Attacktipsaren.

Jag är trevlig. Hey, jag får ju vinpavor av nöjda kunder! Jag har även väldigt dåligt ansiktsminne. Det är inte alltid en bra kombination.

En vanlig dag på jobbet kan se ut såhär:

Jag: Hej!

Dam: Hejhej.

Jag: [håller upp en av böckerna] Åh, den är jättebra! Jag låg uppe inatt och läste till klockan två.

Dam: Ja, du sa det för fem minuter sen.

Jag: Hundrasextionio kronor tack.

Som sagt, fiskminne. Oftast lyckas jag komma ihåg människor genom att fokusera på annat (kläder, hår, brillor, sällskap) men det är inte lätt.

Igår kom en kund fram till kassan när jag hade lång kö och frågade om en bok vi inte hade. Jag ville ge henne några schyssta tips istället så jag arbetade undan kön snabbt. När kön var borta såg jag min chans. Jag gick snabbt och bestämt genom butiken, här ska tipsas, ojojoj vad hon kommer bli glad och nöjd, nästan framme, jag är så uppe i min tipsroll att jag på några meters avstånd, liksom i farten, ropar åt henne:

- Jaaa, vill du ha lite tips? samtidigt som jag grabbar åt mig en tre-fyra böcker från hyllan.

Hon tittar lite skrämt på mig och säger med världens räddaste röst:

- N-nej tack.

Och det är då jag ser den tipshungrande kvinnan stå några meter bort. Jaha. Jag attacktipsade fel kund.