05 april 2010

En pelargonknarkares bekännelser.

Jag har blivit med pelargon. Det har pågått en längre tid, redan förra året köpte jag två trevliga röda pelargoner. Och sen vet jag inte... det eskalerade. Jag började besöka Weibulls. Jag köpte blomjord. Och jag köpte sticklingar.

Jag är pelargonberoende. Hur kan man inte vara det? Titta bara! Här slår den ut sina fagra blomblad. Notera barmarken i bakgrunden. Våren är kommen!

Men när jag vaknade i morse såg det ut såhär:
Jaja, struntsamma! Pelargonen har slagit ut ännu mer. Nu prålar Balthazar (som en äkta pelargonfanatiker så döper jag mina krukväxter) med sina skarpa färger mot allt det snövita.
Jorå, en till idolbild blir det. Klipp ut och klistra upp på fönstret, vettja!
Pelargoooooon...pelargooooooon...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var inte fy skam med så fina blommor. Dessutom är det Engelska pelargonier. Men du slipper prata med dem engelska, jag tror det gå lika bra med svenska. Eller varför inte skånska!!!

Kram Mor

mads sa...

Jag kan alltid prova med tyskan om det kniper!