånska för zappade) jag in på TCM, denna fantastiska kanal. Här finns allt från glättiga fyrtiotalskomedier till svulstiga piratfilmer. Och vi snackar från den tiden då pirater var gravallvarliga och inte alls knarkat skojfriska som Jack Sparrow.

Jag ville veta vad det var jag tittade på, så jag tryckte på infoknappen:

Som sagt, TCM är en fantastisk kanal. Sannerligen.

Rödbetan, tekannan och Schulman.

På jobbet har vi en rund och fint lila perstorpsplatta som man kan skriva boktips och nyheter på. Fast det bästa av allt är när man ritar på den. Allting blir så mycket roligare om boktipsen sägs av en rödbeta:

För att inte tala om den tjusigt ångestälskande tekannan:
Förra veckan kom en hel drös med nya böcker som var väl värda sin plats på perstorpsplattan. En av dem är Skynda att älska av Alex Schulman. Läste den igår, rackarns vad bra och fin och vemodig och vacker den var. Och så fin titel. Klart att han skulle få komma upp på tavlan:

Så är det!

Tack familjen!

Livskvalitet: nya brillor!

Jaha, är det SÅ som allting ser ut? Knivskarpt i stereovision. Grymmans!

Vinter och the chips of löööv.

Varför har vi inte sån här julskyltning i butiken? Det skulle onekligen passa med zombieböckerna och de onda vättarna. Eller förlåt, älvor menar jag.

Nu är det vinter. Håhå, jaja. Det är vitt ute och lite på fönstret. Det ser tjusigt och lite fejkat ut. Är så van vid att se det på film. När det väl är verkligt så säger jag:

 - Kolla! Snöflingorna ser helt CGI ut! Fräckt!

O, det är så vackert. Jag bryr mig inte ett dugg om att pendeltågen går var fjärde timme, eller att ungarna har börjat smälla raketer på Sergels torg. Har man en sån här fin utsikt är det svårt att tjura. Jag blir glad, helt enkelt.
Och då händer det: the chips of löööv.
Puss och kram.

Don't panic!

Vad ger man till en vän som tycker om Liftarens guide till galaxen?

Ett Liftarens guide till galaxen-broderi, såklart!

Tummen upp!

En dag gick jag till jobbet och möttes av ett gäng glada tummar:

Sekunden efter gick fyra långfingrar förbi.

Norping, Peking och den lilla hunden.

Häromdagen åkte vi till Norrköping. Man kan även säga Peking. Fast jag tycker bättre om Norping.

Vi anlände på kvällen med tåg:

För att vara på den säkra sidan så knäppte vi kort på kartan. På det sättet kan man smygtitta på kartan fastän man låtsas kolla igenom alla fräna grejer man har på mobilen. 

Det är fränt.

Vi märkte ganska snabbt att Norrköping är en ganska folktom stad.
Detta hus tillhör Onan:

Höhö.

Sen klappade vi hunden. Vi blev jättemätta.

Knäcken.

Jag gjorde knäck.

Det tog knäcken på mig.

Tuttifrutti!

Jag kände för att pyssla lite såhär på kvällskvisten. Himla massa bokstäver blir det.

Heja Tuttifrutti i tablettask!

Kastanjemassaker.

Jag älskar kastanjer. De är så söta och rara och påminner mig om mormors tår. Tänkte därför ta in en liten bit av hösten. Plockade med mig en kastanj från marken. Och en till. Och en till. Och en till.

Nu har vi en hel kastanjemassaker i fönstret. Moahahahaa!