b a g a r m o s s e n b e r l i n

Bloggen är död! Länge leve bloggen!

2011-01-25T09:48:00.002+01:00

Nytt år, nytt liv, ny blogg.

Uppdatera bokmärkena och kolla in min nya blogg ett moln i kalasbyxor som du kan hitta genom att klicka här.

Vi ses!

/Mads.

Bagarmossens kyrka.

2010-11-28T23:47:00.002+01:00

Åh, Bagis! Jag tycker om att åka dit. På väg till mitt gamla trapphus passerar jag kyrkan. Den ligger på bottenvåningen av ett höghus och ser ut såhär:

Säga vad man vill om Svenska Kyrkan, men konsten att lysa upp en gammal butikslokal, det kan de verkligen.

Kyckling med vaniljsås.

2010-09-27T20:30:00.003+02:00

Det är så himla gott med citronkyckling - och superenkelt. Bara att steka lök, champinjoner och kyckling, och sen pressa i tokmycket citron. Sista touchen: matlagningsgrädde. Det är då rätten blir ljusgul och krämig och smarrig.

Fast när jag hällde i grädden såg det bara slemmigt och konstigt ut. Och väldigt gult. Och äckligt.

Smakade av för att kolla. Örrk! Vad är det för konstig matlagningsgrädde jag har tagit i? Måste kolla. Hmm...

Det ena paketet innehåller matlagningsgrädde. Det andra paketet innehåller vaniljsås. Ser ni skillnaden?

Nej, det gjorde inte jag heller.

Det blir pizza ikväll.

Ett tvättäkta hjärtepaket.

2010-09-10T23:30:00.003+02:00

Det är kul att tvätta. Rätt vad det är hittar man en hård handduk längst ner i tvättkorgen. Det är nåt i handduken. Ett rött hjärtepaket!

Och vad är det i det fina paketet? Star Wars-avsnitten från Family Guy!
Tjoho! Från och med nu ska jag alltid tvätta. Flera gånger i veckan tillochmed. Man vet aldrig. Längst ner i tvättpåsen kan fler röda hjärtepaket finnas, försiktigt invirade i fina handdukar.

Rådjuret.

2010-08-31T20:51:00.003+02:00

De på landet tycker att vi bor i stan, och de i stan tycker att vi bor på landet. Hursomhelst, det är sju minuters resväg in till Centralen, Stockholms bästa kebab ligger några kvarter bort och som om inte det vore nog så bor det rådjur nedanför sovrumsfönstret.

Bra läge, helt enkelt.

Ett litet inlägg om musik.

2010-08-21T21:36:00.002+02:00

Är sist i världen med att upptäcka 2Pac. Åh, bara typ fjorton år för sent. Men ändå! Fantastisk musik. Har blivit besatt av All eyez on me. Hörde den i ett avsnitt av Entourage och lyssnar på den om och om igen.

Finfin melodi! Fast en av de bästa låtarna i världen är nog Wrap your chops med Chords.

Den låten får mig alltid att känna mig snyggast i världen. Och det vill inte säga lite.

Herr Korv.

2010-08-15T00:17:00.002+02:00

Dagens felhörning:

- Här korkas det upp!

blev någonstans mellan ytterörat och hjärnbarken i mitt huvud:

- Herr Korv kastar upp!

Frågan är: vem är Herr Korv och varför kastar han upp?

Semester.

2010-08-01T19:23:00.004+02:00

Det har varit en fin vecka. Träffade nära och kära. Mycket slappa och läsa och äta och spela Wii och leka och dansa och skratta. Vi var vid havet.

Mina ben blev begravda i sand. Man kan även kalla det budgetpeeling.
Vi köpte glass på Glassbåten i Åhus. När det står "2 kulor" betyder det egentligen "så mycket glass att du inte behöver äta kvällsmat". Och "3 kulor" betyder "så gigantiskt mycket glass att du inte tror dina ögon och faktiskt svimmar litegrann". Knäckglassen och jordgubbslyx var sjukt goda. Chokladglassen var inte lika poppis:
Vi klappade katter. En av dem försvann men kom till vår stora lycka tillbaka efter ett dygn. Vore pinsamt att tappa bort en tredjedel av husdjuren vi vaktade. Tror inte vi hade fått spela mer Wii ifall det hade hänt. Här är förresten katten som tror den är en hund:
En söt liten humla som tre timmar senare jagade mig genom köket. Blodtörstig liten rackare.
Vi lekte med Darth Vader i Legoformat. Är han en legosoldat då? Höhö.
En mycket trevlig semester.
Puss!

Du vet att det är dags att klippa dig när luggen fastnar i gylfen.

2010-07-21T11:33:00.004+02:00

Jag ser ut som en skräckfilm i håret. Bokstavligen! Det här är en typisk morgonfrisyr:

Klipptid på fredag. Håret kommer förmodligen bli kortare. Hur ska man tackla detta? Genom att lyssna på skön musikalmusik såklart.

Keyser Söze.

2010-07-14T10:05:00.005+02:00

Igår blev jag bjuden på middag på Kalaset Strand i Alvik. Rackarns gott och trevligt med världens bästa sällskap och finfin utsikt över vattnet. Och himla trevlig kypare, så jag kikade lite extra noga på notan för att se hans namn. Kolla under datumet:

Aha! Keyser Söze jobbar i Alvik!

Return of the Fly.

2010-07-12T22:20:00.004+02:00

När värmen böljar och svettporerna översvämmas till den milda grad att man blir faktiskt torr när man går in i duschen. Då! Är det gött att kolla på en bra rulle. Som till exempel den här:

Det finns många fördelar med Return of the Fly (1959). För det första spelar Vincent Price en av huvudrollerna. Inte som fluga då, utan som olycksbådande farbror som strör varningar omkring sig. Han drog ju helt klart en vinstlott, då killen som spelar flugan ser ut så här:

När flugan inte springer runt och har ihjäl folk så går han omkring och ser lite hängig ut och går in i väggar. Det skulle jag också göra om jag hade ett jättestort flughuvud av papier-maché som skymde sikten.

Det är helt enkelt en grym film! Spännande, snygg och med en hel del koola effekter. Och för säkerhets skull pekar de ut den stora stjärnan:

Spring iväg och hyr den meddetbums! Och glöm inte det senaste modet från slutet av 50-talet: de radioaktiva glasögonen.

Hotet från underjorden.

2010-07-08T09:40:00.003+02:00

Nu är det verklighet: Hotet från underjorden! Aaaah!

Och för er som inte hajar vad jag pratar om:

Hotet från underjorden med herr Bacon i huvudrollen!

Attacktipsaren.

2010-07-08T08:39:00.004+02:00

Jag är trevlig. Hey, jag får ju vinpavor av nöjda kunder! Jag har även väldigt dåligt ansiktsminne. Det är inte alltid en bra kombination.

En vanlig dag på jobbet kan se ut såhär:

Jag: Hej!

Dam: Hejhej.

Jag: [håller upp en av böckerna] Åh, den är jättebra! Jag låg uppe inatt och läste till klockan två.

Dam: Ja, du sa det för fem minuter sen.

Jag: Hundrasextionio kronor tack.

Som sagt, fiskminne. Oftast lyckas jag komma ihåg människor genom att fokusera på annat (kläder, hår, brillor, sällskap) men det är inte lätt.

Igår kom en kund fram till kassan när jag hade lång kö och frågade om en bok vi inte hade. Jag ville ge henne några schyssta tips istället så jag arbetade undan kön snabbt. När kön var borta såg jag min chans. Jag gick snabbt och bestämt genom butiken, här ska tipsas, ojojoj vad hon kommer bli glad och nöjd, nästan framme, jag är så uppe i min tipsroll att jag på några meters avstånd, liksom i farten, ropar åt henne:

- Jaaa, vill du ha lite tips? samtidigt som jag grabbar åt mig en tre-fyra böcker från hyllan.

Hon tittar lite skrämt på mig och säger med världens räddaste röst:

- N-nej tack.

Och det är då jag ser den tipshungrande kvinnan stå några meter bort. Jaha. Jag attacktipsade fel kund.

Finsk afton.

2010-07-06T19:03:00.004+02:00

Eftersom det är Eino Leino-dagen idag så har jag den stora glädjen att utlysa finsk afton! Det är bara att ta på sig bästa vit-blå-randiga klänningen, värma upp dragspelet och sätta igång med den ljuva tangon.

Och vad passar bättre än finska tjärpastiller? Det perfekta godiset som till och med är smarrigt ihop med öl, och det får vi väl ändå erkänna att det inte tillhör vanligheterna. Gott!

Hittade den här godbiten på Hemköp: finsk råglimpa från Finska Hembageriet i Eskilstuna. Precis lagom syrlig och riktigt god tillsammans med salt smör och vällagrad ost.

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett örhänge med Helena Siltala, nämligen Ranskalaiset korot från 1959. Det är bara att hugga in på råglimpan och njuta av musiken.

Hjärtäppelkärnan.

2010-07-03T22:34:00.001+02:00

Det var ett magiskt äpple. Det vet jag, för när jag såg hjärtäppelkärnan så blev jag kär.

Världens finaste stamkund!

2010-07-01T09:08:00.003+02:00

Åh, vilken härlig dag! En av mina trevliga stamkunder kom in igår. Vi brukar prata mycket författare och litteratur när hon är inne, alltid lika roligt. Igår kom hon direkt till kassan och fiskade upp en flaska rosévin ur väskan.

- Jag blir alltid så glad när du jobbar. Så varsågod - spanskt rosévin! Den ska drickas iskall! Och den är lagom stor att dela med någon. Men man kan dricka den själv också utan att skämmas, sade hon och fnissade.

Vad underbart! Hela dagen gick jag runt och skrattade och kände mig som månadens anställd. Kära stamkund: den kommer att avnjutas iskall, i solskenet på den här ängen.
Tjoho!

Katt!

2010-06-29T11:49:00.002+02:00

Gittan har skaffat två kattungar. De är ruskigt söta. Och väldigt uppmärksamma när man petar på draperiet.

Tror det är bra att klappa katter. Man blir lugn och glad och inspirerad. Har skrivit mer under de här två dagarna än vad jag har gjort den senaste månaden. Det är katterna som gör det. Och deras inspirerande uppsyn.
Gullegull.

Victoria hjärta Daniel.

2010-06-20T10:43:00.003+02:00

Hurra! Äntligen gifta! Oj oj oj vad det var mycket folk vid Lejonbacken. Vi väntade och väntade och väntade. Och vissa blev lite trötta på att vänta:

Fördelarna med att stå på ett tak är många. Jag valde att inte utforska dessa. Tyckte det räckte med att förfäras över de som vågade. Hiskeligt högt!
Och titta där! På balkongen nederst i bild, precis ovanför sängkläderna som någon har hängt ut till vädring, där står Kronprinsessan och Prinsen och hånglar. Jag grät en skvätt åt det pampiga. Det var så fint.
På vår jakt efter en god prinsesspizza sprang vi på musikkåren. De hade trumppinnar i stövelskaften. Jag tror det betyder tur.
Precis då susade polisen förbi. Jag förmodar att de inte hade instrument i sina stövelskaft.
Glada och bröllopsyra åkte vi till Gullmarsplan och åt pizza. Det var en fin dag.

Visping.

2010-05-27T23:48:00.004+02:00

Det är varmt. Vid den här årstiden är det inte bara kubbspelare och mästergrillare som vaknar till liv. Rätt vad det är dyker man på den här lille rackaren.

Vispingen är fin. De vackra färgerna, de känsliga spröten, vingarna och morrhåren som antagligen har ett enormt vetenskapligt och oerhört latinskt namn. Kan man överhuvudtaget kalla det för morrhår på ett djur som inte morrar? Nu kan jag förvisso inte svära på att vispingen inte morrar. Men jag har aldrig hört det. Å andra sidan så har jag aldrig hört en mus pipa, men jag förmodar att den gör det ändå. Det står trots allt:

- Pip! säger musen.

i varenda barnbok. Fast jag kan ju inte säga att det står i varenda barnbok eftersom jag inte har läst varje barnbok på hela planeten. Å andra sidan kan jag säga att det kanske inte är av betydelse för det här resonemanget. För det jag egentligen vill säga är:

- Kolla! En visping! I ett glas! Shit va fräckt asså!

Ko med bröd.

2010-05-27T23:42:00.004+02:00

Ibland vill du inte tänka på vad du stoppar i dig. Du säger att fiskpinnar kommer från fabriken och isterband växer på träd. Men till slut kommer det en stund då du inte kan värja dig längre. Du måste fejsa maten. Bli en medveten konsument. Och det är i precis detta ögonblick som du beställer det hårdaste på menyn.

- En ko med extra senap, tack. Eller förresten, lägg på två.

Grönt är skönt.

2010-05-24T23:45:00.002+02:00

Ibland tar det lite extra lång tid innan man har hajat. Att det är varmt. Och grönt. Och sommar.

Och då är det ganska skönt att titta på bilderna och säga:

- Se där, jag har upplevt körsbärsblommorna, minsann.

Det kan aldrig bli för många körsbärsblomsbilder.

Dagböcker på tork.

2010-04-25T21:30:00.005+02:00

Letade fram mina gamla dagböcker. Den tidigaste anteckningen är från den 19 november 1992, jag är sju år och elva månader gammal. Jag antar att jag alltid har haft skrivandet i mig. Och jag antar att jag kommer behöva en egen bokhylla till dagböckerna sen.

Många böcker blir det.

De luktade lite instängt efter förvaringen, så jag hängde dem på torkstället och satte fyr i kaminen. Vissa hänger strumpor på tork - boknördar som jag låter tvättlinan prydas av ord.

Nu ska jag märka hela lägenheten med dymolappar. Hurra!

Stockholm är det nya Paris.

2010-04-12T10:56:00.002+02:00

Det är så lite som behövs för att man ska känna sig som privatdetektiv i Paris. Lite dimma vid Strömgatan och saken är biff.

Tror det är bäst jag tar på mig basker och randig tröja och äter en snigel.

Bära kebaben.

2010-04-11T23:38:00.002+02:00

Eftersom Sveriges godaste kebab - Palmyra! - finns på gångavstånd, så knallade vi dit i fredags. Gött! Alltså, kardemummakryddat ris, jag dör! Obegripligt gott.

På vägen hem hade vi följande briljanta konversation:

- Kan du Barack Obama?

- Va?

- Kan du bära kebaben?

En pelargonknarkares bekännelser.

2010-04-05T10:48:00.003+02:00

Jag har blivit med pelargon. Det har pågått en längre tid, redan förra året köpte jag två trevliga röda pelargoner. Och sen vet jag inte... det eskalerade. Jag började besöka Weibulls. Jag köpte blomjord. Och jag köpte sticklingar.

Jag är pelargonberoende. Hur kan man inte vara det? Titta bara! Här slår den ut sina fagra blomblad. Notera barmarken i bakgrunden. Våren är kommen!

Men när jag vaknade i morse såg det ut såhär:
Jaja, struntsamma! Pelargonen har slagit ut ännu mer. Nu prålar Balthazar (som en äkta pelargonfanatiker så döper jag mina krukväxter) med sina skarpa färger mot allt det snövita.
Jorå, en till idolbild blir det. Klipp ut och klistra upp på fönstret, vettja!
Pelargoooooon...pelargooooooon...

Dubbelgurka.

2010-03-25T11:34:00.001+01:00

Plötsligt händer det: dubbelgurkan.

It's a sign!

Publicerad! Hurra!

2010-03-19T21:35:00.005+01:00

Nu har det hänt! Efter flera års författande och kämpande och stretande och gnetande har jag äntligen blivit erkänd som författare.

Den ljuvliga sidan Namn och Nytt som förgyller varje frukoststund i hemmet, har tidigare i veckan lyst ut en påskverstävling. Reglerna var enkla: det skulle rimma, vara max sex rader och allra helst gå att sjunga till någon trevlig melodi. Klart jag var tvungen att medverka. Här är resultatet. Se utskrift nedanför bilden:

Ur Namn och Nytt, Dagens Nyheter, 2010-03-19:

---

Kort men mäktigt drama

Sex rader är för lite! skriar frustrerade påskpoeter med anledning av den maxgräns vi satt i projektet "Påskvers".

För lite? Spana då in vad Mads lyckats åstadkomma med bara fyra rader. Nynna gärna melodin "Nu tändas tusen juleljus".

Nu knäckas tusen påskaägg.

Vi vackra färger ser

i fjädrat ris mot varje vägg

som katten kissat ner.

Va?! Notera hur Mads bygger upp en försåtligt glad och hoppfull stämning innan hon störtar oss ned i förtvivlan.

Mästerligt!

Men "påskaägg" heter det väl inte? Jo, i Skåne, varifrån Mads stammar.

---

Den dag jag förlänas Nobelpriset i litteratur kommer jag med skrynkliga händer och skumma ögon läsa den där versen. Jag lovar.

/Mads, skriftställare.

Jackson vs. Laxå.

2010-03-13T22:41:00.002+01:00

Såhär i schlagertider när alla sjunger på engelska hit och dit så inser jag att jag saknar något. Jag saknar något alldeles speciellt. Något märkvärdigt. Du vet vad jag menar.

Jag saknar de svenska översättningarna på utländska hits.

Som den här fräna biten med Towa Carson och Mats Olsson. Den har tidigare sjungits av nån typ som hette Johnny. Eller om det var en tjej som hette June. Eller om det kanske var båda.

Enastående. När kommer en svensk översättning av Ring of Fire?

Dekadens!

2010-03-10T23:40:00.004+01:00

Nu är det dags! Min fascination för det syndiga levernet i Weimarrepublikens Berlin är omättligt. Tills nu. Om det är något som kan stilla min nyfikenhet är det boken Voluptuous Panic: The erotic world of Weimar Berlin av Mel Gordon.

Så stor! Så dekadent! Så fantastisk!

Och den gör sig så bra bakom min pelargonstickling!

Ett annat fynd är det vackra nothäfte jag hittade på Myrorna för en spottstyver. Och vad kan det vara för ett rasande grant omslag? Jorå, Karl Gerhard är det allt, och från 1923 års nyårsrevy till på köpet. Enastående!

1920-talet är så hett just nu. Dags att skaffa fransklänning och ha en vettskrämd apa på huvudet, precis som tidsenliga flappers. Funkar bollfrans?

Nu får det vara nog!

2010-03-05T11:16:00.003+01:00

Nu är jag trött på allt det vita! Från och med nu ska jag vara så färgig som det bara går. Som tallriksmodellen, fast färgcirkeln. Alla färger på en gång, och allra mest orange. Tur att mor har sparat de fina klänningarna från förr, så att jag kan använda dem. Tackar!

Det är inte alltid så lätt att ta foto på sig själv. Särskilt inte när man vill ta en bild på både huvud, klänning och strumpbyxa. Då ser det ut såhär:

Just det ja, strumpbyxan måste också få komma med på ett hörn:

Får man hjälp med fotograferingen kan man göra håret så stort, så stort:

Det är gött att vara tosig.

Dansar med Dolph.

2010-02-06T23:53:00.004+01:00

Här är killen som fixar biffen: Dolph Lundgren!

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Vilken strålande insats han gjorde i kvällens deltävling! Han borde skaffa sig ett nytt smeknamn: Dolph - dansant med självdistans. Titta bara här:

Vilken kille! Jag minns när jag såg honom i Universal Soldier, en film som jag egentligen bara tittade på för att Jean-Claude van Damme hade huvudrollen. Dolph spelade den ondaste av de onda. Egentligen var alla hjärntvättade supersoldater i sann Borg-anda, mycket tankeväckande och dystopiskt.

Vilken stil! Vilken grace! Han överskuggade nästan filmens egentliga stjärna, trots att jag var övertygad att ingen kan slå Jean-Claude.

Inte förrän nu.

Bilden är från filmen Masters of the Universe, varifrån detta ord är hämtat:

Så sant det är sagt. Bra där, Dolphen!

Ett inlägg tillägnat Kris Kristofferson.

2010-02-06T00:07:00.003+01:00

Fladdrade runt i teven, hamnade framför TCM och den sköna gamla westernrullen Pat Garrett & Billy the Kid med en skägglös Kris Kristoffersson i titelrollen som den 21-årige Billy the Kid.

Blicken! Ärret! Det svettlockiga håret! För att inte tala om den nonchalant koola stilen. Jag dör!
Och vem är pågen till höger? Jomenvisst är det Bob Dylan i sin första filmroll. Tycker nog att det är ganska tydligt vem den stora stjärnan är.
Han ler blygtufft! Jag dör!
Sen rider han bort i solnedgången. Och kanske sjunger han en trudelutt också. Typ den här:

Å, Kris. Ända sen jag såg ditt välansade skägg i Blade har jag tyckt om dig. Fining.

Little Gerhard och almanackan.

2010-02-01T17:49:00.003+01:00

Det hände en lustig grej i morse. Jag slog upp ögonen - PLOPP - och började sjunga på den här låten:

Juli / i bikini på en solig strand

Augusti / med en kräfta i din lilla hand

Du är så söt och så mild / att jag har blivit kär uti din almanacksbild

Så kär / så kär / i din bild

Det är magiskt. Little Gerhard är ett textgeni.

Grant.

2010-01-21T00:15:00.001+01:00

Nu får man passa på att knäppa kort.

Snart är det juli och då börjar det töa.

Utmärkelse: Kreativ bloggare.

2010-01-20T21:55:00.006+01:00

Jag blev lite röd om kinderna idag. Jag har fått en utmärkelse av Bokoffer! Jag är härmed en kreativ bloggare. Och egentligen avskyr jag kedjebrev, men nu är jag så löjligt smickrad och stolt över utmärkelsen och makten den innebär (makten!) att jag måste helt enkelt följa reglerna:

- Kopiera utmärkelsen till din blogg.

- Länka till den person som gav dig utmärkelsen.

- Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.

- Skicka utmärkelsen till 7 andra bloggare genom att länka till dem och skicka en kommentar i deras bloggar så att de inte missar att de har fått utmärkelsen.

Då kommer de sju små intressanta informationerna:

- Jag pratar i sömnen. Och jag gör det ofta. En gång spelade jag in mig själv. Då rabblade jag en massa arkitekturtermer samt fyra gubbnamn.

- För mig är det helt normalt att sticka och prata i telefon samtidigt. Särskilt på pendeltåget.

- I mitt hem finns två undulater. En dam och en herre. Eller två herrar. Vi vet inte riktigt.

- Jag klarar mig inte utan ost eller kaffe. Och jag vill inte ha nåt blaskigt glyttakaffe. Kärvt bryggkaffe med tjockmjölk ska det vara.

- Under ett års tid arbetade jag parallellt som bokhandelsbiträde och bagare.

- Jag skriver på en bok som kommer blåsa byxorna av er. Arbetsnamnet är: Boken som kommer blåsa byxorna av er.

- När jag var nio år tävlade jag och min bästis om vem som vågade hålla i smällarna längst. Min smällare exploderade i handen. Jag vann.

Nu till utmärkelserna, men först en värdig fanfar:

- Johan Wanloo. Ända sen jag öppnade mitt första album med De äventyrslystna karlakarlarna har denne göteborgare fått mig att fnissa. Jag menar: Videokväll. Jag dör.

- Fridas författardrömmar. När jag går in på Fridas blogg vill jag bara sätta igång och skriva femton sidor på studs. Tjoff! Hon är en författare att hålla utkik efter.

- Kurbits. Hemslöjd, bortaslöjd, nyslöjd. Det finns så mycket grymt där ute! Kurbits håller kollen.

- Alex Schulman. Mannen har inte bara skrivit den senaste boken som gjorde mig ledsen i ögat och varm i själen, han är även en produktiv bloggare. Finaste pappabloggen får till och med mig att vilja bli pappa. Och då är jag en tjej.

- Mitt Berlin. Om du vill veta nåt i Berlin - fråga Mange. Han vet. Ett vandrande Berlinwikipedia och grym fotograf i en och samma person.

- Mamma P handarbetar. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja slå frivoliteter förrän jag såg Mamma P:s vackra bilder. Traditionella och ultramoderna på en gång.

- Illusionernas blogg. För att jag tack vare denna blogg upptäcker nya och gamla bekantskaper i böckernas värld. Mycket bra!

Krattis, krattis. Nu har jag outat er kreativitet. Hoppas ni gör detsamma med andra!

Kalsongknark.

2010-01-20T21:23:00.004+01:00

Genom familjens kontakter så har jag börjat få hem min gamla bygdetidning Skånska Dagbladet.

Eftersom Stockholm ligger i en annan tidszon så kommer tidningen först dagen efter utgivningen. Det gör inget. Jag gillar att läsa om vad som händer på hemmafronten. Internetbaserade upplagan? Bah! Då skulle jag inte få läsa den här rubriken:

Tacka vet jag uttråkade rubriksättare. Det blir så mycket mera kreativt.

Definitionen av skräck.

2010-01-20T10:22:00.003+01:00

Häromdagen fladdrade (skånska för zappade) jag in på TCM, denna fantastiska kanal. Här finns allt från glättiga fyrtiotalskomedier till svulstiga piratfilmer. Och vi snackar från den tiden då pirater var gravallvarliga och inte alls knarkat skojfriska som Jack Sparrow.

Jag ville veta vad det var jag tittade på, så jag tryckte på infoknappen:

Som sagt, TCM är en fantastisk kanal. Sannerligen.

Rödbetan, tekannan och Schulman.

2010-01-18T10:46:00.002+01:00

På jobbet har vi en rund och fint lila perstorpsplatta som man kan skriva boktips och nyheter på. Fast det bästa av allt är när man ritar på den. Allting blir så mycket roligare om boktipsen sägs av en rödbeta:

För att inte tala om den tjusigt ångestälskande tekannan:
Förra veckan kom en hel drös med nya böcker som var väl värda sin plats på perstorpsplattan. En av dem är Skynda att älska av Alex Schulman. Läste den igår, rackarns vad bra och fin och vemodig och vacker den var. Och så fin titel. Klart att han skulle få komma upp på tavlan:

Så är det!

Tack familjen!

2010-01-18T10:43:00.001+01:00

Livskvalitet: nya brillor!

Jaha, är det SÅ som allting ser ut? Knivskarpt i stereovision. Grymmans!

Vinter och the chips of löööv.

2009-12-21T23:45:00.002+01:00

Varför har vi inte sån här julskyltning i butiken? Det skulle onekligen passa med zombieböckerna och de onda vättarna. Eller förlåt, älvor menar jag.

Nu är det vinter. Håhå, jaja. Det är vitt ute och lite på fönstret. Det ser tjusigt och lite fejkat ut. Är så van vid att se det på film. När det väl är verkligt så säger jag:

- Kolla! Snöflingorna ser helt CGI ut! Fräckt!

O, det är så vackert. Jag bryr mig inte ett dugg om att pendeltågen går var fjärde timme, eller att ungarna har börjat smälla raketer på Sergels torg. Har man en sån här fin utsikt är det svårt att tjura. Jag blir glad, helt enkelt.
Och då händer det: the chips of löööv.
Puss och kram.

Don't panic!

2009-12-20T21:09:00.002+01:00

Vad ger man till en vän som tycker om Liftarens guide till galaxen?

Ett Liftarens guide till galaxen-broderi, såklart!

Tummen upp!

2009-12-20T21:06:00.002+01:00

En dag gick jag till jobbet och möttes av ett gäng glada tummar:

Sekunden efter gick fyra långfingrar förbi.

Norping, Peking och den lilla hunden.

2009-12-18T23:38:00.005+01:00

Häromdagen åkte vi till Norrköping. Man kan även säga Peking. Fast jag tycker bättre om Norping.

Vi anlände på kvällen med tåg:

För att vara på den säkra sidan så knäppte vi kort på kartan. På det sättet kan man smygtitta på kartan fastän man låtsas kolla igenom alla fräna grejer man har på mobilen.

Det är fränt.

Vi märkte ganska snabbt att Norrköping är en ganska folktom stad.
Detta hus tillhör Onan:

Höhö.

Sen klappade vi hunden. Vi blev jättemätta.

Knäcken.

2009-12-17T12:05:00.000+01:00

Jag gjorde knäck.

Det tog knäcken på mig.

Tuttifrutti!

2009-10-28T00:19:00.002+01:00

Jag kände för att pyssla lite såhär på kvällskvisten. Himla massa bokstäver blir det.

Heja Tuttifrutti i tablettask!

Kastanjemassaker.

2009-10-27T21:09:00.005+01:00

Jag älskar kastanjer. De är så söta och rara och påminner mig om mormors tår. Tänkte därför ta in en liten bit av hösten. Plockade med mig en kastanj från marken. Och en till. Och en till. Och en till.

Nu har vi en hel kastanjemassaker i fönstret. Moahahahaa!

Jag skriver.

2009-10-27T20:59:00.002+01:00

En av sakerna som är bra med höstmörker och salmiak är att jag börjar skriva som en tok.

Självklart använder jag bara pennor från Bic. Billiga bläckpennor och engångsrakhyvlar i orange plast - vad mer kan man begära?
Här var det mystiska ord. Ojojoj, vad kan det bli av detta?
Det kommer bli sjukt bra. Bic-bra.

Öl-slush.

2009-10-22T00:34:00.002+02:00

Gjorde pannbiff med svampsås och stekt lök. Tänkte att det skulle vara gott med lite öl till. Lite härligt, svalkande, iskall öl.

- Jag ställer in ölen i frysen så länge.

- Men du, de kommer bara att frysa till is och sprängas. Vi kommer få öl i hela frysen.

- Hahaha! Som om jag skulle glömma ölen i frysen! Hahaha!

Harkel.

Var är vi?

2009-09-30T23:28:00.004+02:00

Man och kvinna kommer in i butiken.

Kvinnan: Ursäkta en dum fråga, men är det här Sergels Torg?

Jag: Japp.

Kvinnan [boxar till mannen på överarmen]: Ha! Där ser du! Och du som trodde det var Medborgarplatsen!

Nils Ferlin tycker om öl.

2009-09-22T11:48:00.001+02:00

Klart som korvspad att killen ska ha en Sofiero.

Pappa sökes.

2009-09-19T00:16:00.004+02:00

Marc letar efter sin pappa. Det är som att leta efter ett häftstift i ett bollhav.

Kanske vet du vem hans pappa är? Kolla in Marcs blogg här.

Öl + bok = dyrt?

2009-09-19T00:09:00.004+02:00

En kund lade fram ett exemplar av Diamantsvärdet och träsvärdet av Nick Perumov på disken.

- Tjena, jag ska köpa den igen. Samma bok på två veckor.

- Jaha. Hur kommer det sig? frågade jag.

- Jag spillde öl på den förra.

Ja, det gjorde han sannerligen.

Den skrynkliga lappen.

2009-09-10T00:25:00.002+02:00

Lysröret är orange och min guldklocka glänser vackert och jag hittade en skrynklig lapp i min ficka.

Jag är besatt.

2009-09-08T23:45:00.003+02:00

Jag trodde inte att det skulle hända. Att jag skulle bli som de andra. Att jag skulle öppna boken, börja läsa, och inte kunna sluta.

Charlaine Harris böcker är briljanta. Jag älskar storyn, karaktärerna, de ruffiga södernmiljöerna och ja, jag måste erkänna att jag till och med står ut med vampyrgrejen. Och då har jag i vanliga fall väldigt svårt för hela bleka-aristokrater-i-kråsskjortor-grejen. Tack och lov är det mer rock 'n roll i de här böckerna.

Och dessutom kan man leka med omslagen.

Håll truten, raring.

2009-09-03T22:27:00.003+02:00

September har drabbat oss. Hösten blåser sin friska andedräkt. Jag har blivit beroende av noir. Idag blev det Double Indemnity från 1944.

Persiennernas skuggor kryper över deras ansikten. Cigaretten i mungipan. Den mörka storyn. De ruttna uppsåten. De hårdkokta karaktärerna. Och Barbara Stanwyck är hårdast av de alla.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Världens bästa kattnamn.

2009-09-02T15:39:00.005+02:00

Jag drömde att jag orienterade i skogen. Det var en stor tävling. Jag vann. Priset var en liten rödtufsig kattunge. Den hade en medaljong om halsen.

- Vad heter katten? frågade pojken.

- Jag ska titta efter på medaljongen, sa jag.

Medaljongen var av mässing. Med ingraverade bokstäver stod namnet Danne.

- Danne? Heter katten Daniel? Vilket otroligt fånigt namn på en katt! Nej, jag ska döpa om dig, min vän. Från och med nu ska du heta Caspar David Friedrich.

Sen vaknade jag.

SM-guld!

2009-08-26T00:00:00.002+02:00

Gött!

Sveriges godaste pickles hittar du hos LjusGrönt. Yeah!

Mina grannar är lesbiska.

2009-08-04T23:48:00.005+02:00

En trettionånting kvinna lägger fram Alkemisten av Paulo Coelho på disken:

- Den här, tack. Den ska väl vara bra? Många har rekommenderat den.

- Den är väldigt populär, säger jag. Titta här, på framsidan står det att över trettio miljoner exemplar är sålda.

- Oj, ja då måste den vara bra.

Kvinnan tar upp sitt betalkort och mumlar med en ytterst plågad min:

- Mina grannar är lesbiska.

Lady Gaga på Gröna Lund.

2009-08-03T23:03:00.005+02:00

Igår kväll var Lady Gaga på Grönan och uppträdde. Det är nåt med hennes heltokiga stil och danstrevliga musik som piggar opp. Sjukt kool och bra och grym artist på alla vis och sätt. Och så kommer hon hit och dansar och spexar i sin finfina bubbelklänning. Klart man måste dit och titta! Det är inte varje dag som det kommer en världsartist till Gröna Lund. Därför var det extra kul att vi hade fått så fina platser.

Finfina platser var det.

Gröna Lund, Amy Mcdonald och jag.

2009-08-01T10:53:00.003+02:00

Igår spelade Amy Mcdonald på Grönan. Finast var när hon sjöng Springsteens Dancing in the dark. Jag ville gå upp och dansa som Courtney Cox.

Slänggungorna är fina. En gång per säsong utmanar jag ödet. Då åker jag runt, runt tills jag blir åksjuk och ramlar ur. Det är roligt.
Sen åkte vi hem och kollade på The Wire.

Mitt sommarlov.

2009-08-01T10:46:00.002+02:00

Mitt sommarlov var fint. Hittade en ko på ängen.

Sen åkte vi båt till nästan-Danmark. Vi cyklade på ön. På bilden ses en stor himmel.
På ön finns ett litet, litet hus. Och i det lilla, lilla huset finns förfriskningar. Man skulle kunna kalla det för ett minicafé. Nästan.
Sen lekte vi.
Sommarlov är finfint.

Rosa gökur och ett orange handfat.

2009-06-25T09:11:00.003+02:00

Vi var på Skansen. Jag såg en ren för första gången.

De luktade ganska fränt hos renarna. Inte alls gott. Till skillnad från björnarna som inte luktar något alls. Men det kan bero på att de är en halv kilometer bort, på andra sidan av ett pansarglas.
Det rosa gökuret har äntligen kommit upp på väggen. Hurra! Det tog bara två och ett halvt år, men nu är det på plats i köket. Fantastiskt fin. Tack A&M! Nu ska jag nog börja samla på gökur. Tips mottages tacksamt.

Nu måste jag bara skaffa mig ett orange handfat också. Man måste anstränga sig lite för att få enhetliga och lugna färger hemma. Som sjuttiotalsorange och knasceriserosa. Luuugnt och fiiiint.

Mobiltelefonlöshet: Experiment 1A.

2009-06-04T23:17:00.003+02:00

Experimentets namn: Ett analogt sms.

Experimentets syfte: Att få kontakt samt föra ut budskap i kortfattad textform.

Experimentets utförande:

Phonecall to heaven.

2009-06-04T22:36:00.003+02:00

Hej.

Jag har inte surfat på ett tag. Under de senaste veckorna har mitt internetanvändande varit obefintligt. Inga bloggar, inga mejl, ingen fejjan, inte ens ett litet nättidningsbesök har det blivit. Jag har varit inskrynklad i min analoga prova-på-prenumeration på papperstidningar. Glömt bort hur den däringa webben (uttalas: väbb-hen) funkar. Min enda kontakt med den interaktiva världen har varit min mobil.

Snacka om att utmana ödet.

Min allra käraste Nokia 5100. Jag har testat dig till de yttersta gränserna. Sedan hösten 2003 har du kastats i golvet, blivit dängd in i väggen, trampats ner i grus, halkat ner i gröttallriken, legat ute i regnet och - under några intensiva månader - marinerats i kanel.

Nu är det slut med sms:andet.
Här sitter jag på min kammare och klappar på den kalla, livlösa mobilen. Tänker på den o-e-r-h-ö-r-d-a mängd sms som jag missar nu. Textmeddelanden av typen:

Eyyy! Fest på slottet, klädsel: gorilla! Najs!

och

Grattis! Du har vunnit sexhundrasjuttiotolv miljoner! Men bara om du svarar på detta sms inom tre minuter. Skynda skynda!

Äh. Jag kanske kommer att gilla mitt nya telefonlösa liv. Det finns så mycket andra sätt som man kan umgås på. Som att sitta framför varandra och prata. Eller skriva brev. Eller att brodera små visdomsord på tavlor och sätta upp på stan.

Eller inte.

Siri Hustvedt.

2009-05-19T23:15:00.003+02:00

Idag kom Siri Hustvedt till butiken. Inte varje dag man får amerikanska författare på besök. Alla var spända och nervösa och inte så lite uppe i varv. Själv höll jag på att studsa runt som en tennisboll i en torktumlare. Så långt ifrån svalt och förföriskt lugn som man kan komma.

Så ringde telefonen. Siri Hustvedt skulle hämtas och lotsas in och det blev av någon anledning jag som hamnade längst fram i välkomstkommittén. Jag ville säga något om hennes norska arv, om de fina skildringarna av det amerikanska samhället, jag ville visa mig som någon som hänger med, någon som är intressant och belevad och kanske skulle Den Stora Författaren tycka att jag var lite, lite ball.

Jag sträckte alltså fram handen och sade:

- Hello, my name is Mads. Do you speak english?

Det mest romantiska inlägget någonsin.

2009-05-07T23:57:00.003+02:00

Blommor. Finns det något mer romantiskt?

Finfina blommor som man kan titta på och äta av och kanske stoppa in i näsan på någon man tycker om.

För att det här inlägget inte ska bli outhärdligt tussinuttigt infogar jag därför en bild på två män utklädda till sumos.

Jag älskar våren.

Att demolera en soffa.

2009-05-04T23:37:00.006+02:00

En nersutten och sönderälskad soffa som har fyllt moppe. Klart som korvspad att vi var tvungna att se hur den såg ut inuti. Här följer instruktioner så att ni - företrädesvis under en regnig tisdag - kan samla era barn och ta isär tevesoffan. Har ni inget eget exemplar? Använd grannens. Då börjar vi!

Börja med att slita sönder klädsel och stoppning. Under denna process är mattkniv ett lämpligt redskap. Slickepott är ett något mindre lämpligt redskap.

Lossa på fjädrarna i underredet. Undvik att få dem i ögat. Det blir så kladdigt då.

Upprepa föregående moment på ryggfjädrarna. Försök att i möjligaste mån inte sprätta metalldelar på din partner. Dålig stämning kan uppstå.

Hamra loss bakstyckets spånplatta. Hårt.

En bra hammare är att föredra. Eller en galen man. Eller allra helst en kombination.

Färdigt! Typ. Nu är det bara att kasta ut resterna genom fönstret och inte öppna dörren när grannen ringer på och undrar var deras soffa är någonstans.

Installera nya fina soffan. Spill broccoligratäng på dynan under premiärmiddagen. Sov på den nya fina soffan de närmaste dagarna. I broccoliklegget, förstås.
Jag älskar att vara huslig.

Styrketräning?

2009-05-01T10:52:00.002+02:00

Igår var det cellprov hos gynekologen. Vilken ångest jag hade innan! Vad skönt att det är över! Bara fyra veckors väntan innan provsvaren kommer. Som att vänta på en specialbeställd soffa.

Ringde lilsis från tunnelbanan för att berätta nyheten. Ville inte att hela vagnen skulle höra vad jag hade gjort, så jag sänkte rösten och viskade:

- Jag har varit på gyn.
- Va? sade lilsis.
- Jag har varit på gyn! väste jag lite högre.
- Jaha. Har du styrketränat?
- Nej, inte gym. GYN! Jag har varit hos gynekologen idag! vrålade jag .

Det blev tyst. Alla i vagnen vände sig om och tittade på mig. Bra där.

GB.

2009-04-29T12:02:00.002+02:00

På väg till jobbet höll jag på att bli nersprungen av en hord galna GB-gubbar.

Ingen uppges ha skadats, en dog.

This is for you, Number Two.

2009-04-27T23:07:00.003+02:00

Jag avskyr att dammsuga. Därför var det fint att Aldo städade bakutrymmet i helgen. Tyckte att han förtjänade en medalj. Gjorde en fet etta med veckat papper. Det är grejer det.

Ibland imponerar folk så mycket att man vill ge dem en eloge. Eller vad tusan, folk behöver inte ens göra nåt speciellt, de kan få eloger ändå. Hemma har jag en hel låda fylld med eloger. Häromdagen såg jag en eloge sitta på gatan och äta resterna av en mosad banan.

Eloger är nog det bästa jag vet.

Snygg räddning.

2009-04-26T00:30:00.003+02:00

En man kommer in och frågar:

- Har ni Jan Guillous nya bok Inte utan min dotter?
- Ah, nästan rätt, den heter Men inte om det gäller din dotter.

Mannen får ett uttryck av uppenbarelse i ansiktet och säger:

- Visst tusan. "Inte utan min dotter är ju filmen där kärring... ehm, damen hamnar i knipa.

Ohörbart mummel och den vänliga gesten.

2009-04-23T22:47:00.005+02:00

I mitt jobb ingår det att lista ut vad det är för böcker som folk söker. Allt som oftast kommer det in kunder med skrynkliga papper i näven, pekar på några nedkrafsade bokstäver och säger:

- Kan du se vad jag har skrivit för boktitel?

eller så frågar de efter en bok vars titel de har glömt och de har ingen aning om vem som har skrivit den, enda ledtråden är att de glatt säger:

- Den ska vara riktigt bra!

Jomenvisst. Lite svårigheter blir det när jag har missat ett halvårs bokutgivning, men efter några följdfrågor går det oftast bra och alla blir nöjda. Häromdagen kom det in en tjej med ett korvigt papper och frågande blick och sade:

- [Ohörbart mummel]... Ryska Federationens Ambassad?

- Vilken författare är det? frågade jag snabbt som den fantastiska servicemänniska jag är.

Tjejen såg lite paff ut och sade sedan:

- Nej alltså... jag letar efter Ryska Federationens Ambassad. Vet du var den ligger?

Stockholm, kåkarna och allt det där.

2009-04-21T10:27:00.006+02:00

Häromdagen var vi i Sigtuna för att kolla på en utställning med stickade tröjor. Solen sken och himlen var molnfri och utställningen var fantastisk och allt var soligt och finfint.

Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att himlen är blå. Det är en extremt märklig upplevelse för mig. Under mitt halvår i Berlin var det klarblå himmel under ungefär fyra dagar, utstpridda under sex månader. Det kunde vara gnistrande blå himmel fram till klockan sju på morgonen, sen svävade ett tjockt molntäcke in över Berlin och lade sig tillrätta över Alexanderplatz, precis som de där UFO-molnen i Independence Day.

Och nu i Stockholm: vilken grej. Jag tittar uppåt hela tiden. Vill äta det blåa. Kolla bara in Hötorgsskraporna:
Aaaah! Det är blåttblåttblått! Jädra fint. Och jag har hittat ett ställe med en massa kranar också:
Ja, huledanemej. Höga hus, stora kranar och blå himmel över hela skiten. Jag kommer nog att trivas i den här stan.

Dagens kvitto.

2009-04-20T00:21:00.000+02:00

Femtresexnio.

2009-04-17T23:56:00.003+02:00

Kunden var lite stressad, råkade ta fram fel betalkort, bläddrade lite, tog fram det rätta, drog kortet i kortläsaren och sade högt när hon tryckte på kortterminalens knappar:

- Fem... tre... sex... nio. Så!

Det är en sak att förvara lappen med bankomatkoden bredvid sitt betalkort. Men att säga den högt medan man trycker den? Bra där.

Döden på vårdcentralen.

2009-04-16T18:11:00.002+02:00

Släpade iväg mig till Årsta Vårdcentral igår för att kolla så att det inte var nån livshotande sjukdom jag hade fått. Kom till doktorn, hostade lite, lämnade några droppar blod, väntade i 45 minuter på att en tant skulle sätta en klämma på mitt finger (vilket tog ungefär tolv sekunder att göra). Effektivt.

Stapplade in hos doktorn igen som rekommenderade nässprej och te. Aight. Det kunde jag ju inte listat ut själv. Nåväl. Gick snorande ut från doktorn och tog ett kliv över en lurvig patient som hade kastat in handduken.

Ett lila offer för vårdköerna. Ett stycke tragedi mitt i Årstaidyllen. Ett gosedjur som inte längre kan föra sin talan. Vart är världen på väg?

Tillbaka till förkylningen.

2009-04-15T00:24:00.003+02:00

Dag två av snorig näsa, feberblanka ögon och rosslig Tom Waits-röst. Vilket är det bästa sättet att ta hand om sig när man är förkyld? Finns bara en grej: Tillbaka till framtiden-boxen.

Jag måste skaffa mig en orange dunväst.

Påskjesus och flugägg i Bagis - the musical.

2009-04-12T14:44:00.006+02:00

Jomenvisst. Lite påskfeelinki blev det. Vilken stockholmsförort är den bästa äggmålarförorten? Why, Bagis såklart!

Skrapade fram varenda kitschig Jesusbild som det gick att uppbringa. Det blev tre. Vi ställde dem i klunga. Flammande hjärtan och guldramar är bara så påskigt.
Givetvis blev det tysk dansbandsmusik med duon Rolf & Roland. Fantastiska örhängen om hjärta, smärta och en och annan tallrik med surkål.
Då kunde äggmålandet sättas igång! Jädrar vad det målades. Oj oj oj. Blod, svett och tårar. Eller ja, mest svett faktiskt. Våren ger alla klimakterievallningar. Som en skock nymornade hundvalpar satt vi där och flåsade. Det var fint.
Mustasch!
Lite ägg:
LIte mera ägg:
Och slutligen: ett broccoliägg av Peter Torsk. Tummen upp.
Sen kom tåget så då åkte vi hem.

Istället för godisregn.

2009-04-09T23:19:00.000+02:00

Godis i regn:

Hur går det i Finland?

2009-04-08T23:32:00.003+02:00

En plirig farbror kommer in i butiken, hojtar glatt:

- Tjenamors!

- Hejsansvejsan! säger jag.

- Har du några böcker då? säger pilsnerfilmsfarbrorn.

- Jovars, ett par tre stycken kan jag nog skaka fram.

- Ja, ja...

Det blir en liten paus när gubben tittar sig omkring. Han vänder sig mot mig och säger:

- Hur går det i Finland? Går försäljningen bra?

- Finland?

- Ja, du kommer väl från Finland?

- Nä, jag är från Skåne.

Gubben tittar förvånat på mig, smackar lite med munnen och säger:

- Är du säker?

Nattfåk.

2009-04-06T23:00:00.004+02:00

Jag tyckte verkligen om Skumtimmen av Johan Theorin. Den var annorlunda och fin och öländsk och jag gillade den på många sätt. Och jag tyckte om huvudpersonen Gerlof. Och språket. Sättet som Theorin berättade historien på. Skalmans ledord Skynda långsamt! känns närvarande. Johan Theorins senaste bok Nattfåk är inte annorlunda.

I början var jag ovan vid det något långsamma tempot, att boken var stämplad som kriminalroman utan att det hade skett nåt blodigt än och att jag inte riktigt kunde vänja mig vid att läsa på svenska igen. I boken är det en otrygg känsla av att något ska hända, eller har det redan hänt? Sorgen är närvarande redan i förtid. Jobbiga meddelanden. Allt blir fel. Samtidigt är det några inbrottstjuvar på norra delen av ön. Och det där andra, det som får den annars nedsläckta norra fyren att lysa i gryningen. Det där andra som är död.

Jag tycker om att den inte är så hysterisk. Den är fin. Faktiskt riktigt fin.

Baader-Meinhof Komplex in der Årsta.

2009-04-05T22:50:00.003+02:00

Det förtjusande femtiotalstorget i Årsta är inte bara en hednisk samlingspunkt för barnvagnar under soliga vårdagar (Leve våren! Nu sjunger vi gemensamt stämsång på Uti vår hage!), det är även platsen för Årsta Bio. Yay!

Aaaah! Jag blir förföljd av den tyska filmindustrin! Fast det är ju en väsentlig skillnad mellan här och där. I Berlin heter filmen Der Baader-Meinhof Komplex . I Sverige heter filmen The Baader-Meinhof Komplex. För det är ju så viktigt att ha kvar bestämd artikel på filmaffischer.

Efter att biomaskinisten strulade till övergångerna mellan rullarna inte mindre än fem gånger - tappade bort bilden, sänkte textningen, tände lyset i biosalongen - så är jag ändå nöjd. Riktigt nöjd. Det var en bra film. Det var intressant att få se de här människorna, dåden, offren, förövarna... Demonstrationsscenen i början kändes brutalt verklig, och när Ulrike Meinhof såg sorgsen ut så blev även jag sorgsen. Jag grät lite också. Det var fint.

Sjuttiotalsmiljöer + verkliga händelser + Tyskland + oförrätter = min grej.

Och jag tror att jag måste se alla filmer med Bruno Ganz. Bara så ni vet.

Nils Holgersson.

2009-04-03T01:06:00.004+02:00

Bye bye, Berlin! Hello Stockholm!

Nu är jag tillbaka i den kungliga hufvudstaden och har redan hunnit prata tyska med några glada laxar. Nej, de förstod inte vad jag sa. Ja, jag gick snabbt därifrån när jag insåg att man inte säger Entschuldigung? eller Schönen Tag noch! i det här landet.

Jaja.

En rolig sak är att min skånska dialekt aldrig har varit bredare än nu. I Tyskland var jag lite exotisk med mitt svenska uttal, tillbaka i Sverige ska jag köra hårt på det skånska. Äggakaga och och ål för hela slanten.

Imorgon tänkte jag klä ut mig till Nils Holgersson.

Sasaya och den lila glitterkaninen.

2009-03-29T14:06:00.004+02:00

Nu har man lämnat ifrån sig jobbnyckeln dårå. Lite synd, den är ju så jädra klatschig i sin färg.

På kvällen blev det hurra-middag med jobbet på japanska restaurangen Sasaya på Lychenerstraße 50. Små låga bord, inga stolar, very authentic. Det där med att sitta på golvet och äta ser jättelätt ut på film, men när man sitter ihopknölad i ett hörn och förbannar att man tog kort klänning på sig så inser man: jag ser fånig ut.
Men vad tusan. Maten var grym!
Mycket nudelsoppor och grytor och sushi. Jag åt grismage på en bädd av ris. Sjukt gott!
Såklart hade de Asahi! Lagom snäll och trevlig japansk öl.
Det skrevs lite i presentboken:
The funky bunch! Yeah!
Roligt: de hade traditionell japansk efterrätt med pulverte och specialiteter, verkligen überjapanskt och klassiskt och passade alldeles utmärkt in i atmosfären.

Och så hade de crème brülée.
Jag beställde modigt den japanska desserten. Det gröna pulverteet smakade nyponsoppa och gojskakan smakade som en blandning mellan turkish deilght och refried beans. Mycket intressant. Om det var gott? Ehm...
Sen såg vi några glittriga kaniner och då gick vi hem.

Sista dagen på jobbet.

2009-03-27T02:17:00.004+01:00

Sista dagen på jobbet. Butiksdagboken förärades med ett självporträtt av miss Lazy Eyes. Jag håller dammtrasan så käckt i min spaghettiarm - this is my dance space, this is your dance space!

Det finns verkligen ett Dirty Dancing-citat för alla tillfällen.

Och kan jag se er framför mig: hur ni studsar av nyfikenhet, tuggar på era hattar och sliter av er strumporna i ren frustration, jajaja, kom till saken, vad spelade hon för sista låt på sin sista arbetsdag i Berlin?

Mina vänner, det finns bara en sista låt. Den ultimata sista låten. Den låt som är den enda som kan spelas precis innan ridån faller. Nämligen den här:

Byråkratihelvetet.

2009-03-27T01:44:00.004+01:00

Gick upp med tuppen för att gå till Bürgeramt och säga till att jag flyr landet. Surtanten i luckan gav mig några blanketter, jag gissade vad de svåra tyska glosorna betydde och fyllde i min nya adress och lite andra viktigheter. Jag lämnade över dem till den desillusionerade damen och sade:

- Då antar jag att mina deklarationspapper kommer till min svenska adress?

- Nej. Det måste Ni gå till Finansamt för att ordna.

- Men... alltså...

- Varsågod nästa! sade tanten och blängde mot dörren.

Jaja. Bara att åka till Storkower Straße dårå. Och där fanns det såhär fina hus:

Precis när jag gick i gångtunneln från S-bahn Storkower Straße öppnade en tjej ett fönster i sagda tunnel och hoppade upp på fönsterkarmen.

- Herregud, ska hon hoppa? tänkte jag förskräckt. Sen såg jag att hon gömde några limpor smuggelcigg under stuprännan. Då blev jag glad. Det blev nästan en solskenshistoria.

Nåväl. Jag upptäckte ganska snart att jag egentligen skulle ha hoppat av vid Landsberger Allee, så jag begav mig dit istället. Vilka kåkar! Vissa var trasiga:
Andra var målade i fyra nyanser av blått. Det var grant.
Så kom jag äntligen fram till Finanzamt. De hade två nummersystem, jag tog det säkra före det osäkra och tog en lapp av varje. Det var först när jag hade gått in hos tanten som jag såg att jag hade tagit lapp för fel stadsdel.
Efter sju sorger och åtta besvärjelser kom jag äntligen fram till den rätta tanten. Jag lämnade över mina papper och började prata om deklarationen. Kvinnan mitt emot mig log vänligt och sa:

- Jag ser här i dina papper att du inte behöver deklarera. Det är frivilligt för dig.

- Förlåt? Frivilligt?

- Ja, det är för att [obegriplig harang på tyska].

- Eh... åkej. Men alltså... Jag blir inte skattetjuv eller så då?

Ja, jag menade såklart skattesmitare, men det är inte någon glosa som jag lärde mig i skolan. Tanten verkade kunna sin sak och när hon sa:

- Varsågod nästa! och nickade mot dörren så fattade jag att det var bäst att dra medan läget ännu var till min fördel.

Tjoho! Jag behöver inte göra en tysk deklaration! Grymt skönt!

På vägen ut passerade jag blankettväggen. Hur många krångliga byråkratipapper som helst med sammansatta gammeltyska ord.

Jag kommer att drömma mardrömmar om den här väggen.

Godis-GW;

2009-03-26T01:00:00.002+01:00

Imorgon torsdag jobbar jag min sista dag på Pocket Shop TXL. Jag ska som planerat dra hemåt till gamla Schweden och jobba i en lattjo lila butik i Stockholm istället. Tänkte pigga upp mina kollegor med lite godis. Ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram närmare bestämt.

Det är ju knappt att man ser att det är Leif GW Persson som sticker upp näsan i korgen. Sjukt mycket godis. Det gör sig bättre i verkligheten. Då är det verkligen ettusenfyrahundrafyrtiotvå gram. Eller kanske något mindre, för jag åt två smörkolor när jag stängde butiken.

Sån är jag. Ger bort saker som jag själv kan äta upp. Jojomensan. Man får inte vara dum.

Herr Smörmjölk.

2009-03-26T00:55:00.004+01:00

Här i Tyskland är Buttermilch ganska stort. Kärnmjölk, alltså. Smakar och ser ut ungefär som utspädd filmjölk.

Dricker man det blir man stor och stark. Det har mister Buttermilch sagt. Titta bara.

Jaha.

2009-03-23T14:05:00.000+01:00

Sjuk. Igen. Ajaj.

Special delivery.

2009-03-22T22:52:00.002+01:00

Knökfull butik idag, alltid roligt. Står och bränner mig på teet när en man kommer fram till kassan:

- Madde?

- Ja?

- Jag har en grej till dig. Du kommer fatta vem den är ifrån när du ser den.

Och så fiskar han upp ett paket ur jackfickan. Ett ganska gojsigt paket från världens bästa fik. En specialleverans från Vurma!

Tack Neta! Du är grymmast i världen, vet du det? Och tack till Surdegs-Erik som lämnade paketet till mig!

Soul for the soul.

2009-03-22T11:55:00.006+01:00

Berlin är technons förlovade stad. Överallt är det blippblopp och elektroniskt. Till och med på fiket Kauf dich glücklich på Oderbergerstraße spelas det techno på ganska hög volym, vilket är en av anledningarna att jag bara har smakat på deras förträffliga våfflor två gånger. Även om jag kan tycka det är skönt att svepas med av basgångar och vassa ljud när jag klubbar (alltså inte sälar, utan när jag går på klubb) så gäller det inte de tillfällen som jag sitter på fik en tisdagförmiddag och försöker se svår ut.

Ni fattar.

Anyway, igår var det Shotgun Club på Lido, ni vet den där gamla biografen på hörnet Curvystraße/Schlesische Straße i Kreuzberg.

Jag och Christina var där förra fredagen och dansade järnet till rock. Men nu var det alltså 60-tals soul. Jäklar vilket bra ställe! Jag blev helt till mig över den fantastiska musiken och alles. Tummen upp!

Jag var nog inte den enda som blev till mig över musiken. Det stod ett svenskt gäng och hängde bredvid fåtöljen där jag satt och sippade öl. En av tjejerna gjorde så yviga gester när hon snackade att hon tappade ciggen i min sko. Jepp, medan jag hade skon på mig. Det var roligt.

I början var det lite segt på dansgolvet. Rättelse: det var öde. Musiken var grejt, ölen kall, rökmaskinen gav den rätta mellanstadiediskokänslan, men trots det ingen dans.
Givetvis gav jag mig upp på dansgolvet och buggade hej vilt. Då lossnade det. Såklart. Ingen vill vara nummer ett, såvida de inte är nummer två. Eller hur man nu säger.
Flera timmar senare stapplade jag ut från klubben, käkade en kebab, tog tuben hem och rasade i sängen med världens bredaste leende på läpparna. Gudars skymning, det är verkligen grymt med soul för själen.
Om två veckor är det dags igen. Be there or be square! Känns det lite nervöst med dansen? Frukta inte! James Brown är räddningen. Kolla in klippet nedan och börja öva pronto. Det gör garanterat succé.

Vår!

2009-03-20T19:56:00.006+01:00

Det är vår! Hurra! Kolla, pajaserna blommar i gruset. Helt fantastiskt fint.

Här sitter jag och odlar fräknar. Grymt skönt med sol och värme. Jag gillar det där friska med en bitande vind och varmt solsken. Känns som höst, fast bättre, för nu blir det varmare och varmare. Yeah!
Årets utomhusfika är härmed invigd med glyttakaffe och husbakta muffins på Wörtherstraße. Nä, det var inte i mitt hus muffinsen bakades. Men de har bakats i ett hus. Det är jag nästan säker på.

Det blev nästan att jag slog till på det här gökuret. Skulle göra sig bra bredvid det rosa i plast som jag fick av A&M förrförra julen. Kanske en hel gökursvägg? Det vore nåt det. Och ett zebraskinn på golvet till.

När jag ändå befann mig på Wörtherstraße passade jag på att smita in på St. George's boklåda på 27:an. Pillade på den där boken om Berlins dekadenta nattliv under Weimarrepuliken, kollade in seriehyllan och hittade den här:
Origins of Marvel Comics av ingen mindre än Stan (the Man) Lee! Ni hajar, serienörden skuttade till och började rajraja på bredaste skånska.

Det fina är att boken får mig att tycka bättre om Hulken, en seriehjälte som jag annars har väldigt svårt för. En grön gubbe som har tagit några för många ryssfemmor och går runt i lila capribrallor. Jag har liksom inte hajat grejen. Men nu. Ojojoj.

Det är ju skönhet. Den moderne mannen. Action. Inre sorg. Fyrfärgstryck. Allt vackert på en och samma gång.

Nu jädrar i mig blir det badkarshäng med Spiderman. Eller för att citera ljudeffekten ovan:

- Bok!

The Black Dahlia.

2009-03-19T19:25:00.005+01:00

Kände att det var dags att läsa den där James Ellroy som alla tjatar om. Det blev The Black Dahlia med ett inte helt smaklöst filmomslag.
Jag har hört så mycket gott om honom som författare och om boken: det är 40-tal i Los Angeles, vackra kvinnor håller vässade knivar bakom ryggen, mycket noir och regniga bakgator och morrande snutar och hårdkokta karlakarlar. Kort sagt: allt det som jag gillar. Det finns till och med boxning i den här boken. Ja, ni hajar. Check, check, check, BINGO!

Och ändå tar det tid för mig att komma in i boken. Det händer liksom inget, fastän det händer saker hela tiden. Jag läser boken med samma entusiasm som Bucky Bleichert säger sina repliker. Släpigt. Ibland explosivt. Mestadels ett jämnt flow. Lite tråkigt.

Jag vet inte. Jag tror det är en bok som är en axelryckning nu, men om nåt år eller så kommer jag att säga att det är den mest betydelsefulla boken jag har läst. Eller inte.

Blev lite sugen på att se filmen. Den har fått usel kritik och ska vara riktigt kass, men ändå. Hillary Swank som femme fatale, det vill jag inte missa. Nåväl. Ritade en bild av James Ellroy istället.

Om någon nu undrar vad det är för något som sticker upp i högra hörnet på teckningen så gissade ni rätt: det är en Macintosh Classic II.

Elliords himlar.

2009-03-18T19:13:00.004+01:00

Jag kurade ihop mig i fåtöljen och somnade till Krister Henrikssons röst i Doktor Glas. Det kändes tryggt. Passa på att kolla på föreställningen här, inslaget finns bara kvar till på fredag. Nu måste jag bara läsa boken också. Heja Hjalmar.

Det var lite molnigare i Berlin idag.

Jag gillar den här bilden, den får mig att tänka på Elliord Mattssons bilder i den där fina boken om vykort, Elliords himlar - en vykortsresa genom folkhemmet av Petter Eklund.

Det är en konst att ta foto av molniga himlar. Elliord Mattsson var en virtuos. Eller ja, jävligt grym som man kan säga om man inte vill verka viktig.

Nu ska jag sätta igång Jens Lekman och somna till hans musik. Då kommer jag säkert drömma fint. Typ om himlar. Och sånt.

Sjuk.

2009-03-17T20:15:00.005+01:00

Efter två dagars allerginysningar blev jag febrig på jobbet. Gick hem.

Och såklart har det varit en strålande blå himmel över Berlin idag. Och jag har suttit inomhus och ätit citron.
Det här är den panikartade blicken jag får när jag försöker ta ett djupt andetag vilket leder till att vänsterarmen domnar.

Life is a joyride.

En tråkig måndag.

2009-03-16T21:40:00.004+01:00

Måndagar. Hu. Det finns roligare grejer. Hade lite tråkigt så jag klippte ut en mustasch i färgat papper och fäste på böckerna. Allting blir ju så mycket roligare med en rejäl snorbroms. Kolla bara på Jack Welch. Så nöjd han ser ut.

Barack Obama passade också ganska bra i sina feta knävelborrar. Det blev lite nästan i klass med Nietzsche. Mycket tjusigt.
Provade även en nättare modell på presidenten. Kände att den var lite mer praktisk än den andra. Den här mustsachen påminner mer om Eugen Sandow. Rasande grann. Kolla bara här. Heja leopardkalsonger.

Fast den finaste mustaschbäraren är såklart barnet på omslaget till den tyska versionen av Bitterfittan. Så vackert. Och så klockrent.

Jag vill också ha ett litet mustschbarn när jag blir stor.

Die schwarze Dame.

2009-03-15T19:32:00.008+01:00

Vi har fått in en bok av Stephen L. Carter, Die schwarze Dame heter den. Den är som en Rorschach-bild. Fast skillnaden är att här är det inga tvivel om vad omslaget visar. Ser ni det också? Den lille mannen som går in i det stora kvinnokönet.

Jag minns när jag såg Sagan om ringen (eller kanske inte, det kanske var nån av de andra filmerna, de har mer likheter sig emellan än vad Beppes godnattstund-avsnitten har). Hursomhelst, jag såg en av filmerna med de där krullhåriga lajvarna och rätt vad det var så dök det upp nåt brinnande på filmduken.

- Men det är ju en flammande... tänkte jag. Ja, ni ser det också. Det är ett brinnande kvinnligt könsorgan. Sorry, men så är det.

Sauron är en flammande fitta.

Kärlek.

2009-03-13T21:58:00.001+01:00

Gubbkund ler och säger:

- Ni älskar ert jobb va? Det märks.

Besök!

2009-03-13T00:00:00.004+01:00

Christina är på besök! Hurra! Och presenter hade hon med sig: prästost, Ahlgrens bilar och ett relikarmband från fina mamman. Tack!

Såklart blev det tulpanfika och öl i Kreuzberg:
Skönaste hänget är på Schlesische Straße. Lagom fint och grant. Very nice.
Kaffe är gott som fan men är inte jättefint på bild. Det ser alltid ut som mögel.

Berlin har de snyggaste toaletterna. Och då har jag inte ens nämnt kranarna. Ojojoj. Där snackar vi stylish. Släng dig i väggen, Marcel Duchamp.

Ministern kommer!

2009-03-11T23:18:00.002+01:00

Idag kom svenske Handelsministern på besök i butiken. Det var pirrigt. Alla var lite extra finklädda och nervösa och skrattade högt och en smula gällt. Jag petade till högen med Der Vorleser ungefär sjuttiotvå gånger. Spejade ut mot flygplatsens huvudgång, rättade till håret, försökte ignorera min glansiga näsa.

Sen kom Ministern.

Det var trevligt. Mycket handskakande, hej hej, trevligt, jotack, hehe, eller hur, Mathias höll ett litet tal, några gillande nickar och hummanden senare var det hela över. Det gick så snabbt att jag inte hann ta en bild på Ministern. Men jag har det näst bästa.

Varsågoda. Här har ni Johan och Mathias, strax efter närkontakten av tredje graden.

Ministernärkontakten, that is.