Tack familjen!

Livskvalitet: nya brillor!

Jaha, är det SÅ som allting ser ut? Knivskarpt i stereovision. Grymmans!

Vinter och the chips of löööv.

Varför har vi inte sån här julskyltning i butiken? Det skulle onekligen passa med zombieböckerna och de onda vättarna. Eller förlåt, älvor menar jag.

Nu är det vinter. Håhå, jaja. Det är vitt ute och lite på fönstret. Det ser tjusigt och lite fejkat ut. Är så van vid att se det på film. När det väl är verkligt så säger jag:

 - Kolla! Snöflingorna ser helt CGI ut! Fräckt!

O, det är så vackert. Jag bryr mig inte ett dugg om att pendeltågen går var fjärde timme, eller att ungarna har börjat smälla raketer på Sergels torg. Har man en sån här fin utsikt är det svårt att tjura. Jag blir glad, helt enkelt.
Och då händer det: the chips of löööv.
Puss och kram.

Don't panic!

Vad ger man till en vän som tycker om Liftarens guide till galaxen?

Ett Liftarens guide till galaxen-broderi, såklart!

Tummen upp!

En dag gick jag till jobbet och möttes av ett gäng glada tummar:

Sekunden efter gick fyra långfingrar förbi.

Norping, Peking och den lilla hunden.

Häromdagen åkte vi till Norrköping. Man kan även säga Peking. Fast jag tycker bättre om Norping.

Vi anlände på kvällen med tåg:

För att vara på den säkra sidan så knäppte vi kort på kartan. På det sättet kan man smygtitta på kartan fastän man låtsas kolla igenom alla fräna grejer man har på mobilen. 

Det är fränt.

Vi märkte ganska snabbt att Norrköping är en ganska folktom stad.
Detta hus tillhör Onan:

Höhö.

Sen klappade vi hunden. Vi blev jättemätta.

Knäcken.

Jag gjorde knäck.

Det tog knäcken på mig.

Tuttifrutti!

Jag kände för att pyssla lite såhär på kvällskvisten. Himla massa bokstäver blir det.

Heja Tuttifrutti i tablettask!

Kastanjemassaker.

Jag älskar kastanjer. De är så söta och rara och påminner mig om mormors tår. Tänkte därför ta in en liten bit av hösten. Plockade med mig en kastanj från marken. Och en till. Och en till. Och en till.

Nu har vi en hel kastanjemassaker i fönstret. Moahahahaa!

Jag skriver.

En av sakerna som är bra med höstmörker och salmiak är att jag börjar skriva som en tok. 

Självklart använder jag bara pennor från Bic. Billiga bläckpennor och engångsrakhyvlar i orange plast - vad mer kan man begära?
Här var det mystiska ord. Ojojoj, vad kan det bli av detta?
Det kommer bli sjukt bra. Bic-bra.

Öl-slush.

Gjorde pannbiff med svampsås och stekt lök. Tänkte att det skulle vara gott med lite öl till. Lite härligt, svalkande, iskall öl.

 - Jag ställer in ölen i frysen så länge.

 - Men du, de kommer bara att frysa till is och sprängas. Vi kommer få öl i hela frysen.

 - Hahaha! Som om jag skulle glömma ölen i frysen! Hahaha!

Harkel.

Var är vi?

Man och kvinna kommer in i butiken.

Kvinnan: Ursäkta en dum fråga, men är det här Sergels Torg?

Jag: Japp.

Kvinnan [boxar till mannen på överarmen]: Ha! Där ser du! Och du som trodde det var Medborgarplatsen!

Nils Ferlin tycker om öl.

Klart som korvspad att killen ska ha en Sofiero.

Pappa sökes.

Marc letar efter sin pappa. Det är som att leta efter ett häftstift i ett bollhav. 

Kanske vet du vem hans pappa är? Kolla in Marcs blogg här.

Öl + bok = dyrt?

En kund lade fram ett exemplar av Diamantsvärdet och träsvärdet av Nick Perumov på disken.

 - Tjena, jag ska köpa den igen. Samma bok på två veckor.

 - Jaha. Hur kommer det sig? frågade jag.

 - Jag spillde öl på den förra.

Ja, det gjorde han sannerligen.

Den skrynkliga lappen.

Lysröret är orange och min guldklocka glänser vackert och jag hittade en skrynklig lapp i min ficka.