Nils Ferlin tycker om öl.

Klart som korvspad att killen ska ha en Sofiero.

Pappa sökes.

Marc letar efter sin pappa. Det är som att leta efter ett häftstift i ett bollhav. 

Kanske vet du vem hans pappa är? Kolla in Marcs blogg här.

Öl + bok = dyrt?

En kund lade fram ett exemplar av Diamantsvärdet och träsvärdet av Nick Perumov på disken.

 - Tjena, jag ska köpa den igen. Samma bok på två veckor.

 - Jaha. Hur kommer det sig? frågade jag.

 - Jag spillde öl på den förra.

Ja, det gjorde han sannerligen.

Den skrynkliga lappen.

Lysröret är orange och min guldklocka glänser vackert och jag hittade en skrynklig lapp i min ficka.

Jag är besatt.

Jag trodde inte att det skulle hända. Att jag skulle bli som de andra. Att jag skulle öppna boken, börja läsa, och inte kunna sluta.

Charlaine Harris böcker är briljanta. Jag älskar storyn, karaktärerna, de ruffiga södernmiljöerna och ja, jag måste erkänna att jag till och med står ut med vampyrgrejen. Och då har jag i vanliga fall väldigt svårt för hela bleka-aristokrater-i-kråsskjortor-grejen. Tack och lov är det mer rock 'n roll i de här böckerna.

Och dessutom kan man leka med omslagen.

Håll truten, raring.

September har drabbat oss. Hösten blåser sin friska andedräkt. Jag har blivit beroende av noir. Idag blev det Double Indemnity från 1944. 

Persiennernas skuggor kryper över deras ansikten. Cigaretten i mungipan. Den mörka storyn. De ruttna uppsåten. De hårdkokta karaktärerna. Och Barbara Stanwyck är hårdast av de alla.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Världens bästa kattnamn.

Jag drömde att jag orienterade i skogen. Det var en stor tävling. Jag vann. Priset var en liten rödtufsig kattunge. Den hade en medaljong om halsen.

 - Vad heter katten? frågade pojken.

 - Jag ska titta efter på medaljongen, sa jag.

Medaljongen var av mässing. Med ingraverade bokstäver stod namnet Danne.

 - Danne? Heter katten Daniel? Vilket otroligt fånigt namn på en katt! Nej, jag ska döpa om dig, min vän. Från och med nu ska du heta Caspar David Friedrich.

Sen vaknade jag.

SM-guld!

Gött!

Sveriges godaste pickles hittar du hos LjusGrönt. Yeah!

Mina grannar är lesbiska.

En trettionånting kvinna lägger fram Alkemisten av Paulo Coelho på disken:

 - Den här, tack. Den ska väl vara bra? Många har rekommenderat den.

 - Den är väldigt populär, säger jag. Titta här, på framsidan står det att över trettio miljoner exemplar är sålda.

 - Oj, ja då måste den vara bra.

Kvinnan tar upp sitt betalkort och mumlar med en ytterst plågad min:

 - Mina grannar är lesbiska.

Lady Gaga på Gröna Lund.

Igår kväll var Lady Gaga på Grönan och uppträdde. Det är nåt med hennes heltokiga stil och danstrevliga musik som piggar opp. Sjukt kool och bra och grym artist på alla vis och sätt. Och så kommer hon hit och dansar och spexar i sin finfina bubbelklänning. Klart man måste dit och titta! Det är inte varje dag som det kommer en världsartist till Gröna Lund. Därför var det extra kul att vi hade fått så fina platser. 

Finfina platser var det.

Gröna Lund, Amy Mcdonald och jag.

Igår spelade Amy Mcdonald på Grönan. Finast var när hon sjöng Springsteens Dancing in the dark. Jag ville gå upp och dansa som Courtney Cox. 

Slänggungorna är fina. En gång per säsong utmanar jag ödet. Då åker jag runt, runt tills jag blir åksjuk och ramlar ur. Det är roligt.
Sen åkte vi hem och kollade på The Wire. 

Mitt sommarlov.

Mitt sommarlov var fint. Hittade en ko på ängen.

Sen åkte vi båt till nästan-Danmark. Vi cyklade på ön. På bilden ses en stor himmel.
På ön finns ett litet, litet hus. Och i det lilla, lilla huset finns förfriskningar. Man skulle kunna kalla det för ett minicafé. Nästan.
Sen lekte vi. 
Sommarlov är finfint.

Rosa gökur och ett orange handfat.

Vi var på Skansen. Jag såg en ren för första gången.

De luktade ganska fränt hos renarna. Inte alls gott. Till skillnad från björnarna som inte luktar något alls. Men det kan bero på att de är en halv kilometer bort, på andra sidan av ett pansarglas.
Det rosa gökuret har äntligen kommit upp på väggen. Hurra! Det tog bara två och ett halvt år, men nu är det på plats i köket. Fantastiskt fin. Tack A&M! Nu ska jag nog börja samla på gökur. Tips mottages tacksamt.

Nu måste jag bara skaffa mig ett orange handfat också. Man måste anstränga sig lite för att få enhetliga och lugna färger hemma. Som sjuttiotalsorange och knasceriserosa. Luuugnt och fiiiint.

Mobiltelefonlöshet: Experiment 1A.

Experimentets namn: Ett analogt sms.

Experimentets syfte: Att få kontakt samt föra ut budskap i kortfattad textform. 

Experimentets utförande: 

Phonecall to heaven.

Hej.

Jag har inte surfat på ett tag. Under de senaste veckorna har mitt internetanvändande varit obefintligt. Inga bloggar, inga mejl, ingen fejjan, inte ens ett litet nättidningsbesök har det blivit. Jag har varit inskrynklad i min analoga prova-på-prenumeration på papperstidningar. Glömt bort hur den däringa webben (uttalas: väbb-hen) funkar. Min enda kontakt med den interaktiva världen har varit min mobil.

Snacka om att utmana ödet.

Min allra käraste Nokia 5100. Jag har testat dig till de yttersta gränserna. Sedan hösten 2003 har du kastats i golvet, blivit dängd in i väggen, trampats ner i grus, halkat ner i gröttallriken, legat ute i regnet och - under några intensiva månader - marinerats i kanel.

Nu är det slut med sms:andet.
Här sitter jag på min kammare och klappar på den kalla, livlösa mobilen. Tänker på den o-e-r-h-ö-r-d-a mängd sms som jag missar nu. Textmeddelanden av typen:

Eyyy! Fest på slottet, klädsel: gorilla! Najs!

och

Grattis! Du har vunnit sexhundrasjuttiotolv miljoner! Men bara om du svarar på detta sms inom tre minuter. Skynda skynda!

Äh. Jag kanske kommer att gilla mitt nya telefonlösa liv. Det finns så mycket andra sätt som man kan umgås på. Som att sitta framför varandra och prata. Eller skriva brev. Eller att brodera små visdomsord på tavlor och sätta upp på stan.

Eller inte.